Höstens utländska lopp

Att hösten faktiskt är här har man nästan missat, vädret har ju nästan varit somrigt ett tag nu, men höstens utländska lopp har dragit igång. Vi är faktiskt i andra halvan av september och höstens alla utländska storlopp kommer smygande ett efter ett. I lördags var det Oslo Maraton och igår var det till Copenhagen Half Marathon och nästa vecka är det Berlin Marathon samtidigt som Lidingöloppshelgen. Och sen rullar det på i oktober med bland annat Chicago Marathon den 8 oktober och samma helg går det en halvmara i Los Angeles. Och veckan efter det kommer klassiska och populära Amsterdam Marathon som även bjuder på halvmarathon och 8 kilometer samma dag, vilket gör den helgen väldigt populär för många, jag kollade någon gång och tror att det var runt 400 svenskar som var anmälda förra året, inte illa. Sen kommer också Frankfurt Marathon som efter att det blivit svårare att få plats i Berlin, svävat upp som ett tyskt alternativ, personligen tyckte jag i och för sig att Frankfurt var rätt tråkigt, även om jag sprang under 3 timmar.

Sen kommer vi in i november som även den månaden är en klassisk maratonmånad, även om vi kanske inte märker det på maratonloppen i Sverige. Men New York Marathon går alltid i november och jag planerar att springa Valencia Marathon i Spanien som många verkar gilla så det blir kul. Och vem vill inte åka till Curacao i Karibien och springa KLM Curacao Marathon, det gjorde jag första gången de loppen gick 2014, läs gärna min race report från loppet.

Det finns ju hur mycket som helst helt enkelt, så stick iväg och spring, upplev världen i löparskorna!

Kapstaden Two oceans marathon IMG_0086

I mars var jag i Kapstaden i Sydafrika och sprang Two Oceans Marathon. Åk till Sydafrika och spring, ett häftigt land!

Share Button

Långpass söndag med stretchpass

Igår fick jag till en riktigt bra träningssöndag, det kändes både bra och på tiden. Söndagar är ju en klassisk dag för långpass, inte minst under den delen av året då vi kör långpass med TSM. Nu börjar ju inte dessa passen förrän senare i höst och är heller inte så långa i början, så igår fick jag sällskap av en TSM kollega som också planerade långpass.

Vi sågs redan klockan 9 och hur tidigt och jobbigt det än låter en söndag så tycker jag egentligen att det är bra, man kommer ju hem tidigare efter passet desto tidigare man börjar. Men ofta har jag ju frukosten i halsen när jag börjar och det är väl inte det bästa, men men. Så med tanke på frukosten så kändes det lite jobbigt i början och farten kändes nästan jobbigare än vad den egentligen var, som sagt, jag skyller på frukosten och eftersom första milen kändes sämst så tror jag frukosten var boven. För jag kom in i löpningen och ungefär som när jag var farthållare i Helsingborg Marathon för de som skulle springa på 3,30 så rullade det på fint, men lite fortare igår. Vi sprang omkring och babblade om allt möjligt och hittade nya vägar allteftersom, inte direkt min starka sida. Och vi höll planen bra och landade på 30 kilometer till slut, kändes bra.

Men jag ville ju göra något mer, 47 kilometers löpning under helgen var ju bra, men jag hade ju mer tid och så trött var jag ju inte. Jag kom inte iväg på något hot mojopass men jag kom i alla fall iväg till gymmet lite senare på kvällen och körde ett klassiskt stretchpass. Jag gör det ibland, kanske för sällan, men ändå, ibland händer det. Jag går till gymmet med fokus att bara stretcha. Jag ställer mig i nån stretchhörna och gör lite av varje som jag känner för för stunden. Då blir det liksom mycket stretch i förhållande till den väldigt mycket mindre stretch det blir efter en del andra pass. På det här sättet får jag både stretch och känner mig lite duktig.

img_6403

Share Button

Lördagens distanspass

Höstens finväder fortsätter och det hade funkat finfint med shorts och t-shirt. Men jag hade inte varit ute och känt på vädret så jag drog på mig mina Delta compression och det funkar alltid. Jag fick för mig att jag skulle hänga på IF Linnéas lördagspass som jag inte gjort på evigheter och åkte till Zinkensdamm till kl 10. Som vanligt ett bra gäng som dyker upp, för även om jag inte varit där på länge brukar det läggas upp en bild på Facebook så man ser gänget som är där.

