Race report Stockholm Marathon 2017

Det var det loppet det och alltså dags att skriva race report Stockholm Marathon 2017. Men vi tar det lite från början. Med tanke på beskedlig tid i Boston i mitten av april, en operation i början av maj och där av lite bristande motivation, så hade jag inga högre förväntningar på Stockholm Marathon i år. Jag var liksom inte spänd eller nervös som jag kunde se att andra var. Jag kände att nånstans 3.00-3.10 känns rimligt och det tänkte jag i Boston också och då blev det 3.09. Men jag såg fram emot att springa och vädret såg ut att bli bra för oss löpare. Jag kom inte i säng i någon bra tid, hade ingen lust och var tvungen att äta och det blev nästan vid midnatt. Men jag sov bra och vaknade bra och hade 2 timmar till frukost, lite fixande och packande. Men tiden går fort ibland så det var dags att sticka iväg. Vi var ett gäng från jobbet som skulle springa och de hade bestämt en tid och plats på Östermalms IP och då är det bäst att lyda. Men jag hann med att träffa lite andra sköna löpare också. På något sätt är det ju här det händer, här man träffar löpare som man kanske följer via sociala medier eller bara träffar på just Stockholm Marathon.

IMG_2253

Efter att ha lämnat in kläderna i ganska god tid, det var ju okej väder, tog jag mig upp till min startgrupp. Jag är inte där i så god tid, men det räcker och man kan jogga lite i den bakre delen av startfållan. Det var ny bansträckning i år och det var inget jag såg fram emot, men heller inget jag kunde påverka så det var bara att ställa in sig på en delvis ganska kuperad banprofil. Även om jag trodde att realistisk tid var 300-3.10 så känns det lite fånigt att sikta på en tid precis över 3 timmar, så självklart skulle jag spänna bågen och gå ut i runt 4.10 tempo, som halvvägs blir 1.28 och så långt trodde jag att det skulle vara lugnt. Och jag ville inte ligga bland farthållarna, jag hamnade efter dem i starten ett år och då blev det tjockt att springa förbi på Valhallavägen, så planen var att komma iväg före dem och hålla dem bakom mig så länge det varade.

IMG_2255

Starten går och jag håller mig lugn, vi kommer ut på Valhallavägen och rullar iväg. Ser lite kända löpare runt omkring mig men ska göra mitt eget lopp. Jag hittar snabbt en rytm på 4.05-4.10 och ungefär som vanligt så känns det ganska bekvämt, i alla fall så här i början. Vi kommer ner på Strandvägen och jag är nöjd med mitt flow. Publiken är ganska med på noterna och någon känner igen mig. Förbi Kungsträdgården och slottet och nuförtiden går det väldigt snabbt att komma så långt, nu när korta varvet springs först. Men istället för Slussen och Söder Mälarstrand ska vi nu lite längre upp på Södermalm, först upp till starten och Hornsgatan och sen följa den hela vägen upp till Zinkensdamm, typ samma ”hemska” slakmota som det var att springa upp Flemminggatan på Kungsholmen när banan gick så. Och efter Zinkensdamm blir det ännu värre när vi ska uppför Lundagatan och sen springa ner till Västerbrons brofäste. Jag kände i dessa kuperade delar att pulsen steg direkt så jag fick hålla mig lite lugn. Efter kuperade Södermalm kommer Västerbron som också ska besegras. Första varvet gå Västerbron oftast bra, det är ju fortfarande på första milen. Ner på Kungsholmen Norr Mälarstrand och 10 km passerar jag på runt 41.30 gissar jag och allt känns bra.

Men det är en konstig känsla att snart vara tillbaka på Stadion och ändå bara sprungit 10 km. Efter att man passerat Stadshuset börjar nästa passage med motlut, från T-centralen upp till Karlavägen. Vi springer på mindre roliga Torsgatan och sen svänger vi in på böljande Odengatan och 15 km passeras när vi sprungit över Sveavägen. Här ringer min mobil, ja, jag har mobilen med mig när jag springer. Jag undrar vem det kan vara, alla som kan vilja prata med mig vet väl om att jag springer. När Garmin visar att jag missade ett samtal från polaren så förstod jag att nåt var fel, han skulle inte ringt mitt i loppet annars. Jag anade att det var något med chippet, jag stannade till och ja, chippet fanns där. Men det pep inte när jag sprang över tidtagarmattan. Vad fan, vilket skit, vilket strul, varför delar de ut chip som inte funkar? Jag var inte nöjd och under några kilometer funderade jag mest på hur jag skulle göra, om jag skulle bryta eller fortsätta. Jag tänkte att förhoppningsvis har de nåt sätt att reda ut deras misstag. Att springa länge på Karlavägen bort till Radioshuset är också nytt och det funkade väl bra. Men jag hann tänka ”åh, nu ska vi ner på Strandvägen igen innan jag såg att löpare en bit framför mig svängde vänster och jag bara ”visst fan, vi ska ut på Djurgården också. Öppna fält vid Gärdet, Gyllene Tider spelas från något lastbilsflak på toppen av von Essens väg och vi rullar ner mot passering vid halvmaran och jag gissar att jag hade runt 1.27.

