Har du någon gång känt att du tycker att du inte orkar träna, men egentligen orkar du det i alla fall, bara du kommer utanför dörren? Har du kanske också gissat rätt ibland (att du inte orkar träna) och faktiskt inte orkar vilket du märker när du faktiskt försöker?
Jag har lite såna där dagar ibland. De finns i olika varianter. Ibland känner man sig trött och hängig men när man väl kommer iväg går det bra ändå och man blir glad för det. Eller så är jag trött och hängig men tar mig iväg ändå men det går piss och jag tänker ”jag visste väl det, jag var för trött för det här” eller så kan det ju faktiskt vara som så att jag känner mig pigg och tar mig lätt iväg, men det funkar inte ändå.
Men varför är det så här? Är jag ibland tröttare och ibland piggare? Beror det på hur jag har sovit eller ätit bättre, mindre eller sämre än vanligt? Beror det på om jag har haft en kul dag eller en dag där jag mest varit uttråkad? Eller sitter det bara mentalt i pannbenet?
Jag brukar ibland tänka att ”vilken tur att jag inte ska springa en mara idag, för det hade jag aldrig orkat”. Jag tänker ju sällan tvärtom, att ”idag skulle det varit en mara, för jäklar vad lätt och bra det går idag”. Men när det väl är dags att springa en mara är ju jag och kroppen (oftast) med på noterna.
Hur gör ni när ni inte orkar? Pressar ni er fram med hjälp av pannbenet eller går ni hem igen och tänker att det säkert är bättre imorgon?
Väldigt sällan jag ställer in pass överhuvudtaget.
Vet inte om det har med självförtroendet att göra men jag anser mig aldrig vara i form när jag ska träna eller tävla.
I vilket fall som helst tar jag mig ut och genomför passen. Vissa dagar går det bra andra mindre bra. Beror på hur kroppen svarar.
De gånger jag ställer in träningspass kommer alltid tankarna på att jäklar vad kul det hade varit om jag ändå kunnat löpträna idag :)
Jag ställer inte heller in pass så ofta, även om det självklart händer. Ibland har man faktiskt ursäkter som är mer än godtagbara. Men som sagt, det är sällan att jag ställer in ett träningspass, däremot kan jag ganska lätt planera om.
Som ett exempel kan vi bara ta i måndags, då hade jag planerat ett 10-kilometerspass i strax under fem-tempo (som för min del innebär lite högre tempo än normalt, men inte tävlingstempo) men efter midnattsloppet i lördags och 20 km i söndags var jag alldeles för trött i benen för det så jag tog ett lite lugnare pass i strax över 5-tempo istället och tog det andra passet idag. Det funkar det också. Ibland får man låta kroppen vara med och bestämma också…
Tack för en bra blogg!
Om det bara är ”pannbenet” som inte är med. dvs ingen förkylning eller annan krämpa. Då biter jag ihop. Kör oftast en ny runda, musik alt drar med mig nån. Allt för att inte gå på rutin och tycka det är tråkigt.
Åh, vilken trevlig blogg, här ska jag börja hänga! :)
Och jag ställer inte HELLER så gärna in planerade pass. Fast jo, det händer. Men oftast gör jag som Karin skrev – jag tänker om. Kanske styrketränar istället för springer, kanske tar en powerwalk med spurter istället för ett intervallpass etc. Det brukar lösa sig. Sällan ÅNGRAR man ju att ett träningspass blev av!
Det beror lite på vad jag är inne i för period. Om man har kört mycket mängd så kan man känna sig sliten men benen brukar svara rätt bra på intervaller ändå.
Om man inte kört så mycket och man är trött och oinspirerad så kan det förvisso också gå bra men oftast så tycker jag att det är trötthet som håller i sig. Dock så brukar det vara bra och rycka upp sig genom att köra igenom ett pass även om det är tungt.
Wow, ni är fantastiska!
Häftigt att läsa hur duktiga ni är på att genomföra era träningspass även om ni är trötta och allt känns åt skogen den dagen. Att planera om träningen till något annat pass gör ju ofta inte så mycket.
Jag kan ganska ofta också styra om pass eller så bestämmer jag mig inte för vad jag ska springa förrän jag kommer ut eller till gymmet. Men det händer (ibland lite för ofta) att jag bara känner mig toktrött och oinspirerad. Jag är inte sömnig och benen är inte trötta efter något specifikt pass, det är bara så att jag kan känna att kroppen knappt hänger ihop. Men eftersom jag ofta behöver stretcha har jag kommit på att ett stretchpass kan det alltid bli.