Race report Göteborgsvarvet 2017

Göteborgsvarvet är alltid en fest, vårens stora löparfest i Göteborg. Göteborgsvarvet brukar ofta bjuda på bra väder och så var det i år också. Löparna tycker iofs att det är för varmt för att springa ibland, själv är jag glad att det är fint väder, även om tiden blir sämre för mig också när det är varmt ute.

I år hade jag inte så höga förväntningar pga av att jag opererades i början av maj, inte en operation relaterad till löpningen, men det kan ju påverka löpningen ändå. Läkaren gav mig dock okej på att springa.  Men jag tänkte ändå att runt 1.30 borde jag ju kunna göra, jag öppnade första halvan i Boston på 1.27.50, så det borde ju gå. För även om man veta att toppformen inte finns där så kan man ju ha mål ändå, men man får anpassa dem till förutsättningarna.

IMG_2054

Jag kom till Göteborg efter lunch i fredags, träffade lite löpare på en fika innan jag gick till mässan. På mässan var rätt mycket folk och det verkade som det varit bra tryck där stora delar av fredagen så det är ju kul. Jag gled runt bland montrarna och träffade på både nya och gamla bekantskaper. Jag passade också på att prova ett skomärke som jag inte provat tidigare men som jag hört mycket gott om och tittade på i Boston, on running.

On Running

Jag åkte hem och sov hemma i Halmstad och fick en lugn kväll i soffan och laddade med pizza. Jag sov lite halvknackigt som jag gjort senaste veckorna och vaknade tidigt. Jag gick upp, packade och åkte upp till Göteborg igen. En snabb sväng på mässan och ut till Slottskogen. Familjen var på plats och gamla löparkompisar dyker upp. Det är en dryg timme kvar till starten klockan 13 men tiden går fort när man har roligt. Helt plötsligt står jag i startfållan och känner mig halvredo.

IMG_2056

IMG_2057

Starten går och som vanligt drar vi iväg ganska snabbt. För att kunna göra 1.30 så är det runt 4.15 min/km som krävs men jag hade mest planen att springa iväg och se vad det blir, så länge det inte går för fort i början är det okej. Det känns direkt att det är varmt, jag försöker hitta ett lagom flyt. Jag ser “skyltmannen” vid 2 kilometer och jag har 8 minuter dit. Uppför Säldammsbacken trippar jag lugnt och jag rullar ut ur skogen och känner värmen igen. Det känns inte kanon, mest pga värmen men det rullar på och 5 km passeras på strax under 21 minuter. Upp över bron, svänger runt och ser ett av de bättre banden, jag plockar lite vätska vid kontrollen och vi kommer ner till vattnet strax innan 7 kilometer. Nu följer 6 kilometrar utan direkt höjdskillnad och det flyter på fint, jag känner att jag rullar på och känslan är okej. Jag passerar 10 km på drygt 41 minuter och jag känner att jag har ett bra flow och jag känner mig positiv inför resten av loppet och det är inte heller lika varmt som det var direkt efter start.

Andra halvan av loppet börjar och jag tänker att halvmaran ändå går rätt snabbt att springa jämfört med maran, det rullar på och hoppsan hejsan så har man mindre än en mil kvar. Sista biten på Hisingen är bara en enkel transport men nästa bro kommer efter 13 km. Jag tar det lite lugnt uppför men känner att jag inte blir jättetrött av denna andra bro som jag ibland kan bli. Jag rullar ner och passerar 15 km på dryga 62 minuter, dvs då hade segraren redan gått i mål! Jag tar sista dosen energi som jag hade med mig vid vätskekontrollen och tar sikte mot stigningen upp till Götaplatsen. Det är rätt långt från Kungsportsplatsen till Götaplatsen. Det känns som att det går okej, men kanske det går lite långsamt. Uppe runt Götaplatsen är det väldigt mycket publik och ett bra pådrag. Jag rullar nerför och kikar på löparna jag möter som är efter mig och kanske på väg ikapp, men tänker mest att det är kul att möta löpare. Vi svänger in på Vasagatan, svänger vänster igen borta vid gamla plugget på Handels och har mindre än 3 km kvar. Det är svagt uppför till Linneplatsen men jag känner mig okej och plockar löpare. In på den smala cykelvägen som säkert känns ännu smalare när den stora massan med löpare kommer. Upp över bron och in i skogen igen och passering 20 km som passeras på runt 1.23. Jag lägger inte direkt in någon spurt utan bara springer på och det känns bra. Sista kilometern är inget annorlunda och jag springer in på den röda tartanen och springer i mål på 1.27.30 och känner mig nöjd med dagens lopp.