Passeringen av halvmaran på en mara, dvs hälften av loppet, kan vara och kännas ganska långt bort, av olika anledningar. Ibland kanske man tycker det börjar bli jobbigt redan innan halvmaran och det är ju lite tidigt när det är så långt kvar. I lördags tyckte jag att det var långt till halvmaran för att det var så långt ut på andra varvet, när man hade gjort ett varv hade man väl sprungit typ 16 km eller nåt sånt, så då är det ju en bit kvar till häften. Men jag kände mig okej i kroppen när vi rullade ut mot hamnen och inspirerande för mig att jag kände att jag plockade löpare. Inte för att jag vill något ont om andra löpare, men det stärker en själv när man kommer ifatt andra löpare och känner sig relativt pigg. Jag lugnade ner farten i uppförsbackarna som finns där ute för att inte flåset skulle gå upp så högt och även backen upp förbi Manillaskolan gick bra. Kilometrarna rullar på och det piper till i klockan vid jämna mellanrum utan att jag behöver ”längta” till varje ny kilometerpassering. Vi springer förbi Gröna Lund och kommer tillbaka fram till Strandvägen och jag känner att jag har bra fart när jag svänger in på den populära gatan. Här kommer jag ihåg speakern, som sa ”det är fortfarande bra fart på löparna som kommer nu” och man skulle ju kunna tänka sig att jag blev nöjd över att han tyckte att vi hade bra fart, men jag tänkte nog mer att ja det vore väl fasen om vi som ligger bland de 300 främsta av typ 15000 löpare inte skulle ha bra fart. Som att när 1000 löpare har passerat sen är resten långsamma. Ja, ja, säkert en tolkningsfråga och man kanske också tolkar saker olika när man är pigg och trött. Men jag tycker det går bra och det är mycket publik just här och passeringen av Garmin vid slottet piggar alltid upp och sen passeras 30 km som alltid är en skön passering att ha lämnat bakom sig. Jag hade sprungit och hoppats på att jag skulle ha runt 2.05 dit och nu blev det nog ganska exakt 2.04, dvs 4.08 min/km i snitt och det var jag ju väldigt nöjd med, att jag hållit farten så bra från start och hela vägen hit.

Men istället för att ta emot all publik som brukar stå vid Slussen och sen rulla ut på sköna platta Söder Mälarstrand så ska vi upp på Hornsgatan och hela vägen upp till toppen av Lundagatan igen. Men kollegor hejar och langar vid Mariatorget så det blir ett bra delmål att tänka på och sen står skyltmannen på Lundagatan innan man når toppen. Här är jag nog inte så pigg men jag tappar kanske inte jättemycket. Ut på Västerbron en andra gång och nu går det tyngre, jag känner att jag stapplar fram och det är inga löpsteg från skolboken, men man får jobba med armarna och göra så gott man kan efter 34 kilometers löpning. Så det var väldigt skönt att få rulla ner för Västerbron och komma ut på platt Norr Mälarstrand.

IMG_2277

35 kilometer passeras på jag vet inte vad men jag har för mig att jag tänkte att 3 timmar måste gå. Club Running Sweden står och hejar här också innan vi kommer fram till Stadshuset. Och man ställer in sig på de sista 7 kilometerna som är ganska tuffa i Stockholm. Från T-centralen och upp till mål är det nästan bara uppför eller platt, nästan inget nerför alls. Jag tar det sista av den energi jag hade med mig och svänger in på Torsgatan. Jag lägger märkte till att det är glest med löpare och jag tänker att för att vara en tid precis under 3 timmar känns det som ganska få löpare eller i alla fall där och då framför mig. Torsgatan är som vanligt väldigt lång och svagt uppför. Det är med glädje man svänger in på Odengatan även om klättringen fortsätter. Toppen vid Odenplan närmar sig och vi får en liten nerförsbacke över Sveavägen innan det går uppför igen. 40 km passeras på 2.47 om jag kommer ihåg rätt. Nu ska bara inget hända så har jag sub 3 i handen.

Jag känner mig piggare och starkare än vad jag brukar göra i det här skedet i Stockholm Marathon så jag har egentligen ina problem och känner att steget är förhållandevis bra i det här skedet av loppet också. Och lite kul för jag fick mycket feedback från publiken att steget såg bra ut även i senare skedet av loppet. Vi passerar 41 km och svänger vänster och tar sista uppförsbacken på Sturegatan och det känns fortfarande bra och jag plockar löpare. En kort sväng på Valhallavägen och ner mot Stadion och vips är vi inne på de röda tartanbanorna där vi har samlats med TSM sedan träningen började där i höstas. Alltid kul att springa de sista hundratals meterna inne på Stadion innan målet. Nu hade jag ju inget fungerande chip och det var mycket riktigt så, min farhåga stämde. Jag klockade mig själv till ungefär 2.57 men om jag får någon tid så småningom vet jag inte vad den kommer bli. Även om de kan se på målkameror när jag när jag springer över mållinjen så har de nog svårare att se vad klockan var när jag sprang över startlinjen.

Skärmavbild 2017-06-05 kl. 06.11.59

Jag stannar kvar lite efter mål, dels prata lite med andra sub 3 löpare men också prata med funktionärerna om mitt chip så de noterade i alla fall att chipet på startnummer 935 hade varit kasst. Jag kände mig helt okej efter målgång också. Jag ska inte säga att jag kunde sprungit fortare men det är inta alltid jag känner mig så pass okej efter mål som jag gjorde den här gången. Och väldigt skönt och kanske framförallt en lättnad att det fortfarande finns där, inte med tanke på förutsättningarna som varit under våren. Så nu blickar jag framåt mot nya mål, nya marathon. Under hösten blir det nog lite resor utomlands igen, det är trots allt där de stora marathonloppen går och då blir det ju också en resa och kombination i ett. Berlin och Venedig känns ganska klara, sen är jag anmäld till New York också, men vi får se vad det blir, finns mycket skoj där ute i världen.

Share Button

Tips och taktik inför Stockholm Marathon 2017

Kära marathonlöpare och andra nyfikna. I detta blogginlägg ska jag ge mina högst personliga tips om tankar inför själva marathonloppet och ta med er runt maran så som jag har upplevt och tänkt och valt att tänka under olika delar av loppet. Jag har sprungit Stockholm Marathon ett gäng gånger och delar av bansträckningen har ändrat sig ett antal gånger under åren som gått. Förr sprang man t ex långa varvet på runt 25 km först och sen 17 km på andra varvet, vilket var väldigt mycket bättre rent mentalt än att springa korta varvet först. Men vi tar det från början.