Jag var inte så noga med hur långt det skulle bli, tänkte mig runt 15-20 km och ville bara låta benen vara ute en stund. Jag följde med ett gäng som landade in i en fart strax under 5 min/km och både jag och kroppen kände igen oss från farthållaruppdraget för Helsingborg Marathon. Jag la märkte till hur det liksom är färre tankar som dyker upp i huvudet när man springer i grupp, tiden och kilometrarna liksom bara rullar iväg. Det blir liksom inte ens egna tankar som fyller passet utan det är ju pratet som blir som innehållet istället för ens egna tankar som är de enda som finns om man springer själv. Haha, det där blev nästan krångligt. Men jag tänkte lite på loppen som gick idag också, jag hjälper en som skulle springa sitt första marathon och en som skulle springa en snabb men kontrollerad mil i Kistaloppet. Det skulle visa sig att det blev pers för båda och båda också nöjda med sina prestationer och blickar framåt och för deras del är det tur att det är lite kvar av säsongen.

Benen kändes okej idag, i den lugna farten, men jag tyckte inte flåset var så bra. Det var nästan så jag kände lite av det där jag hade efter Boston Marathon i våras när jag liksom inte fick luft eller inte fick in tillräckligt med luft. Ingen skön känsla, men jag tänker mig att det är bättre imorgon eller att känslan var fel. Skönt i alla fall att jag kunde börja lördagen med ett bra träningspass.

Share Button

Tips inför Stockholm Halvmarathon 2016

Imorgon är det dags för Stockholm Halvmarathon, ett populärt lopp i Stockholm som brukar dra ganska mycket löpare. För de som ska springa Lidingöloppet är det också ganska lagom med en liten genomkörare 2 veckor innan backarna på Lidingö. Och vädret ser ju ut att bli riktigt behagligt för löparna, i alla fall för de som gillar lite värme. Loppet startar inte förrän sent på eftermiddagen så därför kan jag inte vara med, jag måste åka ner på jobb i Kristianstad och jag hinner inte först springa och sen åka ner, då skulle loppet gått på förmiddagen istället, då hade det varit lugnt. Men jag känner många som kommer springa och även en del adepter som har halvmaran som ett av höstens stora mål.

Tips inför Stockholm Halvmarathon 2016:

  • Loppet startar som sagt sent på dagen så fundera lite extra på hur du ska göra med maten under dagen.
  • Det kommer som sagt bli varmt för årstiden så tänk på det både vad gäller klädval och att dricka ordentligt.
  • En halvmara är ganska långt och det är lätt att förivra sig i starten när alla andra springer iväg. Var smartare än alla andra!
  • Känn lugnet i tunneln efter start och inte tvärtom. GPS-klockorna hänger nog inte med och då är det lätt att springa lite fortare än vad man borde, bara för säkerhets skull, men våga hålla en lagom och jämn fart.
  • Följ med farthållarna om de känns bra, är farthållarna bra så kan de hjälpa dig.
  • Hjälp publiken med hejarop så får ni extra tillbaka.
  • Pusha andra löpare runt omkring er, energin ni får tillbaka kommer hjälpa er.
  • Tänk på hur bra du är som gör detta, för din egen skull, för din löpning, för din hälsa!

img_6718

Share Button

Helsingborg Marathon 2016 – Farthållare för 3:30

Igår sprang jag mitt tredje Helsingborg Marathon och det är lite kul att denna maran har blivit en mara i Sverige som många känner till, de har helt enkelt skapat sig ett gott och välförtjänt rykte om ett kul och bra arrangemang. För min egen del har det också börjat bli ett speciellt lopp eftersom jag nu två gånger av tre möjliga sprungit loppet som farthållare och båda gångerna för löpare som siktar att springa maran under 3:30. Att springa Helsingborg Marathon har helt enkelt blivit ett litet jobb, hur konstigt det än kan låta. Men att springa maran på 3:30 är inte max för min del just nu så det känns ganska “behagligt” att springa på 3:30 och med den känslan så känns det knappt som att man verkligen sprang ett marathon. Ja, ni kanske förstår.