IMG_2058

Skärmavbild 2017-05-30 kl. 23.26.31

Jag är inte helt slut och benen känns okej. Jag snackar lite med bl a killarna från Helsingborg och tar mig sen bort till familjens samlingsplats. Jag stannar inte jättelänge på området utan tar mig in till stan och tar tåget hem till soffan igen och avslutar kvällen med att titta på tv-sändningen från Varvet på SVT play.

Share Button

Tips inför Göteborgsvarvet

För några år sedan skrev jag ett blogginlägg på uppdrag av Intersport som fick en fin uppmärksamhet och spridning och jag har träffat löpare långt efter blogginlägget skrevs som tackat så mycket och säger att det hjälpte dem. Naturligtvis jättekul att höra och inför årets Göteborgsvarv tänkte jag uppdatera denna typ av blogginlägg, som i grova drag handlar om olika delar av Göteborgsvarvet och hur man kan tänka rent taktiskt när man springer Varvet.

Jag har sprungit Göteborgsvarvet vad jag själv skulle kalla väldigt många gånger och tycker mig själv ha en rätt bra grund för att kunna skriva lite tips. Utan att gå in på hur många gånger jag sprungit så var det längesen jag såg mig själv som “nybörjare” med några få Göteborgvarv i benen.

Skärmavbild 2017-05-18 kl. 21.23.52

 

Skor och kläder:

För det första, spring i kläder och skor som du sprungit i tidigare, gärna någon längre distans och inte bara en kortrunda för att känna på prylarna. Skor kan faktiskt göra fötterna lite mer ömma efter 15-20 km än efter 5 km och likaså kläder. Vädret påverkar såklart val av klädsel och vädret på Varvet brukar vara ett vanligt samtalsämne på mässan. Du har säkert bra koll på vilka kläder du gillar att springa i, men väljer du mellan två alternativ så brukar det svalaste alternativet vara att föredra, det blir ofta varmare än man tror när man kommer igång i löpningen. Tänk också på dina accessoarer som t ex keps, glasögon, klocka, om du behöver förvaring till någon extra energi eller vad det nu kan vara. Du kan också tänka lite extra på hur du ska göra med kläder innan och efter loppet och den lilla logistiken med det. Nu ser det ju ut att bli ganska fint väder på lördag och faktiskt brukar Varvet ha ganska mycket tur med vädret.

Mat och dryck:

Mat och dricka kan vara intressant för några och mindre intressant för andra, det beror nog helt enkelt vad man är van vid. Behöver man ladda något extra för 21 km eller inte? Som sagt, vi är alla olika och är man van vid att inte ha någon extra energi på sina långpass på 20-25 km så kanske man tycker att man inte behöver det nu heller. Men jag tror att många kan ha nytta av att äta lite extra under fredagen och även drick mer än vanligt, speciellt eftersom det ser ut att bli ganska varmt på lördag eftermiddag. På lördag får man tänka till lite själv, för nuförtiden är ju starten så utdragen, jag kommer ihåg när alla startgrupper var iväg efter mindre än en timme och då gick första start klockan 15.00. Men på senare år har mycket ändrat sig. Ät och drick sånt som du är van vid och på lördagen väljer du kanske två frukostar eller en frukost och lite mellanmål, allt utifrån när du startar och vad du är van vid. Om du har egen energi med dig under loppet så välj gärna ett varumärke som du testat tidigare och vet att din mage klarar av.