Vi har gjort träningen och tankarna utmed olika delar av banan kommer jag till snart, men först några generella tankar. Även om ni är spända, nervösa, förväntansfulla och allt sånt så försök att dela tiden gå med huvudet och blicken högt, känn er nöjda och stolta över att vara en av alla som ska springa ett marathon. Möt andras blickar, säg positiva ord till andra och du får massvis tillbaka. Bjud på dig själv och lätta upp stämningen för både dig själv och andra. Ett marathonlopp är långt och jobbigt så försök sprida pepp och glädje, visa hänsyn till andra löpare, tacka funktionärerna utmed banan, tacka publiken för deras hejarop. Jag skulle helt enkelt kunna säga att försök vara lite osvensk. Vi mina marathonlopp utomlands ser jag ofta eller alltid an massa löpare som ger så mycket mer av sig själv, till andra löpare, till publik, till funktionärer än vad vi svenskar brukar göra. Men som sagt, det är så uppskattat och när man gör en god gärning får man ofta något tillbaka. Och visst kan vi löpare behöva lite extra pepp utmed loppet.

När blogginlägget publiceras är det natt mellan torsdag och fredag och några har kanske läst mitt tidigare blogginlägg som jag skrev när det var 3 dagar kvar som handlade om vad man göra från det skedet och framåt. Var man gör under fredagen är ganska individuellt. En del vill jogga 3-8 km lite lugnt och stretcha bra efteråt, en del vill vila helt. Om man väljer att jogga lite så ska man inte se det som någon direkt träning, utan mer för att man vill hålla igång benen lite. Förhoppningsvis har ni börjat äta lite mer än vanligt och det gäller även under fredagen. Annars är tipsen inför fredagen ganska enkla, gör så lite som möjligt. Hämta gärna nummerlappen om du har möjlighet, det kan vara skönt att slippa stå i kö eller trängas nära inpå start.

Sov gärna ut på lördag morgon. Planera hur du tänker äta och vilka tider som känns rimliga. Räkna gärna lite baklänges från klockan 12 och på det sättet ta reda på när du bör äta din mat under fredag morgon och förmiddag. Jag tycker att för mig passar det att äta flytande lite närmre start. Ta reda på hur du ska ta dig till Östermalms IP och tänk på att det är mycket folk, det är trångt på tunnelbanan, ni kanske får vänta ett tag. Planera vad du vill göra på ÖIP. Ska du lämna in kläder, värdesaker, säga hej till lite olika folk, stå i toakö, osv. Samtidigt som man inte vill vara där för tidigt går tiden väldigt fort när man väl är där också. Försök gå på toa på bajamajor som är lite längre ifrån, det är lätt till att köerna är längre ju närmre man kommer fler folk. Planera för att påbörja din gång mot sin startfålla runt 11.30-11.40. De säger säkert att man ska vara i sin startfålla 11.45 men såklart blir man insläppt även senare. Hur tidigt man vill vara i sin startfålla kan ju också bero på om man vill stå långt fram i sin startfålla eller om man inte bryr sig. Ska du följa några farthållare så leta rätt på dem innan start, kanske fråga hur de tänker lägga upp loppet och farten, springer de jämnt eller lite fortare första halvan? Sånt kan vara bra att veta. På väg upp i startfållan och i startfållan tycker jag att det börjar kännas att det är lite ”på riktigt”. Ett litet lopp i världen men ett stort lopp i Sverige. Så se dig omkring, höj blicken och sup in atmosfären. För marathonlöpare som bor i Stockholm eller i krokarna kan det vara en självklarhet att springa maran men det finns också många utlänningar som reser till Sverige för att springa Stockholm Marathon. Från mitt uppdrag med KLM där jag reser och springer lopp utomlands så vet jag hur det är och känns att vara utlänning i ett lopp utomlands och hur mycket det betyder när någon från hemlandet uppmärksammar mig och pratar några ord. När jag sprang Valencia Marathon i höstas blev jag hembjuden på lite middag efter loppet av en branschkollega som jag bara hade träffat en gång tidigare, i Montreal under sommaren. Och jag var den enda på den middagen bland hans vänner och kollegor som inte pratade spanska men det gick bra ändå. Så var trevliga och uppmärksamma gärna löpare från andra länder, dels blir de säkert jätteglada och dels får du säkert lite peppande ord tillbaka. Så håll igång lite i startfållan och kissa en sista gång om du har möjlighet till det. Höj blicken, både framåt och bakåt och se vilket myller av löpare som ska springa Stockholm Marathon och du är en av dem. En av alla de färgglada löparna som man på tv ser sticka iväg och många i tv-soffan och publiken tänker, ”jäklar vad bra dom är, jag är så imponerad, jag skulle också vilja”, osv. Men vi som står på startlinjen, vi är en del av denna färgsprakande rörliga löpande tavla som kl 12.00 och 12.00 lämnar Lidingövägen och ger oss ut på 42,2 km, ett marathon.

