10 dagar till Lissabon Halvmarathon

Idag är det 10 dagar till Lissabon Halvmarathon. Jag ser fram emot springa en halvmara igen, jag gillar distansen både generellt men också som en bra förberedelse inför ett marathon. Jag har fått till något fartpass och ska få till några till tänkte jag och förhoppningen att kunna springa under 1:28 i Lissabon Halvmarathon. För just under 1:28 är kvaltiden för mig till New York Marathon nästa år när de har 50-årsjubileum, så det blir ett tydligt och bra mål. Jag hade 1:28:49 på Stockholm Halvmarathon i september och då var jag inte så förberedd så jag hoppas jag har en bättre chans nu och jag tror det är en lättare bana än den i Stockholm.

Flygbiljetterna med KLM är bokade och boendet är bokat genom samarbetet som KLM har med booking.com som gör att man tjänar flygpoäng på bokningen via booking.com. Jag ser också fram emot några dagar med sol och värme i Lissabon och jag har inte varit i Lissabon tidigare så det blir kul. Lissabon känns som en av de städer i Europa som verkligen har blivit trendig senaste 2 åren och när jag tittade efter lopp i Portugal så dök det upp ganska mycket. Och Portugal är ju en gammal bra löparnation och inte minst på de längre distanserna. Så att kombinera en resa till Portugal med att springa ett lopp känns klockrent, speciellt när det går en tid på året när jag inte tycker vädret är det bästa hemma i Sverige.

Lopp är motivation. Jag märker också vilken nytta jag har av att vara anmäld till lopp under hösten, en tid på året jag har lite svårt för att komma ut, när det blir kallare och mörkare för varje vecka som går. Men de här weekendresorna till sol, värme och löpning under hösten hjälper mig verkligen att få till träningen och helt klart mycket bättre än om jag inte hade haft några lopp inbokade närmsta tiden.

Springa utmed havet, så jäkla härligt!

Share Button

Höstens mål 2019

Efter ett par års frånvaro från mitt forna jag när det gäller de resultat jag tidigare gjorde tänkte jag försöka närma mig min gamla form nu under hösten. På grund av sjukdom och annat har jag varit en bit från mina gamla tider, där jag låg runt 2:55-3:05 på marathon och 1:23-1:28 på halvmarathon. Men nu ska jag alltså försöka komma ner till dessa nivåer igen har jag tänkt. Dels är det en allmän vilja och jag tror det är möjligt och dels fick jag igår upp ögonen för något annat som kan öka på viljan. Just 3:05 och 1:28 är kvaltiderna för mig för att kunna anmäla mig till New York Marathon nästa år när loppet firar 50-årsjubileum. Och dessa tider måste göras under 2019 så det börjar ju brinna i knutarna.

Fantastiska Valencia Marathon går den 1 december och jag är anmäld och reser dit med KLM som också är partner till loppet. Så där har jag en chans att springa under 3:05 på marathon. Det kan bli tufft, men jag tror jag kommer ha en chans. Innan dess ska jag försöka springa någon halvmara och helst då under 1:28 och är det en relativt lättlöpt bana och okej väder så borde det gå. Jag sprang Stockholm Halvmarathon i september i år på 1:28:49 så jag är ju i närheten och det är ju ingen lättlöpt bana.

Det känns faktiskt kul och inspirerande att ha satt tydliga mål för hösten och nu är de ju som sagt både för min egen viljas skull men rimliga nivåer råkar också sammanfalla med kvaltiderna som gäller för mig till New York Marathon nästa år som kan vara en extra morot. Det är ju inte alla som gillar eller triggas av tider som mål, men jag tror det kan vara bra för väldigt många, konsten är nog snarare att sätta rimliga mål utifrån de förutsättningar man har. Och dessa tider känns rimliga för mig som höstens mål, så nu kör vi!

Valencia Marathon

Bild från mitt första Valencia Marathon 2016

Share Button

Häng med till Boston Marathon 2020

Häng med och spring Boston Marathon den 20 april 2020. Nästa år springer jag Boston Marathon för 10:e gången och därför vill jag arrangera en resa till Boston. Jag vill helt enkelt att fler svenskar ska få uppleva det häftiga och mytomspunna Boston Marathon. Man kanske vill springa loppet, men utan att dra med hela familjen eller vill inte åka själv, då kan detta vara ett alternativ att åka med andra likasinnade, som på vilken träningsresa som helst.