Sportmässan:

Göteborgsvarvet har numera flyttat in sin “expo” till svenska mässan vid Liseberg. Det är också där man hämtar sin nummerlapp. Jag gillar expon av detta slag, speciellt de utomlands vid de stora maratonloppen men för att vara i Sverige så är Göteborgsvarvets mässa riktigt bra. Men det är mycket folk, så försök gärna gå dit en tid du tror att det är lite mindre folk. Man kan handla en massa till lite bättre priser om man vill det men man kan också bara strosa omkring och titta, känna in stämningen och ladda lite mentalt. Du kanske stöter på lite andra löpare som du känner igen. Så ta chansen att lägga lite tid på mässan om du känner för det, det är mer än en nummerlappsutdelning.

Logistik:

Göteborgsvarvet var stort redan när det i många år var runt 35000 deltagare och nu är det ännu fler anmälda. Det blir alltså lätt trångt och mycket folk överallt. Läs igenom PM och planera var du kan ställa bilen, vilka spårvagnslinjer som kan passa för dig och gå på toaletten i god tid eller passa på att lämna ett “bidrag” när du ser en bajamaja. När det börjar bli dags för stat så fylls startfållorna på fort, speciellt om det är fint väder. Läs på hur det fungerar med startfållorna och vill du jogga lite som uppvärmning så gör det innan du hoppar in i startfållan, för där brukar vara knökat med folk. Socialisera med dina medlöpare och önska varandra en bra dag på Göteborgs gator innan startskottet går.

Taktik under loppet:

När startskottet går är det alltid lite hetsigt, speciellt lite längre fram i varje startled, alla vill fram. Lite längre bak i varje startled kan det vara lite lugnare. Väldigt många springer för fort i början och lyckas inte hålla samma fart hela vägen, även om ett jämnt tempo är att föredra. Så ta det lugnt och förivra dig inte i början. Tycker du att första kilometern gick lite långsamt så behöver du inte springa ikapp den ”förlorade” tiden på den andra kilometern, det kan du istället göra under de kommande 5 kilometerna eller de kommande 10 kilometerna. Efter drygt 2 kilometer är du fortfarande kvar i Slottsskogen och du har Säldammsbacken framför dig. Detta är en brant och ganska lång backe som ofta glöms bort när man pratar om backar i Göteborgsvarvet eftersom broarna får så stort fokus och Säldammsbacken ligger tidigt i loppet när man fortfarande är pigg. Men se till att ta det lugnt uppför backen så att du inte är slut redan efter 3 kilometer, då blir det jobbigt. Efter Säldammsbacken rullar det på lite utför och du kommer också ut från Slottsskogen och därefter passerar du 3 km.

Nu springer vi på lite bredare gator i Majorna och du kan börja sträcka ut och försöka hitta ditt tempo, din rytm. Älvsborgsbron väntar lite längre fram men det är faktiskt så att backen upp till bron är nästan jobbigare än själva bron så tänk på det när du har gjort ungefär 4 kilometer. När du kommer ut på själva bron är det värsta av stigningen redan gjord, så passa på att njuta lite av utsikten. När det börjar rulla på nerför igen rullar du på lätta steg över till Hisingen. I den skarpa kurvan efter att du svängt av från själva bron brukar det stå ett band som håller igång rätt bra, det gillar jag och kommer ihåg det från år till år. Du svänger ner mot vattnet och passerar en ny vätskekontroll, glöm inte dricka vid vätskekontrollerna. Hur ofta och hur mycket vi behöver dricka är lite individuellt men tänk på att börja dricka i tid, INNAN du blir törstig, för när du är törstig är det försent.

