Det här blogginlägget började jag skriva lördag morgon, innan jag stack iväg till träningen. Tyvärr tog dagen sig en tråkig vändning och det är inte förrän nu efter midnatt jag orkar skriva klart inlägget.

Det är lördag, jag kom upp strax efter 8. Solen skiner och det är en vecka kvar till Stockholm Marathon. Blir det samma väder nästa lördag blir det fint, kanske i varmaste laget, jag vet inte, jag har inte varit ute ännu. Jag ska köra ett sista lite längre pass, jag tänker mig runt 90 minuter i lugnt fart, kanske med en liten fartökning på slutet, vi får se. De tänkta kläderna för nästa helg sprang jag i redan förra helgen så det gör jag inte igen. Däremot kommer jag springa i mina tänkta marathondojjor, adios boost. Ingen big deal egentligen eftersom jag kört en del med dem redan, men jag har ingen anledning att inte köra i dem, då vill jag hellre passa på att känna verkligheten, att det är närmar sig, att det är på gång.

Jag har precis ätit frukost, gröt faktiskt. Jag funderar lite på vad jag ska äta nästa lördag när starten går klockan 12.00. Troligtvis kommer det bli en bra frukost vid 8-tiden för att hinna med något mellanmål innan 10 och därefter bara fortsätta med flytande intag.

Nu är klockan alltså efter midnatt när jag fortsätter skriva inlägget.

Tanken var att vi skulle springa lugnt i 90 minuter, men kanske med ett inslag av tänkt marafart. Vi sprang iväg och jag hittade ett skönt flyt. Det var lite varmare ute än jag trodde så långärmat hade jag inte behövt idag. Vi var 8 stycken som sprang i gruppen som rullade på i strax över 4:30-fart. Jag kommer ihåg att jag tänkte att det faktiskt kändes riktigt bra, att kunna rulla fram i en okej fart utan någon jättestor ansträngning. När vi hade sprungit runt en mil skulle vi öka farten lite, och ja, det var faktiskt ganska liten ökning som krävdes ner till att hålla en okej marafart. Men jag sprang inte många hundra meter innan jag började känna lite i ena vaden och det tog några hundra meter för mig att känna efter om det var något eller inte. Det var dags att påbörja Västerbron och när det går uppför frestar det mer på vaderna och då kände jag att detta inte var något som skulle gå över om några minuter. Så en bit upp på bron slutade jag mitt pass, jag gick hem.

Efter det har jag gjort lite av varje, bland annat fått lite tips per telefon, tack för det, men mycket av tankarna har ändå kretsat kring vaden. Naturligtvis kommer en skada eller känning alltid olägligt och så även den här gången med en vecka kvar till Stockholm Marathon. Och just nu har jag faktiskt ingen aning om jag kommer kunna springa maran om en vecka eller inte. Så snälla, hålla alla tummar ni har för att allt löser sig på den veckan som är kvar!

Här kommer ett gäng som har bra chans att springa sub 3 nästa lördag!

Vi kryper allt närmare maran och det märks också i träningen på Running Sweden. Kortare intervaller och mer fart. I dagens pass skulle vi springa 3 set med 4 intervaller á 90 sekunder med 45 sekunders vila och 2 minuters setvila. Och 45 sekunders vila när vi skulle springa så kort som 90 sekunder kändes bra. Och 2 minuters setvila kändes som det skulle räcka. Men man blir lätt lite trött och efter 45 sekunders vila är man fortfarande andfådd och 2 minuters setvila, ja, det räckte väl, men lite till hade ju inte gjort något.

Passet gick bra rakt igenom, det kom lite regn som inte var så skönt, men det var bara att köra på. Jag sprang och höll fart, försökte hålla koll på klockan och peppa de få som sprang i min grupp. Vi höll strax under 3:30 min/km i snitt, vilket låter snabbt, men som sagt, det vara bara intervaller på 90 sekunder.

Träningströja med budskap!

I mitt idrottande är det viktigt att ha utrustning med bra funktionalitet och när det gäller specifikt löpning så är det naturligtvis skor och kläder som jag tänker på främst. Jag kommer ihåg för längesen när jag skulle köpa nya löparskor och vi hade åkt till Löplabbet i Malmö. Jag hade då en liten pronation och jag fick välja lite mellan skor med och utan pronationsstöd. Jag valde det dyrare (och tyvärr mindre snygga) paret med ett litet pronationsstöd och det ångrar jag inte för de skorna gjorde att jag blev av med mitt behov av pronationsstöd och därefter har jag kunnat springa i skor med så kallad normal läst.

Även när det gäller kläder jag tränar i tänker jag “funktion först” men de får ju naturligtvis gärna vara snygga också. Jag tycker Craft i allra högsta grad lever upp till mina förväntningar och eftersom jag har använt dem några år nu så märker jag också hur de hela tiden utvecklas. Eftersom jag hjälper Craft lite på olika mässor träffar jag en del kunder till Craft och det är väldigt kul att höra andra säga hur nöjda de är med funktionen i kläderna från Craft.

Nu har jag fått möjligheten att tävla ut en vindjacka för Craft och det är en Performance Run Featherlight Jacket. En superlätt vindjacka som faktiskt värmer mer än vad man kan tro vilket gör att tiden på året man kan använda den blir ganska stort, från vår till höst och inte bara under sommaren. Att den är liten och lätt kännetecknas också av att du kan lägga ned hela jackan i jackans ficka och ha den som en liten midjeväska om du skulle bli för varm under ditt träningspass, en funktion som inte bara är kul utan som jag också använt mig av. För att vara med och tävla så skickar du mig ett mail på snabbafotter@gmail.com där du berättar varför du vill vinna just en vindjacka från Craft och lite hur du tänker när det gäller funktion i träningskläder. Jag behöver naturligtvis också veta adressuppgifter och om det ska vara till kille eller tjej samt storlek på jackan. Tävlingen pågår fram till och med söndagen den 26 maj.

Såhär ser färgen ut för tjejer!

Såhär ser färgen ut för killar!

Idag är det 10 dagar kvar till Stockholm Marathon. Vi har knappt hunnit prata klart om väder och vind i Göteborg som bjöd på både värme, men också regn, hagel och åska under Göteborgsvarvet. Och nu börjar vi redan blicka framåt mot den 1 juni. Vi funderar på hur vädret ska bli och det är inte så konstigt med tanke på vilket väder Göteborg bjöd oss på i helgen och gick och vilket väder Stockholm bjöd på förra året under Stockholm Marathon. Löpning är ju trots allt en utomhusaktivitet som därför också innebär att stort urval av kläder beroende på väderförhållanden. Men låt oss hoppas att vi kan få normala väderförhållanden i Stockholm om 10 dagar.

Nu börjar vi nedräkningen!

Stockholm Marathon närmar sig och det märks bland många löpare som ska springa maran. Idag på träningen med Running Sweden märktes det på det sätt att vi körde ett intervallpass uppkallat av marathonlöparen Steve Moneghetti från Australien. Passet har fått hans namn eftersom han ofta körde detta intervallpass inför hans marathonlopp. Intervallerna består av 4*90 sek + 4*60 sek + 4*30 sek + 4*15 sek, hela tiden med lika lång vila som tidigare intervall.

Ett intressant pass som jag inte skulle köra på egen hand och det är ju också mycket tider att hålla reda på. Men intressant hur det kan bli förhållandevis jobbigt på slutet i korta intervaller och enligt dagens deltagare beror det mycket på att vilan också minska väldigt mycket, inte bara själva intervalltiden.

Har du lite fantasitorka när du ska köra ett pass med korta intervaller, testa passet med Steve Moneghetti.