Boston Marathon är ett av marathonloppen i ”the big six” som det numera kallas efter att Tokyo Marathon har kommit med. Boston Marathon är speciellt på många sätt, dels är det väldigt gammalt och invånarna i Boston är väldigt patriotiska för sitt marathonlopp och det märks verkligen i Boston hela denna ”marathon-weekend”. Invånarna i Boston är väldigt idrottsintresserade och stolta över stadens världsberömda marathonlopp.

De allra allra flesta startplatserna till Boston Marathon kan man anmäla sig till själv på deras hemsida, men det krävs att man klarat deras kvaltider för att man ska kunna få en startplats. Men eftersom nästan hela startfältet är löpare med kvaltider så är det lättare att kvala in till Boston Marathon jämfört med t ex New York Marathon, se kvaltiderna nedan. Till Boston Marathon anmäler man sig under några veckor i september där man första veckan kan anmäla sig lite beroende på hur stor marginal man har till just sin kvaltid. Från och med idag den 16 september, kan alla som klarat kvaltiden i sin åldersklass ansöka om en startplats, läs mer exakt här hur det funkar. Vilken kvaltid som gäller är beroende på kön och åldersklass så kika in och se om du har klarat kvaltiden.

För denna resan innebär det att du anmäler dig själv på Boston Marathons hemsida och några dagar senare får du också besked via mail om du fick en startplats. Du kan redan nu anmäla dig till denna resan, för du kan avboka den kostnadsfritt fram till 31/12 2019, men vi behöver din anmälan senast den 24 september, se längre ner.

Resan är framtagen tillsammans med CWT som är teknisk arrangör av flygresorna. Vi har gjort det ganska enkelt, allt för att hålla nere kostnaderna, vilket innebär att resan inte följer paketreselagen och resegarantilagen som en charterresa brukar göra.

 

Vi har tagit fram två reseförslag där vi flyger med KLM:

En del ser kanske resan till Boston och Boston Marathon som hela upplevelsen och andra kanske vill åka ner och njuta av våren i New York några dagar innan man åker hem till Sverige, så därför har vi tagit fram två olika reseförslag.

 

Stockholm-Boston-Stockholm

17/4 kl 13:40 – 18:30, flyg med KLM, ARN-BOS

21/4 kl 16:47 – 08:50 (den 22/4), flyg med Delta/KLM, BOS-ARN 21/4 kl 16:47 – 08:50 (den 22/4)

 

Stockholm-Boston-NewYork-Stockholm

17/4 kl 13:40 – 18:30, flyg med KLM, ARN-BOS

21/4 kl TBD, tåg BOS-NYC

24/4 kl 18:30 – 10:45 (den 25/4), flyg med KLM, JFK-ARN 24/4 kl 18:30 – 10:45 (den 25/4)

 

Andra avreseorter i Sverige kan vara möjliga, men då kan priset ändras beroende på tillgång/efterfrågan. Flighterna mellan Europa och USA är däremot bestämda.

 

I Boston bor vi på Found Hotel Boston Common som ligger nära både målområdet, där bussarna kör från till start och där expot brukar vara. Jag har reserverat dubbelrum och också ett fyrbäddsrum. I New York bor vi på Heritage Hotel New York City centralt på Manhattan.

 

Priser:

Boston / New York: 24 000 kronor

I priset ingår flygresor, tåg BOS-NYC, hotell 4 nätter i dubbelrum i Boston, hotell 3 nätter i New York, transfer till och från flygplatser i USA

Bara Boston: 18 500 kronor

I priset ingår flygresor, hotell 4 nätter i dubbelrum i Boston, transfer till och från flygplatsen i USA

 

Anmäl dig till resan så fort du anmält dig till loppet, men senast den 24 september. Vi erbjuder avbokning utan kostnad fram till 31/12-2019 och därmed kan du anmäla dig till resan innan du har fått din startplats bekräftad.

Avbokning mellan 1 januari och 10 mars, 3 000 kr per plats

Avbokning mellan 10 mars och 10 april, 10 000 kr per plats

Minst 10 personer krävs för att resan ska bli av.

 

Anmäl ditt intresse för resan genom att maila mig på snabbafotter@gmail.com och ange namn, mailadress och mobilnummer till de som är intresserade av resan.

En första faktura på 5 000 kronor skickas i oktober 2019 och resterande summa faktureras i februari 2020 och ska vara betald senast 15 mars 2020.

 

Frågor om Boston Marathon eller resan i övrigt? Maila mig på snabbafotter@gmail.com så svarar jag.

 

Med reservation för ändringar.

 

Share Button

Löpinspiration med skor och kläder inför hösten

I samarbete med Addnature.com

Många löpare uppskattar våra olika årstider på olika sätt och kanske är hösten ändå mångas favorit. Sommaren har varit och många har det jobbigt att springa i värmen och ser fram emot att springa i den svala krispiga luften. Hösten är också ganska lång om man tänker att den startar i september och slutar i december, men det beror såklart också var i Sverige man bor.

