Igår drog höstens omgång av löpträning med gymmet igång. Det verkar ganska populärt och vi var klart fler igår än den gången jag var med i våras. Och jag tycker det är kul att gymmet försöker engagera sig i detta och har hittat några som är villiga att leda dessa träningar. Det är inte alls tänkt att vara någon grupp för elitsatsande utan snarare för de som som vill träna i grupp, få lite tips på nya träningsalternativ inom löpningen och vill bli bättre utifrån deras förutsättningar. Det är troligtvis folk som inte är med i någon klubb som har löpning på programmet. So far – so good!

Nu är jag kanske inte som många andra i denna löpgrupp, utan jag känner nog att jag har ganska bra koll själv på vad och hur man kan träna osv. För igår blev det ganska tydligt att många av deltagarna var på en annan nivå och det gör ju ingenting, vi kan ju träna tillsammans ändå. Men jag tyckte personligen att det lyste igenom lite för mycket att även ledarna kanske inte var så vana i situationen. Det är en sak att vara en hyfsad löpare genom att ha sprungit ett tag, men det är en annan sak att kunna leda en grupp med löpare som ligger på olika nivåer och kunna svara på gruppens frågor på ett bra sätt.

Och till sist (när jag ändå är igång), varför måste alla löpgruppsträningar ”uppvärmningsjogga” i alldeles för hög fart? Lite trist när gruppen blir väldigt utspridd redan på uppvärmningen och när man märker att en del halkar efter redan på uppvärmningen för att tempot är för högt. Hur ska de då känna att de får stöd och inspiration att komma tillbaka nästa vecka?

Share Button