friidrott landslagskläder snabbafotter IMG_1271

När startskottet går så är det många som rusar iväg, även om vi har mer än 4 mil på oss att hämta in den tid vi kanske förlorar i starten för att det är mycket folk och trångt. Tänk på att följa med ditt flow och försök att hitta en känsla och din fart så fort som möjligt. Redan på Valhallavägen så börjar det bli lite mindre trångt. Om du har en klockan med dig så bry dig inte så mycket om vad du har just på 1 kilometern, kolla istället var du ligger på 2-3 kilometer eller 3-4 kilometer. Att hitta din känsla, och din fart för dagen, så fort som möjligt, är A och O. Nu förtiden är maran lättlöpt i början och efter att vi svängt höger nere vid Gärdet och springer över en liten kull och därefter kommer vi ner till Strandvägen redan efter kanske 3-4 kilometer och det är mycket tidigare än vad vi gjorde i tidigare bansträckningar. Här har vi det väldigt bra, det är platt, det är mycket publik, om vädret är okej och vi har egentligen precis kommit iväg en bit. Hela vägen fram och förbi Kungsträdgården brukar det vara bra med publik, men återigen, det är bara i början av loppet, förivra dig inte. Vi kommer bort till Slussen och där har de nu gjort om banan, till det sämre om du frågar mig. Tidigare följde vi Söder Mälarstrand utmed vattnet helg vägen bort till Västerbron, men nu ska vi istället ta in på Hornsgatan och springa den svagt uppför hela vägen upp till Zinkensdamm. Där nånstans ska vi svänga höger och klättra ännu högre upp, typ på Lundagatan eller nåt sånt, vi ska alltså upp lite till innan vi får börja springa ner till Västerbrons brofäste. Att det faktiskt är lite svagt uppför på Hornsgatan kan vara lätt att glömma, men det påverkar oss, försök lyssna på din andning och se om pulsen går upp högre än vad du vill på grund av uppförslöpningen. Nu kommer vi ner till Västerbron men ska ju också upp över Västerbron så här har vi ett litet backigt skede i loppet. Nerför Västerbron och ut på Norr Mälarstrand och här någonstans passerar vi 10 km och det bör rulla på fint när det är plant.

Passa på att njuta av att det är plant, av publiken och blicka ut över vattnet. Snacka lite med löparna runt omkring dig så blir stämningen lite avslappnad och du får lite annat att tänka på än själva löpningen. Vi passerar stadshuset och knixar oss fram och förbi tågstationen och här är det läge att ta på pannbenet för första gången. Jag vill inte skrämma er men verkligheten är sådan att från tågstationen och upp till Karlavägen så är det i princip plant eller uppför. Och Torsgatan i detta område är det många som fruktar som en tråkig och jobbig del av banan och jag kan absolut hålla med, det är inte jättekul där. Men när man kommer fram till St Eriksplan och svänger in på Odengatan så känns det bättre, även om det fortfarande är uppåt ett tag till. Efter Odenplan går det faktiskt lite neråt över Sveavägen, men sen går det svagt uppför igen och det enda man vill är att få svänga höger och bort mot Humlegårdsparken. Här kommer en av årets nyheter och det är att jag inte tror att vi ska upp till Valhallavägen, utan vi blir kvar på Karlavägen bort mot Gärdet och kullen vi sprang över på första varvet.

Så efter kullen svänger vi istället vänster och bort förbi de olika museerna som finns där och därefter rakt över Gärdet på greve von Essens väg. Här någonstans passerar vi också halvmaran, halva loppet är gjort. Det kan vara bra att inte tänka så mycket på själva distansen under första halvan av loppet. Känn efter att flåset är okej, behagligt och på rätt sida gränsen. För tänker man att man har mer än halva loppet kvar så är det lätt till att vi tolkar det som en negativ tanke och vi vill bara ha positiva tankar. Efter halvmaran har vi alltid gjort mer än hälften och man börjar känna sig duktigare och duktigare ju längre man springer. Välj vilka tankar du ska tänka, välj positiva tankar!

Ute på Djurgården är det inte jättekul, det är lite småkuperat och åskådarleden lyser med sin frånvaro. Det kan också vara början av ett kritiskt skede i loppet, vi är någonstans runt 25 km och för många är det en distans som är ett bra långpass, dvs det är helt naturligt om det börjar kännas i kroppen. Har ni energi med er så försök ha en plan för hur ni ska använda medhavd energi på bästa sätt. Efter ett tag kommer vi in förbi Gröna Lund och vi närmar oss stan och Strandvägen med stormsteg. Och att komma in på Strandvägen och den publikmängden som finns där när det är bra väder, det är en skön känsla och man känner sig lite duktig. Den jobbiga passagen på Djurgården är gjord och vi njuter av publik som hejar på oss och jag brukar också tänka att jag ”längtar” till 30 km. Det kanske kan låta konstigt att jag längtar till 30 km, men jag gör det för att jag är nyfiken på hur det går då, hur det känns men framförallt vill jag lägga den passeringen bakom mig.

I år kommer jag nog att tänka lite mer efter passeringen vid 30 km, för då är vi snart borta vid Slussen och det betyder ju det svaga motlutet på Hornsgatan en gång till. Detta motlut efter 30 km i benen känns inte jättekul, platt på Söder Mälarstrand hade varit skönare för min del. Men nu är det som det är i år och vi får anpassa oss till förutsättningarna. Farten kanske sjunker men det är alltså helt normalt när det går uppför och nu då efter passering vid 30 km och någonstans på Hornsgatan borde passering 32 km vara, dvs 10 km kvar, en väldigt greppbar sträcka för många. Här brukar jag tänka att ”okej, springer jag sista milen såhär fort, då blir det den här tiden”, lite av nyfikenhet, men säkert också för att fördriva tiden med något. Västerbron andra gången kan vara detsamma som ”kliv, kliv, överlev” och våga ta det lugnt eller gå om ni så vill, så ökar chansen att överleva. För det är trots allt runt 7-8 km kvar när vi kommer ner på Kungsholmen efter Västerbron.

