Aktiv säsongsvila

Aktiv säsongsvila, har ni hört nåt så knasigt? Att vi tar en säsongsvila under senare delen av hösten efter säsongens sista lopp är inte så konstigt men fler och fler vill egentligen inte vila, i alla fall inte helt. En del vill fortfarande springa lite, en del vill träna annat för att hålla igång, så det blir inte totalbild utan snarare någon form av aktiv säsongsvila.

För egen del så hade ju jag mitt lopp ganska sent, Valencia Marathon för 1,5 vecka sedan och allt gick bra och kändes bra men några dagar efter loppet så började vaderna protestera. Vaderna är min akilleshäl men de protesterar faktiskt mer och mer sällan tycker jag. Men jag tycker egentligen inte att jag var så bra tränad inför Valencia Marathon men ändå sprang jag på bra och det blev tydligen lite för mycket för vaderna.

Jag har dock lyckats köra lite löpteknikpass med nya kunder och det är ju jättekul att kunderna som vill ha hjälp med löpteknik eller träningsupplägg fortsätter trilla in trots att vi nu är inne i december månad. Men egentligen är det ju helt rätt, det är ju efter en aktiv säsongsvila vi ska dra igång träningen inför vårens mål.

Jag har också en aktiv säsongsvila där jag har försökt köra lite fokus på rörlighet och jag har än så länge varit på Hot Mojo och Hot FLX på SATS. Favoriten av dessa måste vara Hot FLX som dels bara är 30 min och dels känns lite mer som ett bra stretchpass för löpare. Hot Mojo är också bra men är dels 60 min och därmed jobbigare och det är också mer yogatermer så man måste vara med några gånger innan man lär sig alla begreppen för att man ska hänga med ordentligt.

En aktiv säsongsvila kan alltså också vara en period där vi fokuserar lite mer på någon vi tycker vi behöver mer av men som vi kanske inte får till så bra under andra delar av året och vill ge en extra chans, som rörligheten i mitt fall.

Aktiv säsongsvila

Share Button

Löpning i Valencia

Vad visste jag om löpning i Valencia innan jag åkte hit? Egentligen inte jättemycket. Jag har känt till Valencia Marathon ett tag och också att de har en populär halvmara och precis som jag kände till det lite vagt tror jag det är detsamma för många andra svenskar. Men det jag absolut visste var att spanjorerna är några jäklar på att springa snabbt på längre distanser som marathon, det kommer man ju ihåg från olika mästerskap som EM, VM och OS.

Jag hade turen att träffa en affärsbekant som bor i Valencia och som också sprang maran. Han och hans vänner berättade det man också kunde tänka sig, att maran i Valencia blivit väldigt populär, dels för att den går sent på året som kan locka nordeuropéer till värmen och dels för att det är en snabb mara, som gör att det också kommer många löpare från andra nationer vilket jag la märke till. Och från de svenskar jag vet var där nu verkar alla väldigt nöjda med både staden och Valencia Marathon.

Jag bodde nära flodfåran som går ner till området där start och mål för maran är och i detta parkområde var det väldigt populärt att springa. Jag kan lätt jämföra med Central Park i New York, det blir liksom det naturliga stället att springa på i stan och där fanns också friidrottsbanor med tartan (tyckte jag det såg ut som) och andra uppmätta sträckor för löpare och jag såg även utegym som såg lite mer använda ut än de som poppat upp i Sverige de senaste åren. Och tillsammans med den långa strandpromenaden vid havet kan jag tänka mig att detta blir de två mest naturliga ställena att springa på i Valencia och har man långpass på schemat så kan man absolut få in båda dessa löpvänliga platser.

Och löpning är stort i Valencia. När jag checkade in på mitt löparhotell och även när man hämtade nummerlappen så fick man en liten folder med alla möjliga lopp som finns i Valencia under året. Många är på 10 km eller kortare, ungefär som i Sverige, men halvmaran i oktober och maran i november, då man också kan välja 10 km, är stora lopp med många deltagare och som jag lätt kan rekommendera till nästa höst. Det är smidigt att flyga dit, min mellanlandning på Schiphol var på 30-45 minuter så total restid på runt 5 timmar och då fick man alltså till och med sträcka på benen. Och hotell går att hitta i olika prisklasser och i olika lägen runt om i stan, det är ju inte direkt högsäsong.