Nu är vi nere och springer ganska många kilometer vid vattennivån och här är det bara att hålla sin rytm och sitt tempo. Kilometerna rullar på och 10 kilometer passeras och det är alltid en skön känsla, nästan halva loppet är gjort. Men här eller strax efter kan det också börja bli lite jobbigt, man kanske är van vid att springa runt 10 kilometer på sina träningar och man kanske har sprungit lite fortare nu på loppet än vad man är van vid eller hade planerat. Men det gäller det att bita ihop, se till att du får i dig sportdryck och/eller vatten vid kontrollerna och kämpa vidare. En svacka kan alla ha men man kommer ofta tillbaka. Du närmar dig Götaälvbron och samtidigt som du har en tung bro att ta dig över så vet du att på andra sidan finns både markering för 15 kilometer, en vätskekontroll och mängder med publik. Det motiverar dig uppför backen så bit ihop, trippa uppför backen och njut av utsikten på toppen.

Du är nu inne i hjärtat av Göteborg och det märks på åskådarleden. Du springer i din egen värld, men glöm inte att njuta av publiken. Tycker du att det hejas lite för dåligt? Heja lite på publiken själv, se till att få igång dem med någon liten armrörelse och du får väldigt mycket tillbaka från publiken. Du passerar Kungsportsplatsen och är snart på väg upp till Götaplatsen, då möter du också löpare som precis har rundat Poseidon på Götaplatsen och är på väg ner. Kika lite på dessa löpare när du är på väg upp och tänk att snart är det din tur att vara på väg nerför och titta på dem som är på väg upp. Du svänger in på Vasagatan och har snart bara 3 kilometer kvar. Efter vänstersvängen vid Handelshögskolan börjar en seg liten rackare upp mot Linnéplatsen och här gäller det att bita ihop, tänka på att det inte är så långt kvar. Efter Linnéplatsen är det en liten cykelväg som via en bro leder dig in i Slottsskogen och passeringen 20 kilometer. Det är gott om publik som bär fram dig och du tar fram de sista krafterna för att göra en bra sista kilometer. Ute på Margretebergsgatan kommer sista lilla backen men därefter börjar du långspurten som tar dig in på Slottsskogsvallens tartanbana och in i mål i Göteborgsvarvet 2017.

Grattis till en fin prestation! Fira nu ordentligt!

Share Button

Race report Boston Marathon 2017

Nu har min mara i Boston hunnit landa, smälta in, jag har pratat med andra som sprungit och hört deras upplevelse osv, så här kommer nu min race report Boston Marathon 2017.

Boston Marathon 2017

Som jag skrivit tidigare så var årets Boston Marathon lite annorlunda för mig än mina tidigare 6 Boston Marathon, på det sättet att jag nu var inbjuden av Lululemon att vara med på deras event och träffa en massa andra likasinnade. Detta gjorde att jag i år inte åkte ut till starten i Hopkinton med arrangörens gula skolbussar och jag åkte heller inte lika tidigt, till viss del för att vår chartrade buss hämtade oss vid hotellet.

Boston Marathon Lululemon

Jag kunde sova och var inte nervös, gissningsvis för att jag visste att formen troligtvis inte fanns där och jag gissade på en tid runt 3.00-3.10 och det såg även ut att bli varmt som faktiskt, kanske konstigt nog för mig som gillar värme, drabbar mina tider en del. Resan ut till start gick bra, jag åt mina bars från Enervit som jag alltid köper innan loppen. Vi blir avsläppta vid Atlethes Village och jag tar mig till en plats där jag visste att andra svenskar höll till. Det var fint väder, det var varmt och detta gjorde att tiden innan start blev väldigt enkel när man inte fryser eller behöver några överdragskläder, lite skillnad mot New York Marathon som går i november och det ofta är kallt innan start. Mycket folk, härlig stämning och varje år här innan start tänker jag att idag är jag på den plats i världen där många marathonlöpare vill vara.