På Norr Mälarstrand på andra varvet passerar vi 35 km, en riktigt skön passering tycker jag. Vi kan återigen tänka hur lång tid vi gissningsvis har kvar att springa och det börjar också bli läge att räkna ner istället för upp om man vill det, dvs vi har 7 km kvar, att det egentligen är 7,2 km bryr vi oss inte om. Även om det nu är platt och fint på Norr Mälarstrand så kan det börja kännas i kroppen, den vill egentligen inte springa mer. Men vi kan tänka positivt, tänka på hur långt vi faktiskt har sprungit och nu vet vi ju också hur banan går, vi känner igen oss från första varvet. Och även om vi nu har samma tuffa stigning som på första varvet så tycker jag att det känns mer okej, för på andra varvet passerar vi 39 km och på första 14 km och med 39 km är det bara 3 km kvar, det är en skönare känsla än att bara ha sprungit 14 km och ha 28 km kvar, vilket är situationen på första varvet. Vi passerar Odenplan, springer ner och över Sveavägen och närmar oss 40 km, 4 mil, då är man rätt grym och vi har inte mycket kvar. Vid 40 km kan man tänka att ”om en kilometer har jag bara en kilometer kvar” och det är ju ingenting. Men kroppen kanske skriker ”stanna, lägg dig ner” men kämpa på, till nästa lyktstolpe, en liten bit till, osv. Och även hur otroligt det än kan låta så vips så är vi uppe på Valhallavägen och på väg på mot Drottning Kristinas väg och svänger ner på den. Känslan börjar infinna sig, när man springer utanför en olympisk arena, man vet att om ett par hundra meter svänger man in genom marathonporten och möter folkets jubel. Nu ska det njutas, titta upp mot läktaren, vinka till publiken, gör något och ni får en massa tillbaka. Spring inte bara med blicken ner i marken, upp med blicken och njut av vad ni är med om de sista hundra meterna innan ni springer i mål på Stockholm Marathon.

Stort grattis! Du har sprungit Stockholm Marathon 2017!

Share Button

3 dagar till Stockholm Marathon

Med 3 dagar kvar till Stockholm Marathon, årets höjdpunkt för många svenska marathonlöpare, är det dags att ge lite tips inför utmaningen. Att skriva detta är också ett sätt för mig själv att börja tagga till, för jag springer såklart också Stockholm Marathon.

Ett marathon är som bekant rätt långt och det tror jag de allra flesta tycker, efter 40 marathon tycker jag fortfarande att det är skrämmande långt, men det är väl också lite av tjusningen med det hela. Det gör att det kan vara bra att de sista dagarna skapa bra förutsättningar för att få en så bra upplevelse och resultat som möjligt på lördag. I sociala medier har det ett tag funnits en del tankar och nervositet inför loppet, ibland med all rätt, men ibland tror jag vi gör oss själva en björntjänst när vi väljer fel tankar. I det här blogginlägget ska jag med min erfarenhet ge min syn på dagarna innan loppet och senare kommer det ett blogginlägg om tankarna och taktiken kring själva loppet.

Välj rätt tankar:

Just tankarna såhär dagarna innan loppet tycker jag själv är ganska väsentliga. Våra tankar kan handla om hur vi mår, är vi friska, känner vi av någon skavank, har vi tränat som vi hade tänkt oss eller i alla fall tillräckligt, vad blir det för väder, hur ska vi klä oss, hur ska jag hitta mina instagramkompisar i vimlet? När det gäller hur vi mår och eventuella skavanker är det naturligtvis upp till var och en att känna efter och kanske ta hjälp av någon terapeut för att få en utomståendes bedömning av läget. Finns det en risk med att starta får den vägas i förhållande till eventuell konsekvens som kan uppstå. Det är svårt, jag vet, för såklart vill man vara med i folkfesten, men man får inte heller glömma att kan man inte starta så är det smartast att låta bli, det kommer fler marathonlopp, både i Sverige och utomlands. När det gäller träningen så är det för sent att göra något åt den nu, träna inte för mycket de sista dagarna, vilan är snarare det viktigaste i träningsschemat de sista dagarna. Försök skaffa dig ett mentalt övertag och tänk på all träning du har gjort, oavsett om det varit långpass, alternativ träning eller vad som helst, så fokusera hellre på allt du har gjort än de du hade tänkt göra men som inte blev av. Tankar i positiv anda är så mycket bättre än negativa tankar. Vi väljer själva våra tankar så välj positiva men realistiska tankar och dela dem gärna. Väder och andra yttre omständigheter som vi inte kan påverka ska vi inte lägga för mycket tid och energi på, bara vara beredda att anpassa oss efter dem. Och det är ju populärt att plocka fram skor och kläder dagarna innan och gör gärna det och glöm då inte att även tänka lite på innan och efter loppet, vad kan du tänkas behöva eller vilja ha då? Och har du några du verkligen vill träffa innan loppet så kan det vara bra att bestämma en tid och en plats, att säga att ”vi ses där” eller ”vi ses i startfållan” kanske inte räcker, det är ändå några tusen löpare som ska springa maran.

Skor och kläder:

För det första, spring i kläder och skor som du sprungit i tidigare, gärna någon längre distans och inte bara en kortrunda för att känna på prylarna. Skor kan faktiskt göra fötterna lite mer ömma efter 15-20 km än efter 5 km och likaså kläder. Vädret påverkar såklart val av klädsel och vädret är ju alltid intressant för marathonlöpare. Du har säkert bra koll på vilka kläder du gillar att springa i, men väljer du mellan två alternativ så brukar det svalaste alternativet vara att föredra, det blir ofta varmare än man tror när man kommer igång i löpningen. Det kan som sagt vara bra att ta fram tävlingskläderna men också kläderna du vill ha innan och efter loppet, som också kan bero på vilket väder det blir på lördag. Lägg också lite extra tankar på dina accessoarer som t ex keps, glasögon, klocka, var du ska ha eventuell extra energi du kanske vill ha med dig. Har du möjlighet att ha någon med dig innan start och efter mål så kan det ju underlätta. Kanske kan du också ha någon som kan langa energi till dig utefter banan, det kan både vara bra och skönt att ha någon kompis att se fram emot under loppets gång.