I takt med att löpningen blir mer och mer populär så ökar också antalet lopp, både i Sverige och utomlands och detta är också något som märks tydligt på hösten. Klassiska Lidingöloppet går i slutet av september men det finns många lopp efter det. Och tittar man ute i Europa så ökar loppen även där och fler och fler svenskar åker utomlands för att springa lopp under hösten. Ett av mina absoluta favoritlopp i Europa är Valencia Marathon som i år går den 1 december, dvs man har hela hösten på sig att träna hemma i Sverige inför det marathonloppet.

Men med en lång höst gäller det att hålla i motivationen uppe och något som verkligen kan hjälpa till tycker jag är nya kläder och skor att springa i. För mig är kvalitet A och O och det får gärna vara snyggt också. Jag har mina favoritmärken klara och båda finns hos Addnature så jag tänkte tipsa om dem här. Det viktigaste när det gäller löparskor tycker jag är att de sitter skönt på foten och mina och mångas favorit just nu är On Cloudflow som jag kan springa allt från intervaller till marathon i, de finns såklart även i dammodell. När det gäller löparkläder så har jag sprungit i löparkläder från Craft i många år och självklart har jag haft många favoritplagg genom åren. Ett plagg jag gillar är en tröja som är tålig för vind och vatten framtill och även har små vantar är Craft Repel Wind Jersey som också finns i dammodell.

Så, nu kan hösten komma, jag är redo, hoppas ni är det också!

.

Share Button

Race Report Boston Marathon 2019

Så var det dags för en race report för Boston Marathon 2019. Många löpare som springer Boston Marathon år från år tänkte nog på vädret från 2018 och att det måste bli bättre i år. Men prognosen såg inte jätterolig ut några dagar innan Patriots day när Boston Marathon enligt traditionen avgörs. Samtidigt var jag ganska säker på att det inte kunde bli lika illa med regn, kyla och vind. Det såg ut som det skulle kunna regna, men inte vara lika kallt och inte blåsa lika mycket som det gjorde 2018.

Redan på Schiphol började jag tänka på att nu är löpare från världens alla hörn på resande fot med ett och samma mål, Boston för att springa 123:e upplagan av Boston Marathon. Och på KLM-flighten från Amsterdam var det flera löpare med och en del som sprungit Boston Marathon tidigare kom naturligtvis i en jacka från Boston Marathon. Och flygvärdinnorna på KLM har stenkoll, de vet vad som är på gång och önskar lycka till på loppet.

Jag kom till Boston på fredag kväll, helt perfekt. Då hinner man med både sightseeing, Expo, lite sociala löpningar som ”shake out run” med andra instagramlöpare, osv. Det är svårt att beskriva, men det är något speciellt med att bara vara i Boston denna helgen, jag får ta lite sånt i ett separat blogginlägg. Vädret verkade som det skulle kunna bli ganska okej, inte så mycket regn och kanske framförallt på morgonkvisten men att det sen skulle avta och sluta och en temperatur över 10 grader så det var bra.

Eftersom jag sprungit Boston Marathon några gånger så har jag bra rutin på hur det funkar så även om det är lite kul att hänga och känna stämningen i athletes village ute i Hopkinton innan start ville jag inte åka dit så tidigt som det är tänkt att jag ska göra utifrån min starttid, eftersom det var ganska regnigt på morgonen. Jag satt lugnt och käkade lite frukost på hotellet innan jag joggade några hundra meter till de gula skolbussarna vid parken Boston Common, som tar oss ut till starten i Hopkinton. Det var regnigt och blött men jag var ganska förberedd och när vi kom fram så var det knappt något regn kvar alls i luften, min taktik att komma lite sent funkade fint. Och efter en kvart i athletes village började de också släppa iväg löparna i startvåg 1 ner till startområdet. Så då börjar vi gå och småjogga ner den klassiska vägen ner till parkeringsplatsen med alla toaletterna och alla börjar göra sig redo på sina speciella sätt. Överdragskläder tas av och samlas ihop och skänks till bättre behövande och vi tar oss ner sista biten och in på startrakan där alla 8 startfållorna för varje startvåg är. Det är mäktigt att veta att alla 7700 löparna som startar i startvåg 1 har kvalat in på 3:07 eller bättre, det är nog svårt att hitta ett maratonlopp med så många duktiga löpare. Och pampigt och mäktigt med nationalsång, överflygning och presentationen av alla världslöparna som springer samma lopp som mig.