Boston Marathon 2017

Boston Marathon 2017

Boston Marathon 2017

Vi kommer upp till startfållorna i ganska god tid, 10-12 minuter innan start. Speakern pratar om alla fantastiska elitlöpare som står på startlinjen och det sjungs nationalsång och i perfekt timing kommer sen en fly-by, kolla min film, det är väldigt amerikanskt, men det är en stämning så man kan ta på folks gåshud. Jag står i startgrupp 1, led 3 och när starten går så tar det kanske knappt 2 minuter innan jag passerar startlinjen och jag är iväg.

En del känner till att Boston Marathon går utför första milen och ja, det stämmer, om man tänker i snitt, men egentligen är det en väldigt böljande första mil, dvs det finns en del backar också som man absolut inte bara kan köra på uppför utan att få sota för det utan det gäller att anpassa farten till ansträngningsnivån. Och ja, vi känner redan från start att det är varmt, det är varmt i kepsen direkt, men naturligtvis vill jag ha kepsen på också. Även om jag inte trodde att jag skulle klara under 3 timmar så ville jag ju ändå testa, så tråkigt att sikta på 3.05 liksom. Jag hittade direkt ett väldigt skönt flow som kändes städat och bar i 4,05-4,10 tempo jag tror första 5 och 10 km passerades på ca 20.30 och 41.00 minuter.

Vi springer på landsvägar utan publik och vi springer igenom små samhällen med galet mycket publik i förhållande till antalet invånare och som en löpare sa till mig ungefär vid 10 km, ”what a party” och det är verkligen vad det är, ett riktigt jäkla party för oss marathonlöpare. Jag rullar vidare i detta skedet tänker jag inte så mycket, jag bara rullar på och upplever och tänker inte så mycket på var i loppet jag är som jag kan göra ibland. Jag håller en ganska jämn fart och närmar mig sakta men säkert Wellesly College och halvmarapasseringen. Skolan med bara tjejer som bildar den klassiska Screaming Tunnel är som den brukar, öronbedövande och klassisk och när man precis passerat den, denna sträcka på runt 500 meter så är det bara tyst, jättetyst. Halvmaran passerar jag på knappt 1.28 och jag är nöjd med det, samtidigt som jag också inte hade några ”krav” på mig för vad jag skulle passera på. Chansen på 3 timmar fanns ju där fortfarande.