Mat och dryck:

Mat och dricka tycker jag själv är mycket mer intressant inför en mara jämfört med en halvmara, vi håller på så mycket längre tid så laddning och tillförsel av energi blir mycket viktigare inför och under ett marathonlopp. När det gäller dagarna innan loppet så tänker jag att jag börjar äta mer 3 dagar innan loppet, dvs idag. Jag tänker mest på att jag ska äta mer, jag tänker inte lika mycket på exakt vad jag äter, så länge det är energi i det jag äter. Dricka mer dagarna innan kan också vara bra, speciellt om det ser ut att bli varmt. Jag dricker mest vatten men på fredag och lördag fm kan det bli sportdryck också. Jag håller inte på att prova en massa nya konstigheter och dieter som man kan läsa om i tidningar och på en del sociala medier, hokus pokus känns inte som rätt läge innan en mara, då vill jag äta och dricka sånt som kroppen är van vid. Välj även energi till själva loppet som du är van vid, magen kan reagera olika på olika varumärken. När det gäller hur man äter på lördag förmiddag så vräker jag inte i mig då utan då börjar det närma sig start så jag äter normal frukost och ett mellanmål och man kan även äta två frukostar, det beror ju lite för vad man känner för, hur tidigt man går upp osv. En del har svårt att äta innan, kanske för att man är nervös, men vi behöver ändå få i oss energi, så då brukar jag tänka att det är lättare att dricka energi än att äta mat som behöver tuggas. Jag försöker dricka lite extra under förmiddagen men uppdelat i små mängder och jag försöker också hinna kissa ut så mycket jag kan innan startskottet går.

Hämta din nummerlapp:

Att hämta nummerlappen kan vara bra att göra dagarna innan om man har möjlighet, även om det kan vara kö så är det skönt att slippa tänka på det på lördag förmiddag, för det är säkert kö då också. Efter att man hämtat sin nummerlapp brukar man vara tvungen att gå igenom en liten sportmässan. Visst kan det finnas någon intressant utställare och kanske att man träffar på lite folk man känner, men för egen del brukar mässan vid maran i Stockholm gå mycket snabbare att ta sig igenom än de bra mässorna utomlands. En del i att hämta nummerlappen dagarna innan och kanske stanna till lite på mässan eller utanför kan vara att börja känna in stämningen lite också, det kan alltid peppa en lite.

Logistik:

Fundera en extra gång hur du ska ta dig till och från Östermalms IP, hur går kollektivtrafiken. Om du kommer med bil, var kan du parkera. Om du ska ha hjälp av energilangare utmed banan, vart ska de stå och när tror du att du passerar deras langningsstation? Och står de på höger eller vänster sida, det kan också vara bra att veta. Försök tänka igenom logistiken för att underlätta för er själva under lördagen.

Tankar och taktik under själva loppet:

På fredag tänker jag mig att jag publicerar ett nytt blogginlägg som mer kommer att handla om själva tankarna och taktiken under själva loppet.

IMG_2158

Share Button

Race report Göteborgsvarvet 2017

Göteborgsvarvet är alltid en fest, vårens stora löparfest i Göteborg. Göteborgsvarvet brukar ofta bjuda på bra väder och så var det i år också. Löparna tycker iofs att det är för varmt för att springa ibland, själv är jag glad att det är fint väder, även om tiden blir sämre för mig också när det är varmt ute.

I år hade jag inte så höga förväntningar pga av att jag opererades i början av maj, inte en operation relaterad till löpningen, men det kan ju påverka löpningen ändå. Läkaren gav mig dock okej på att springa.  Men jag tänkte ändå att runt 1.30 borde jag ju kunna göra, jag öppnade första halvan i Boston på 1.27.50, så det borde ju gå. För även om man veta att toppformen inte finns där så kan man ju ha mål ändå, men man får anpassa dem till förutsättningarna.

IMG_2054

Jag kom till Göteborg efter lunch i fredags, träffade lite löpare på en fika innan jag gick till mässan. På mässan var rätt mycket folk och det verkade som det varit bra tryck där stora delar av fredagen så det är ju kul. Jag gled runt bland montrarna och träffade på både nya och gamla bekantskaper. Jag passade också på att prova ett skomärke som jag inte provat tidigare men som jag hört mycket gott om och tittade på i Boston, on running.

On Running

Jag åkte hem och sov hemma i Halmstad och fick en lugn kväll i soffan och laddade med pizza. Jag sov lite halvknackigt som jag gjort senaste veckorna och vaknade tidigt. Jag gick upp, packade och åkte upp till Göteborg igen. En snabb sväng på mässan och ut till Slottskogen. Familjen var på plats och gamla löparkompisar dyker upp. Det är en dryg timme kvar till starten klockan 13 men tiden går fort när man har roligt. Helt plötsligt står jag i startfållan och känner mig halvredo.

IMG_2056

IMG_2057

Starten går och som vanligt drar vi iväg ganska snabbt. För att kunna göra 1.30 så är det runt 4.15 min/km som krävs men jag hade mest planen att springa iväg och se vad det blir, så länge det inte går för fort i början är det okej. Det känns direkt att det är varmt, jag försöker hitta ett lagom flyt. Jag ser “skyltmannen” vid 2 kilometer och jag har 8 minuter dit. Uppför Säldammsbacken trippar jag lugnt och jag rullar ut ur skogen och känner värmen igen. Det känns inte kanon, mest pga värmen men det rullar på och 5 km passeras på strax under 21 minuter. Upp över bron, svänger runt och ser ett av de bättre banden, jag plockar lite vätska vid kontrollen och vi kommer ner till vattnet strax innan 7 kilometer. Nu följer 6 kilometrar utan direkt höjdskillnad och det flyter på fint, jag känner att jag rullar på och känslan är okej. Jag passerar 10 km på drygt 41 minuter och jag känner att jag har ett bra flow och jag känner mig positiv inför resten av loppet och det är inte heller lika varmt som det var direkt efter start.