Så är du sugen på löpning i Valencia, kika in på länken som handlar om all möjlig löpning i Valencia.

Löpning i Valencia

Löpning i Valencia

Löpning i Valencia

Löpning i Valencia

Löpning i Valencia

Löpning är stort i Valencia! Flyg till värmen och testa något av deras lopp!

Share Button

Kuststaden Valencia

Jag har varit i tre spanska kuststäder, Barcelona, Tarragona och Valencia om jag tar dem från norr till söder. Och jag gillar närheten till havet, det gör jag alltid. Och städer så långt ner i södra Europa gör ju att deras säsong med skön temperatur blir så mycket längre än i norra Europa. Förra gången jag var i Valencia så var det mars månad och nu är det november och båda gångerna har det varit bra väder och omkring 20 grader och då kan man ju tänka sig att det är minst lika bra månaderna däremellan, dvs en lång skön period. Och då är det ju skönt att det finns en strand som gör staden lite mer somrig, om man nu gillar det. När jag var i Los Angeles, Venice Beach, innan Boston Marathon förra året så var det också en sån känsla. Då var det april men så varmt och skönt och stor del av dagarna tillbringades på eller nära stranden, oavsett om man tränade, åt, solade eller bara slappade med en färskpressad juice på nåt skönt ställe. Stranden i Valencia var också lång och bred och med palmer utmed den långa strandpromenaden och jag undrar hur det ser ut där när det är ännu mer sommar, hur mycket folk är det där då, vad gör man, springer folk på strandpromenaden, har man små grupper med styrketräning och yoga eller liknande. När jag var på stranden nu så var det många som spelade beachvolleyboll och var det så nu i november kan man ju tänka sig hur det är under sommaren. Jag är nöjd med mina dagar i Valencia och jag hoppas att jag har möjlighet att åka tillbaka och det känns ju bra att veta att säsongen för bra väder är lång i kuststaden Valencia.

Valencia strand beach

Valencia strand beach

Valencia strand beach

Valencia strand beach

Valencia strand beach

Stranden, beachen eller “La Playa” i Valencia tål att upplevas!

Share Button

Valencia Marathon, race report

Så kom då dagen då jag skulle springa mitt första marathon i Valencia och här kommer min race report från loppet. Jag får börja med att backa bandet lite för att prata om det ack så viktiga innan en mara, nämligen träningen och i viss mån också uppladdningen. Träningen under sommar och höst har helt enkelt inte varit den bästa och av olika omständigheter blev inte uppladdningen det heller. Så målsättningarna inför Valencia Marathon fick justeras lite jämfört med de målsättningar som fanns när jag anmälde mig till loppet. Nu ville jag åka till Valencia och känna lite på staden och för att kunna göra det på bästa sätt är resan tors-tis, dvs 5 nätter. Och när det gäller själva loppet så blev det stora målet och även utmaningen, att springa under 3 timmar, något jag inte lyckats med på mina marathon tidigare i år så självförtroendet för det kanske inte var det bästa. Men så såg läget ut och utifrån dessa förutsättningar somnade jag naten innan loppet.

Det höll på at gå åt pipan redan i sängen på morgonkvisten. Jag brukar alltid ställa två alarm på telefonen och nu stod första alarmet på 5.45, frukosten öppnade 6.00. Jag stängde tydligen av alarmet, istället för att snooza som jag annars är så bra på och hoppsan hejsan vaknade jag till 5.52 och tittade på telefonen vilken tid den skulle ringa igen och det var då jag såg att det skulle den inte, jag hade bara ställt ett alarm. Så det vara bara att hoppa upp och åska ner och käka lite frukost. Sen packade jag lite prylar i en liten väska som jag skulle lämna in och stack iväg.