Efter halvmarapassering i en mara brukar jag försöka börja längta till 25 km och sen 30 km, för jag vill komma in på sista milen, jag vill ha det i tankarna istället för att tänka att det är 20 km kvar. Men i Boston så kommer också de 4 backarna utan nedförsbacke emellan, efter 25 km. Jag tycker att det fortsatt rullar på okej, även om det kanske börjar kännas lite och det är nog också lite för respekt för att plocka backarna i den värme som vi springer i. Vi kommer fram till första backen och jag följer min plan, att ta det så lugnt uppför som jag behöver för att inte gå för hårt. Det är varmt, men jag kommer upp, rullar på fram till nästa backe som är värre, jag rullar på men stannar till extra vid vätskekontrollen och går en liten bit, både för att jag känner att jag behöver det och för att få i mig vätska och jag känner att pulsen har på kort tid rusat upp i taket här i backarna. Jag tar mig upp, men känslan av lätthet är som bortblåst. Jag tar mig framåt och har bara backarna i fokus, att ta mig förbi dem, att närma mig 30 km, men jag vet ju att chansen på 3 timmar är redan försvunnen, så är det bara, nu ska bara ”förlusterna” minimeras, men helt klart är att jag har svårt att bry mig lika mycket när jag vet att jag kommer att hamna en bit över 3 timmar. Fokus ligger på att ta mig framåt och stanna till vad jag behöver vid kontrollerna för att få i mig vätska. Jag passerar 30 km på 2.08 och farten har sjunkit drastiskt och jag känner inte att jag riktigt får tillbaka den heller efter backarna. Det är varmt och vätskekontrollerna blir något jag mer och mer längtar till. I sista backen, Heart Break Hiil, fick jag samma känsla som jag fick väldigt tidigt för ett par år sedan, att jag inte får in så mycket luft som jag behöver och med facit i hand från det året så visste jag att då är det inte lätt. Benen kan rulla på, men när jag inte får in den luft jag behöver, så går det inte och jag får ta korta pauser. Att tänka på tid eller fart får allt mindre betydelse, nu är det att ta sig framåt på något sätt som gäller. Publiken är fantastisk och nu är vi inne i den delen av loppet, säg efter 35 km, där publiken är så jäkla grym hela tiden. De är många och de är högljudda på ett riktigt bra amerikanskt vis. Trots att det går sakta och jag har det tungt så rullar kilometerna på eller miles ska jag väl kanske säga, för det är de skyltar som står där och vi ska komma upp i 26,2 miles som är 42,2 kilometer. Inte helt ovanligt börjar jag räkna lite på tiden, klockan går fortare än mina ben, men jag vill ju gärna komma under 3.10 och helst utan att behöva spurta ihjäl mig på upploppsrakan, då vill jag hellre göra något kul för publiken och mobiltelefonen har jag ju med mig. När jag passerar 40 km och när jag sen har 1 mile kvar så ser jag på tiden att det är lugnt, om inget extra dåligt händer. Men det går bra, jag svänger in på upploppet, hinner spexa lite för publiken, jag hittar en svenska flagga jag springer fram till och tar en selfie innan jag springer i mål på vad som till slut blev 3.09.23. Inte direkt en tid att skriva hem om direkt och jag tänker mer på att jag har svårt för värme och backarna gör det inte lättare för mig, samtidigt så gick det inte tillräckligt fort och faktiskt mer än 10 minuter långsammare än för två år sedan.

Boston Marathon 2017

Boston Marathon 2017

Boston Marathon 2017

Jag tar det lugnt efter mållinjen, stannar till och insuper atmosfären, det blir några fler bilder, jag lyssnar på funktionärerna, kanske de bästa i världen, för de ger så mycket pepp till alla löpare och de vet om att de är arrangörer av Boston Marathon, the one and only eller som de själv säger, ”There is only one Boston Marathon”. Jag tar mig tillbaka till hotellet, vilar lite, tar en dusch och sen är det också ett litet poolparty med Lululemon som en liten förfest till vad andra har för egna planer för kvällen. För mig blev det en stillsam kväll och jag tog mig in till stan och Newbury Street för att möta en kompis som också sprang men som höll ihop loppet bättre än mig.

Boston Marathon Lululemon

Boston Marathon Lululemon

Att kombinera resor med löpning vet ni är något jag gillar och i samband med Boston Marathon så är det klockrent att avsluta med några dagar i New York. Ett par andra kompisar hade samma plan så vi satte oss på tåget ner mot New York dagen efter Boston Marathon. Kroppen var lite sliten och för mig så brukar kroppen klara sig bästa när jag sprungit bra, för då är den förberedd för uppgiften och kan hantera uppgiften, nu behövde den göra något som den egentligen inte var helt förberedd för. Men tågresan ner till New York gick väldigt smidigt, det tar ca 3,5 timme och då kommer man rakt in i Pen Station på 33-34:e gatan och jag skulle bo på 22:a gatan den här gången.

Jag hade två dygn i New York så ingen tid att ligga på sängen, men jag hade heller inga måsten att jag skulle göra det här och det här. Det är ganska skönt att vara i en världsstad som man har ganska bra koll på så man bara kan komma rätt in som i vilken välbekant stad som helst och bara börja leva direkt. Efter ett par drinkar på ett ställe fortsatte vi till ett ställe fortsatte vi till ett tapasställe innan det blev en tidig hemgång. Andra dagen så åkte vi upp till Central Park för den är nästan ett måste varje gång man är i New York och parken skiftar ju också karaktär utmed årstiderna. Jag gillar att hänga i Central Park och känna lugnet mitt i metropolen och se skyskraporna runt omkring.