Andra halvan av loppet börjar och jag tänker att halvmaran ändå går rätt snabbt att springa jämfört med maran, det rullar på och hoppsan hejsan så har man mindre än en mil kvar. Sista biten på Hisingen är bara en enkel transport men nästa bro kommer efter 13 km. Jag tar det lite lugnt uppför men känner att jag inte blir jättetrött av denna andra bro som jag ibland kan bli. Jag rullar ner och passerar 15 km på dryga 62 minuter, dvs då hade segraren redan gått i mål! Jag tar sista dosen energi som jag hade med mig vid vätskekontrollen och tar sikte mot stigningen upp till Götaplatsen. Det är rätt långt från Kungsportsplatsen till Götaplatsen. Det känns som att det går okej, men kanske det går lite långsamt. Uppe runt Götaplatsen är det väldigt mycket publik och ett bra pådrag. Jag rullar nerför och kikar på löparna jag möter som är efter mig och kanske på väg ikapp, men tänker mest att det är kul att möta löpare. Vi svänger in på Vasagatan, svänger vänster igen borta vid gamla plugget på Handels och har mindre än 3 km kvar. Det är svagt uppför till Linneplatsen men jag känner mig okej och plockar löpare. In på den smala cykelvägen som säkert känns ännu smalare när den stora massan med löpare kommer. Upp över bron och in i skogen igen och passering 20 km som passeras på runt 1.23. Jag lägger inte direkt in någon spurt utan bara springer på och det känns bra. Sista kilometern är inget annorlunda och jag springer in på den röda tartanen och springer i mål på 1.27.30 och känner mig nöjd med dagens lopp.

IMG_2058

Skärmavbild 2017-05-30 kl. 23.26.31

Jag är inte helt slut och benen känns okej. Jag snackar lite med bl a killarna från Helsingborg och tar mig sen bort till familjens samlingsplats. Jag stannar inte jättelänge på området utan tar mig in till stan och tar tåget hem till soffan igen och avslutar kvällen med att titta på tv-sändningen från Varvet på SVT play.

Share Button

Tips inför Göteborgsvarvet

För några år sedan skrev jag ett blogginlägg på uppdrag av Intersport som fick en fin uppmärksamhet och spridning och jag har träffat löpare långt efter blogginlägget skrevs som tackat så mycket och säger att det hjälpte dem. Naturligtvis jättekul att höra och inför årets Göteborgsvarv tänkte jag uppdatera denna typ av blogginlägg, som i grova drag handlar om olika delar av Göteborgsvarvet och hur man kan tänka rent taktiskt när man springer Varvet.

Jag har sprungit Göteborgsvarvet vad jag själv skulle kalla väldigt många gånger och tycker mig själv ha en rätt bra grund för att kunna skriva lite tips. Utan att gå in på hur många gånger jag sprungit så var det längesen jag såg mig själv som “nybörjare” med några få Göteborgvarv i benen.

Skärmavbild 2017-05-18 kl. 21.23.52

 

Skor och kläder:

För det första, spring i kläder och skor som du sprungit i tidigare, gärna någon längre distans och inte bara en kortrunda för att känna på prylarna. Skor kan faktiskt göra fötterna lite mer ömma efter 15-20 km än efter 5 km och likaså kläder. Vädret påverkar såklart val av klädsel och vädret på Varvet brukar vara ett vanligt samtalsämne på mässan. Du har säkert bra koll på vilka kläder du gillar att springa i, men väljer du mellan två alternativ så brukar det svalaste alternativet vara att föredra, det blir ofta varmare än man tror när man kommer igång i löpningen. Tänk också på dina accessoarer som t ex keps, glasögon, klocka, om du behöver förvaring till någon extra energi eller vad det nu kan vara. Du kan också tänka lite extra på hur du ska göra med kläder innan och efter loppet och den lilla logistiken med det. Nu ser det ju ut att bli ganska fint väder på lördag och faktiskt brukar Varvet ha ganska mycket tur med vädret.

Mat och dryck:

Mat och dricka kan vara intressant för några och mindre intressant för andra, det beror nog helt enkelt vad man är van vid. Behöver man ladda något extra för 21 km eller inte? Som sagt, vi är alla olika och är man van vid att inte ha någon extra energi på sina långpass på 20-25 km så kanske man tycker att man inte behöver det nu heller. Men jag tror att många kan ha nytta av att äta lite extra under fredagen och även drick mer än vanligt, speciellt eftersom det ser ut att bli ganska varmt på lördag eftermiddag. På lördag får man tänka till lite själv, för nuförtiden är ju starten så utdragen, jag kommer ihåg när alla startgrupper var iväg efter mindre än en timme och då gick första start klockan 15.00. Men på senare år har mycket ändrat sig. Ät och drick sånt som du är van vid och på lördagen väljer du kanske två frukostar eller en frukost och lite mellanmål, allt utifrån när du startar och vad du är van vid. Om du har egen energi med dig under loppet så välj gärna ett varumärke som du testat tidigare och vet att din mage klarar av.