Starten är redan klockan 10 på förmiddagen och det är väl egentligen inte tidigt, men vi har farthållarsamling kl 9.00 och innan dess ska man ha hämtat ut sin nummerlapp och jag kör ner från Halmstad samma morgon och helt plötsligt är det ganska tidigt jag måste gå upp. Lite bestyr med ballongen och sånt blir det också så någon direkt uppvärmning blir det inte, utan man får helt enkelt rulla igång benen när startskottet går. Båda gamla och nya bekantskaper dyker upp innan start och det är ju rätt kul det här med sociala medier som blogg och instagram, man börjar känna igen folk och vice versa och det är ju kul.

Jag tänkte inte att detta ska bli någon vanliga race report, det blir lite annorlunda när man är farthållare. Så jag tänkte bubbla på lite om just det uppdraget istället. När starten går gäller det att så fort som möjligt hitta rätt fart och det går inte att vänta och kolla efter 1 km, då kan det vara för sent och behöver man justera den fart man har är det enklast att göra det så snart som möjligt. Och nu är ju detta ett jobb, vi får med en gång ganska många löpare i släptåg och vi springer ju maran för deras skull denna dag så det gäller att inte göra bort sig. Och frågorna kommer och kan vara t ex “ni farthållare har lite marginal till denna farten va, vad springer du maran egentligen på?” eller “ska ni springa med hela vägen?” eller “vilken fart ska ni hålla?” eller “ska ni hålla jämn fart hela vägen eller ska ni ha lite marginal till slutet?” eller “när är nästa vätskekontroll?” eller “när är nästa coola grej runt banan så man har något att se fram emot?” dvs frågorna kan vara lite vad som helst. Och är man farthållare har man ju en marginal till sitt vanliga maratempo, så det blir ju lite lättare att vara “en maskin” som bara kör på, som orkar prata med löparna, som orkar peppa emellanåt och att hålla en jämn fart på klockan och inte i samma utsträckning behöver tänka på hur kroppen känns.

När man springer som farthållare får man ju ett gäng löpare runt omkring sig och det märks ju också när man glider fram utmed banan, har det varit lite glest med löpare så helt plötsligt ser publiken att det kommer ett helt gäng och så kommer det nog att vara varje gång några farthållare passerar. Detta gör ju att man får lite mer hejarop från publiken än vad man kanske skulle få om man sprang själv, dvs inte med någon farthållare. Jag är själv inte van vid att springa med farthållare så jag vet egentligen inte hur det känns stat vara löpare med en farthållare, men det slår ju mig att farthållarna pratar mer än löparna, kanske inte så konstigt, dels vill man snacka och peppa lite och dels ligger inte farthållare lika nära max så det går att prata också.

Vi rullade på och hade, precis som förra året, ett stort gäng med oss i början men det tunnar ut allteftersom. Vi passerade halva loppet på 1:42-1:43 vilket vi hade planerat så det kändes bra. Då hade den stora klungan följare blivit lite färre och klungan hade istället ett snöre med löpare bakom sig. Det är ju en bit ner till nästa grupp med farthållare, 3:45-gruppen, så jag tycker ändå att många gör rätt i att följa med oss från start om det kommer att komma i mål under 3:45. Vi måste ju följa vår plan och hålla vår fart även om klungan blir mindre, vi kan liksom inte vänta in någon. Och detta gäller även framåt, dvs är det löpare som springer ifrån oss måste vi ändå fortsätta att hålla vår fart, är några starkare är det bara att gratulera. Och igår var det faktiskt så, att några stack igår lite då och då, och ibland kom vi ikapp dem igen, men det var en del som sprang ifrån oss i slutet och kom i mål på 3:26-3:28 nånting. Vi två farthållare i 3:30 tog det lugnt på slutet och såg till att vi fick med oss de löpare som skulle komma att klara 3:30. Kanske lite synd att man inte spinner i mål med den grupp man har hjälpt under banans lopp, men en del löpare kommer fram och tackar för hjälpen efteråt och det är ju kul såklart, att det uppskattar vår hjälp. För vi gör ju ändå ett jobb, det är  inte bara att ställa ut skorna på startlinjen och hålla i en ballong och sen springa 42 km i en hyfsad jämn fart som slutar med en marstid precis sundet 3:30.

IMG_6296

Här kommer jag i grönt att applåderar löpare och publik vid Maria Park. Fotograf: Philip Nordin

Share Button