Starten går och vi rullar iväg. Min plan är att försöka hitta en bra rytm runt 4:20 min/km utan att det ska slita för mycket. I Limassol Marathon några veckor tidigare kändes det som jag fick kämpa som tusan efter bara några kilometer för att hålla 4:15-4:20 min/km, så jag ville hitta en bättre känsla nu. Det rullar på, det är mycket folk, men alla springer i ungefär samma tempo så det är ingen fara. Det är också rutinerade löpare så inget knuffande, alla vet att det är långt och att det tuffa kommer på andra halvan med de 4 backarna upp till Heartbreak Hill. Jag öppnade i runt 4:30 men rullade sen in i loppet och strax under 43 minuter, helt okej, för känslan fanns där. Vi springer ute på amerikanska landsbygden och kommer förbi små samhällen som just den dagen har sjukt mycket folk ute som står och hejar på oss löpare. Amerikanarna är otroligt patriotiska och stolta över sitt Boston Marathon så alla är verkligen på tårna för oss maratonlöpare. Jag springer och tänker på hur det var året innan, när varje steg kändes som en mental kamp och loppet var sååå långt. Nu hade jag passerat första milen med en bra känsla och det rullade på bra, det kändes som jag kom in i loppet väldigt fint. Jag känner igen mig på många ställen utmed banan och strax innan halvvägs börjar vi höra vrålet från Wellesley College, skolan där tjejerna står och skriker ofantligt på oss löpare. Det har fått namnet ”streaming tunnel” och det passar bra för när man har sprungit förbi så har det liksom blivit helt konstigt i öronen, måste upplevas. Jag passerar halvvägs på 1:31 som borde vara runt 4:20 min/km i snitt och jag känner mig nöjd med att det har rulla på med en bra känsla. Men jag vet att det är efter 25 km maran i Boston börjar bli tuff, så det är bara att börja längta tills backarna kommer.

Känslan är så mycket bättre än på Cypern och det gör mig glad, att jag kanske är på väg tillbaka till okej tider igen, sakta men säkert. Jag passerar 25 km och håller tempot fint och gör mig redo mentalt för backarna. Planen är att jag ”bara” ska trippa uppför dem, en efter en. Det får gå lite långsammare, men jag ska inte förivra mig utan bara ta mig upp med ett okej pannben. Klassiska svängen kommer och första backen börjar och jag börjar trippa. Det känns bra, det går kanske inte skitfort, men jag trippar uppåt och blicken framåt säger att det är långt kvar, men jag trippar på och tar mig upp. Farten sjunker såklart, men inte mycket och det är ju medvetet. Jag är nöjd med att det går bra i backarna, men nu kommer den sista backen, Heartbreak Hill. Och här tar det slut, det lätta trippandes är borta, på några hundra meter blir jag väldigt mycket tröttare. Backen blir en plåga och det tar tid innan jag är riktigt uppe och sen vet jag att det är ganska plant i en kilometer innan det går utför. Jag passerar 30 km på 2:12 och jag vet att tempot har sänkts, men framförallt att det kommer bli jobbiga sista 12 kilometer. Jag känner att farten är egentligen inte så tuff men det är orken som tar slut, bristen på långa långpass gör sig gällande. Jag kämpar på, men det är inte med samma energi och benen stumnar. Var sluttiden landar vet jag inte än, men förhoppningen på 3:05-3:07 rinner iväg fort när jag blir trött. Samtidigt som jag tappar för varje kilometer som går är jag nöjd med de första 25-30 kilometerna som kändes som ett fall framåt och det är alltid fantastiskt att springa klassiska Boston Marathon. Jag kämpar på och egentligen går det okej, men lite långsamt. Ibland känns varje mile väldigt lång men det rullar ändå på, även om som sagt tempot har blivit något helt annat så finns pannbenet där och gör vad det kan. Men ett pannben kan heller inte ersätta långpassen. Jag passerar 40 km och även om sluttiden är på väg lite för långt är det bara kul att vara här. En mile kvar, en kilometer kvar, ner under viadukten, fram till högersvängen och upp till sista vänstersvängen in på långa upploppet på Boylston Street, på väg fram till klassiska målportalen som säkert är den mest fotograferade målportalen i världen bland alla maratonlopp. Jag springer i mål på 3:12. Inget att jubla högt över, men jag är ändå ganska nöjd och enligt min egen lilla målsättningsprispall med guld, silver och brons så blev det en hedrande bronspeng. Det blir lite selfies och funktionärerna hjälper glatt till. Funktionärerna är många och fantastiska, de jublar och gratulerar och ser till att alla känner sig som vinnare i Boston Marathon.

Share Button