img_0552

När jag kom fram till startområdet var det runt 45 minuter kvar till start, inte direkt i god tid men ingen stress heller, jag hade koll på vart väskan skulle lämnas och sen vidare mot startfållorna och det hela gick också väldigt smidigt. Jag var anmäld för att springa på 2.50-2.59 och i Valencia innebar det tredje startgrupp om man tittade på färgerna vi delades in i. Jag gick in i en fålla som kändes rimlig och jag såg fler med samma färg på nummerlappen i den startfållan och även farthållarna för 3.00 och 3.15 stod i denna startgrupp, så det kändes ju rätt. Trots det var det några funktionärer som var inne i fållan och ville att några av oss skulle byta startfälla men farthållarna tyckte att vi skulle stanna, så det gjorde vi.

Valencia Marathon

Valencia Marathon

Starten går och vi sticker iväg. Starten går över broar över den här “futuristiska parken” som jag tidigare kallat den, som jag fortsätter tycka är väldigt häftig. Min målsättning var ju lite snällare än vanligt och framförallt skulle jag inte gå ut för hårt denna gången utan snarare springa ut lagom. Ibland har jag under 40 minuter på första milen på en mara men de planerna hade jag inte nu utan snarare runt 41 minuter. Jag kom iväg väldigt bra, trots att det var vådligt mycket folk, och de första kilometrarna landade på runt 4,03-4,07 min/km och det kändes skönt att en behaglig fart var som planen. Eftersom jag inte kan Valencia som stad riktigt så sprang vi i områden jag inte kände till i början och vid ett tillfälle gjorde vi en 180 graders sväng så innan den mötte vi de som var före oss och när vi hade svängt så mötte vi dem som var efter oss. Trots att jag tyckte att jag hade ett tempo som hade lite marginal till 3 timmar så blev jag nästan lite orolig när vi mötte flagglöparna för 3 timmar och de kanske där och då bara var 200-300 meter efter oss, men jag hoppades att jag inte skulle se dem mer innan mål.

Milen passerades på 41 minuter och allt gick enligt plan. Det rullar på fint och samtidigt som några med en svensk flagga flagga hejar på mig från höger så ser jag också en kenyansk flagga till vänster, det kändes lite coolt. Det rullar som sagt på fint och jag springer och räknar på tider som jag brukar göra och jag hade en tanke att jag skulle passera halvvägs på runt 1.27 eller kanske strax över och jag märkte att jag låg bra till när jag passerade 2 mil på 1.22, dvs 41 minuter på andra milen också och sen passerades halvmaran på drygt 1.26.30 och jag kunde inte vara mer nöjd så långt. Men det är klart, innan jag kommer upp till halvmarapassering får jag ofta en tanke på att “va fasen, har jag inte ens kommit hälften”, alltså, marathon är rätt långt. Men jag förivrade mig aldrig, kände jag att jag var mer flådig än vad jag borde vara så lugnade jag mig lite och mellan t ex 4.00 och 4.15 min/km är det väldigt stor skillnad för min del.

Det funkade bra och fortsatte rulla på fint förbi 25 km, inget speciellt som händer, mer än att jag fortsätter räkna och jag kom fram till att vid 27 km hade jag ca 3 minuter till godo på 4.15 min/km tempo, dvs runt 3 minuters marginal till en sluttid på 3 timmar. Så nu var det så jag började tänka och det brukar bli den typen av tankar när jag passerar 30 km och 32 km, dvs 12 resp 10 km kvar. 30 km passerades på drygt 2.04 och det kändes som jag hade läget under kontroll, men samtidigt fick jag påminna mig flera gånger om att mycket kan hända sista milen i en mara. Passering 32 km och jag har för mig att jag räknade på att jag skulle kunna hålla typ 4.40 min/km sista milen och ändå klara 3 timmar så det kändes ju bra. Ja, ni märker ju vad jag springer och tänker på under loppets gång. Denna gången kanske lite mer än vanligt, jag var ju faktiskt på väg att komma in under 3 timmar och det är inte jätteofta jag är på väg att klara “guldmålet” i ett lopp.

