Lördagens distanspass

Höstens finväder fortsätter och det hade funkat finfint med shorts och t-shirt. Men jag hade inte varit ute och känt på vädret så jag drog på mig mina Delta compression och det funkar alltid. Jag fick för mig att jag skulle hänga på IF Linnéas lördagspass som jag inte gjort på evigheter och åkte till Zinkensdamm till kl 10. Som vanligt ett bra gäng som dyker upp, för även om jag inte varit där på länge brukar det läggas upp en bild på Facebook så man ser gänget som är där.

Jag var inte så noga med hur långt det skulle bli, tänkte mig runt 15-20 km och ville bara låta benen vara ute en stund. Jag följde med ett gäng som landade in i en fart strax under 5 min/km och både jag och kroppen kände igen oss från farthållaruppdraget för Helsingborg Marathon. Jag la märkte till hur det liksom är färre tankar som dyker upp i huvudet när man springer i grupp, tiden och kilometrarna liksom bara rullar iväg. Det blir liksom inte ens egna tankar som fyller passet utan det är ju pratet som blir som innehållet istället för ens egna tankar som är de enda som finns om man springer själv. Haha, det där blev nästan krångligt. Men jag tänkte lite på loppen som gick idag också, jag hjälper en som skulle springa sitt första marathon och en som skulle springa en snabb men kontrollerad mil i Kistaloppet. Det skulle visa sig att det blev pers för båda och båda också nöjda med sina prestationer och blickar framåt och för deras del är det tur att det är lite kvar av säsongen.

Benen kändes okej idag, i den lugna farten, men jag tyckte inte flåset var så bra. Det var nästan så jag kände lite av det där jag hade efter Boston Marathon i våras när jag liksom inte fick luft eller inte fick in tillräckligt med luft. Ingen skön känsla, men jag tänker mig att det är bättre imorgon eller att känslan var fel. Skönt i alla fall att jag kunde börja lördagen med ett bra träningspass.

Share Button
Publicerat den
Kategoriserat som Inlägg

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *