Gårdagens långpass var ett 42 km långt långpass i form av Båstad Marathon. I 30 gradig hetta var vi några tappra själar som gav oss iväg när solen står som högst, klockan 12.00. Att vi gillar sol och värme på västkusten är helt sant, men det är inte den bästa kombinationen med backiga 42 kilometer.
Nu såhär 36 timmar efter loppet börjar jag så småningom ta mig tillbaka till verkligheten. Men även om jag inte har gjort tokmånga maror var detta den klart värsta. Jag kippar fortfarande efter andan eller mer luft ibland. När jag samlat mina tankar kring upplevelsen kommer jag berätta mer om den här på bloggen.
Tjenare, hörde på P3 igår att de pratade om de 42 deltagarna som sprang Båstad Marathon:)
Grymt jobbat! En annan har ju en bit kvar men jag har iaf tagit mig modet att anmäla mig till Lidingöloppet :-)
John: Att anmäla sig är ett bra steg mot loppet, både att det verkligen blir av och för träningens skull. Långpass i lugn fart i liknande terräng borde vara en framgångsfaktor. Lycka till!
Daniel: Ja, vi var inte många, men vi var där! Några var vi som ”hellre” sprang runt på stekhet asfalt än att ligga på stranden. :-)