Jag har egentligen inga problem med att fortsätta springa, kraften och orken finns där, jag har energi från Enervit kvar till ytterligare två tillfällen och jag springer på 4.10-4.15 min/km och det är okej. Men benen börjar göra ont, de är liksom inte riktigt tränade för så här långa strapatser just nu. Det märks också lite mer än vanligt när jag stannat till för vätska och påfyllning av Enervit. Men, farten och energin finns där, benen får klaga om de vill, bara fortsätt lite till så ska jag stanna sen. 35 km passeras och det känns ändå förhållandevis bra, jag har kommit så här långt utan att behöva längta och kämpa jättemycket för varje kilometerpausering, de kommer en efter en och jag rullar vidare. När jag lite senare, kanske runt 38-39 km, kan tänka att jag är i mål om 15-20 minuter, så börjar det kännas riktigt nära. 40 km passeras på 2.47 och jag vet att jag har mitt eget lilla guldmål i en liten ask. Sista kilometrarna in mot målet i den “futuristiska parken” är bara kul, mer folk som hejar, vi springer utmed flodfåran och de häftiga byggnaderna runt målet kommer allt närmre. Och när vi runt 1 km före mål svänger in i parken är det som en liten Eriksgata på detta coola ställe och det är omöjligt att inte lyftas fram av publik och omgivning och jag håller nog bra fart av bara farten. Jag ser på klockan att jag inte har någon chans på 2.56 men att det är gott om tid till att klara under 2.57 så jag tar fram mobilen, slänger iväg en post i instagram stories och tar en selfie på målrakan, några sekunder hit och dit brydde jag mig inte om, så länge som jag landade på 2.56.xx i mål.

Efteråt gick jag lite på moln, så skönt att det gick bra, vilken lättnad att jag fortfarande kan springa marathon under 3 timmar. Jag insöp atmosfären, jag hämtade mina överdragskläder och lite senare hittade jag också nyfunna spanska kompisar som bjöd in mig på lunch i en lägenhet nära målområdet. Så det blev helt enkelt lite firande redan tidig eftermiddag med spanjorer i en lägenhet med bästa tänkbara utsikt över det coola området med start och mål i Valencia Marathon.

Valencia Marathon

Nöjd efter ytterligare en mara under 3 timmar!

Valencia Marathon

Cool målgång eller hela sista kilometern är speciell här i Valencia Marathon!

Valencia Marathon

Jag och några “nyfunna” spanska vänner!

Valencia Marathon

Utsikten från lägenheten där spanjorerna bjöd på lunch och lite firande efter loppet!

Share Button

Valencia Marathon, expon och coola området kring start och mål

Följer man flodfåran som jag pratade om i gårdagens blogginlägg så kommer man fram till det kanske mest futuristiska område jag nånsin sett. Det är liksom inte en cool byggnad utan ett helt område med en massa coola byggnader och man vet inte hur det hänger ihop, om det ska göra det. Men jag lyfter på hatten för de coola arkitekterna och för Valencia som vågar göra sånt här. Har man sett lite bilder från Valencia så är säkert någon bild från detta område. Det känns inte som man bygger så egentligen och det känns otänkbart i Sverige på något sätt. Men tankarna förde mig lite till Montreal där det finns några coola byggnader kring Olympiastadion, just att det är byggt på ett väldigt coolt sätt långt före sin tid. Så stort och så komplex och omöjligt att få med på bild eller video, det måste upplevas live. Det har jag gjort nu och det kommer jag göra igen, inte minst imorgon då start och mål i Valencia Marathon är just här och även expon där man hämtar sin nummerlapp. Expon var varken mer eller mindre än vad jag förväntat mig, men det var fler lopparrangörer än vad jag trodde som ville göra reklam för sig. Jag hämtade min nummerlapp i fredags och det var tydligen ett smart drag för idag var det jättemycket folk och det bildades kö för att komma in. Nummer 13243 springer jag runt med imorgon och jag hoppas mest att jag får en bra dag!

Valencia Marathon

Valencia Marathon

Valencia Marathon

Valencia Marathon

Valencia Marathon

Valencia Marathon

Valencia Marathon

Valencia Marathon

Och här ska vi springa i mål på Valencia Maraton!

Share Button