Central Park New York

Central Park New York

Central Park New York

Det blev en allmän strosardag där vi började högt upp och avslutade ganska långt ner, men en liten stunds vila på sängen hann vi också med innan kvällen. Kvällen som började på kompisarnas takbar och fortsatte på Serafina, ett klassiskt italienskt ställe. Men även nu blev det en tidig hemgång och vi var trots allt lite trötta och jag började också tänka på hemresan och ju tidigare vi kom i säng, ju bättre anpassad skulle jag vara till tidsomställningen till Europa. Sista dagen började med att checka ut från hotellet och sen gå runt och strosa och shoppa lite innan jag skulle ta mig ut till JFK. Det blev såklart att vi gick till lite olika sportaffärer och t ex Paragon där de har gjort om, den stora väggen med löpardojjor en trappa ner är flyttad, bara så ni vet, nu är det rakt fram och in till vänster.

New York

New York

New York

Flyget skulle gå 22.15 och jag tog mig ut till JFK i god tid så jag hann förbi deras lounge som jag har möjlighet till tack vare mitt samarbete med KLM. Dags att gå ombord på KLM-flighten och som vanligt blir man fint välkomnad ombord.

KLM

KLM service

Jag passade på, som jag gör ibland för att det är kul och för inspirationens skull, så tittar jag på de korta filmerna från några av alla de destinationer i världen som KLM flyger till. Eftersom alla passagerare har sin egen skärm i sätet framför sig så kan man välja helt fritt. Och visst finns det många destinationer som lockar, båda nära och mer långväga och det kommer hela tiden nya destinationer i utbudet och många destinationer har också lopp man kan springa, som när jag i höstas sprang Valencia Marathon kort efter att KLM börjat flyga dit vilket var väldigt smidigt. En kul destination, ett väldigt bra lopp och allt var enkelt att anmäla sig till och fixa resa och boende själv via internet.

KLM onboard TV

KLM breakfast

Men vardagen kom allt närmre och det hade märkts under dagarna i New York att påskledigheten var över och det kommer mail och någon ringer från jobbet. Och jag hade också ett inbokat telefonmöte i loungen när jag mellanlandade på Schiphol i Amsterdam på vägen hem. Men det är ju bra när det funkar och att man kan hantera det så, verkligheten ska ju också hinnas med, löpningen och resandet är ju ett stort fritidsintresse, men man måste ju jobba också.

KLM Crown Lounge Schiphol

Share Button

Tankarna inför årets Boston Marathon

Tankarna inför årets Boston Marathon har landat. Det har de kanske egentligen gjort för ett tag sen, men det känns ändå svårt att bestämma en plan lång tid innan loppet. Och som jag skrev om i mitt förra blogginlägg så är jag nog ingen Pippi Långstrump profil som har en övertro på sig själv och jag känner heller inte att jag har bekräftelseprofilen som snackar ner sig själv för att sen bara hämta in alla positiva kommentarer när det naturligtvis går mycket bättre än vad man tidigare sagt. Nä, jag tror snarare att jag har hyfsad koll på var jag står och berättar sanningen, det tycker jag själv att jag brukar göra i alla fall.

Inför årets Boston Marathon så börjar vädret bli en liten snackas för det har varit väldigt varmt här idag, upp mot 30 grader och skönt att turista i, men för varmt för att vilja springa en mara i. Och vädret kan man ju inte göra något åt och blir det för varmt för att springa bra så får man helt enkelt ta det som det kommer. Så det som jag skriver nu är utifrån att det blir lite svalare och man kan prestera som tänkt.