Sportmässan:

Göteborgsvarvet har numera flyttat in sin “expo” till svenska mässan vid Liseberg. Det är också där man hämtar sin nummerlapp. Jag gillar expon av detta slag, speciellt de utomlands vid de stora maratonloppen men för att vara i Sverige så är Göteborgsvarvets mässa riktigt bra. Men det är mycket folk, så försök gärna gå dit en tid du tror att det är lite mindre folk. Man kan handla en massa till lite bättre priser om man vill det men man kan också bara strosa omkring och titta, känna in stämningen och ladda lite mentalt. Du kanske stöter på lite andra löpare som du känner igen. Så ta chansen att lägga lite tid på mässan om du känner för det, det är mer än en nummerlappsutdelning.

Logistik:

Göteborgsvarvet var stort redan när det i många år var runt 35000 deltagare och nu är det ännu fler anmälda. Det blir alltså lätt trångt och mycket folk överallt. Läs igenom PM och planera var du kan ställa bilen, vilka spårvagnslinjer som kan passa för dig och gå på toaletten i god tid eller passa på att lämna ett “bidrag” när du ser en bajamaja. När det börjar bli dags för stat så fylls startfållorna på fort, speciellt om det är fint väder. Läs på hur det fungerar med startfållorna och vill du jogga lite som uppvärmning så gör det innan du hoppar in i startfållan, för där brukar vara knökat med folk. Socialisera med dina medlöpare och önska varandra en bra dag på Göteborgs gator innan startskottet går.

Taktik under loppet:

När startskottet går är det alltid lite hetsigt, speciellt lite längre fram i varje startled, alla vill fram. Lite längre bak i varje startled kan det vara lite lugnare. Väldigt många springer för fort i början och lyckas inte hålla samma fart hela vägen, även om ett jämnt tempo är att föredra. Så ta det lugnt och förivra dig inte i början. Tycker du att första kilometern gick lite långsamt så behöver du inte springa ikapp den ”förlorade” tiden på den andra kilometern, det kan du istället göra under de kommande 5 kilometerna eller de kommande 10 kilometerna. Efter drygt 2 kilometer är du fortfarande kvar i Slottsskogen och du har Säldammsbacken framför dig. Detta är en brant och ganska lång backe som ofta glöms bort när man pratar om backar i Göteborgsvarvet eftersom broarna får så stort fokus och Säldammsbacken ligger tidigt i loppet när man fortfarande är pigg. Men se till att ta det lugnt uppför backen så att du inte är slut redan efter 3 kilometer, då blir det jobbigt. Efter Säldammsbacken rullar det på lite utför och du kommer också ut från Slottsskogen och därefter passerar du 3 km.

Nu springer vi på lite bredare gator i Majorna och du kan börja sträcka ut och försöka hitta ditt tempo, din rytm. Älvsborgsbron väntar lite längre fram men det är faktiskt så att backen upp till bron är nästan jobbigare än själva bron så tänk på det när du har gjort ungefär 4 kilometer. När du kommer ut på själva bron är det värsta av stigningen redan gjord, så passa på att njuta lite av utsikten. När det börjar rulla på nerför igen rullar du på lätta steg över till Hisingen. I den skarpa kurvan efter att du svängt av från själva bron brukar det stå ett band som håller igång rätt bra, det gillar jag och kommer ihåg det från år till år. Du svänger ner mot vattnet och passerar en ny vätskekontroll, glöm inte dricka vid vätskekontrollerna. Hur ofta och hur mycket vi behöver dricka är lite individuellt men tänk på att börja dricka i tid, INNAN du blir törstig, för när du är törstig är det försent.

Nu är vi nere och springer ganska många kilometer vid vattennivån och här är det bara att hålla sin rytm och sitt tempo. Kilometerna rullar på och 10 kilometer passeras och det är alltid en skön känsla, nästan halva loppet är gjort. Men här eller strax efter kan det också börja bli lite jobbigt, man kanske är van vid att springa runt 10 kilometer på sina träningar och man kanske har sprungit lite fortare nu på loppet än vad man är van vid eller hade planerat. Men det gäller det att bita ihop, se till att du får i dig sportdryck och/eller vatten vid kontrollerna och kämpa vidare. En svacka kan alla ha men man kommer ofta tillbaka. Du närmar dig Götaälvbron och samtidigt som du har en tung bro att ta dig över så vet du att på andra sidan finns både markering för 15 kilometer, en vätskekontroll och mängder med publik. Det motiverar dig uppför backen så bit ihop, trippa uppför backen och njut av utsikten på toppen.

Du är nu inne i hjärtat av Göteborg och det märks på åskådarleden. Du springer i din egen värld, men glöm inte att njuta av publiken. Tycker du att det hejas lite för dåligt? Heja lite på publiken själv, se till att få igång dem med någon liten armrörelse och du får väldigt mycket tillbaka från publiken. Du passerar Kungsportsplatsen och är snart på väg upp till Götaplatsen, då möter du också löpare som precis har rundat Poseidon på Götaplatsen och är på väg ner. Kika lite på dessa löpare när du är på väg upp och tänk att snart är det din tur att vara på väg nerför och titta på dem som är på väg upp. Du svänger in på Vasagatan och har snart bara 3 kilometer kvar. Efter vänstersvängen vid Handelshögskolan börjar en seg liten rackare upp mot Linnéplatsen och här gäller det att bita ihop, tänka på att det inte är så långt kvar. Efter Linnéplatsen är det en liten cykelväg som via en bro leder dig in i Slottsskogen och passeringen 20 kilometer. Det är gott om publik som bär fram dig och du tar fram de sista krafterna för att göra en bra sista kilometer. Ute på Margretebergsgatan kommer sista lilla backen men därefter börjar du långspurten som tar dig in på Slottsskogsvallens tartanbana och in i mål i Göteborgsvarvet 2017.

Grattis till en fin prestation! Fira nu ordentligt!

Share Button