IMG_1598

Jag tror att jag 2 eller 3 gånger på mina 6 Boston Marathon har sprungit under 3 timmar, men jag känner att det blir nog svårt att göra det i år. Jag har sagt att jag gissar att det till 80% chans blir en tid på 3.00-3.10. Jag har fått in en del långpass men man vill alltid ha fler och det har blivit 3 pass över 30 km, okej men inte riktigt bra. Fartpassen har blivit de kortare intervallerna med TSM och några till på löpband på egen hand, men jag känner att det inte är jättemycket. Samtidigt känner jag att det inte är fartpassen som är de viktigaste, det är långpassen. Jag har också haft lite andra problem som har påverkat kroppen och hur det egentligen påverkar resultatet i loppet vet jag inte. Det här är också första loppet sen Valencia Marathon i november och jag gillar inte att första loppet för året är en mara, jag vill helst ha haft något kortare lopp innan så jag vet lite hur jag ligger till. Jag tror alltså att det kan vara svårt att springa under 3.00 men jag tycker att jag borde ha en bra chans att springa under 3.10. Men att gå ut för att sikta på 3.05 eller 3.10 känns lite tråkigt, så om jag kommer iväg bra och hittar ett flyt som går tillräckligt fort så kommer jag väl försöka springa under 3 timmar så får vi se hur länge det håller.

IMG_1613

Share Button

Finns det prestationsprofiler?

Mina tankar kring årets Boston Marathon har varit lite annorlunda än vad de kanske brukar vara. Det har generellt varit en del strul med lite allt möjligt under vintern så kroppen och träningen kanske inte har varit den bästa. Jag har landat ganska bekvämt i tankarna att det troligtvis inte kommer att bli något jätteresultat och jag får vara nöjd med det. Boston Marathon är inte heller loppet man springer för att göra sin bästa tid, det är banprofilen för tuff för. Kring min egen prestation tänker jag ungefär såhär att eftersom detta är årets första lopp vet jag inte riktigt vad jag står och den känslan vill jag egentligen inte ha inte årets första mara. Men det som det är.

I samband med att jag tänkt lite för egen del på mitt mål för Boston Marathon, men också utifrån vad jag sett i sociala medier så har jag funderat lite på om vi kanske har olika “prestationsprofiler”. Jag får nog utveckla detta lite senare i ett eget inlägg när orden landar lite mer rätt än vad de kanske gör nu. Men är det inte så att vi har olika personligheter eller om det kanske snarare är vad vi vill uppnå utåt sätt som gör vilken prestationsprofil vi har. Jag tänker mig 3 olika profiler och det kanske kan finnas fler eller i en annan uppdelning. Men visst finns det de som kör lite “Pippi Långstrump profilen” i form med att “det har jag aldrig provat så det klarar jag säkert” och det är ju en skön stil men också ganska kaxig om man sätter ett tufft tidsmål i sin första mara. Sen har vi “mittemellanprofilen” eller de som inte utmärker sig så mycket eller har koll på läget, eller jag har kanske inget bra namn på dessa, men det jag menar är att de ganska bra tror sig veta vad de kommer prestera och det stämmer också ganska bra. Till sist har vi “bekräftelseprofilen” och kanske att denna andel har ökat i takt med att sociala medier tagit plats i vardagen. Denna profil är de som gärna snackar ner sig själva innan loppet för att sen kunna prestera bra och få en massa positiv respons, typ “jag vaknade och kände att jag var förkyld och hade ont i foten och visste inte om jag kunde starta men okej då, jag kan väl jogga runt och när starten gick så började det sakta bli bättre och helt plötsligt var kroppen med mig och jag sprang i mål på nytt pers, jäklar vad grym jag är”.

Vad känner ni? Kan det ligga något i dessa profiler eller är jag ute och cyklar? Är en annan uppdelning kanske bättre eller finns det fler profiler? Berätta gärna om du har några tankar kring detta.

IMG_1593

Share Button