Löpning och andning

Löpning och andning hör ihop, det tänker man kanske inte på, man bara förutsätter att det fungerar, men det är inte alltid så. En av sakerna som hände mig i Boston Marathon var att jag inte fick luft, jag fick liksom inte ner luft i lungorna och det kändes som att jag bara andades i halsen. Detta gjorde ju att vid minsta lilla extra pulshöjning så fick jag inte in tillräckligt med luft utan det blev att jag fick försöka ta djupa andetag och liksom chippa efter andan. En ganska konstig och annorlunda upplevelse.

Efter Boston Marathon låg jag lite lågt, vi var och turistade lite i New York innan vi åkte hem. Och efter jag kom hem skulle jag ställa upp som ledare i ett pass på Stockholm Stadion för Springtime och vi skulle springa korta intervaller i form av 200 meter eller 40 sekunder. Jag var ensam ledare i den snabbaste gruppen så det var bara at köra på. Det gick okej, men jag kände ju återigen att andningen blev en klar flaskhals och även om farten var lite långsammare än den vi haft i vintras så kändes det lite jobbigt emellanåt nu.

Eftersom jag också hade lite ont i ryggen så gissade jag själv att jag hade en del låsningar i ryggen vilket också hänt tidigare. Så i onsdags gick jag till ”naprapat-Mats” och fick hjälp. Och visst stämde det, jag hade låsningar och en del släppte, men det blev heller inte helt bra, så jag ska dit igen. Jag åkte hem till Halmstad över helgen, var bland annat åskådare på Laxaloppet och träffade också av slumpen löpare som jag tidigare bar haft koll på via instagram, kul när man ses live också. Men igår så sprang jag och Johan, som gjorde grymma 33 minuter och blev 5:a på Laxaloppet, en runda på Prins Bertils stig utmed havet och vi fick ihop dryga 2 mil. Jag kan erkänna att jag var lite nervös för hur andningen skulle vara, jag chippar ju fortfarande efter ändrån ibland. Så jag tänkte att någon vidare fart kommer jag ju inte kunna hålla, men längre pass är ju snarare att bara mata på än att det går superfort. Jag var beredd på att 5 min/km skulle få vara good enough och ville bara få milen i benen så att jag fick någon träning. Men vi hamnade på runt 4,45 min/km första milen och på andra milen kom vi ner runt 4,30 min7km och ibland strax under. Det gick bra, men jag kände av andningen när vi kom ner under 4,30 min/km, så problemet är fortfarande kvar men jag hoppas det går åt rätt håll. Ett besök till hos Mats i veckan och några nya testpass så hoppas jag att det fortsatt går åt rätt håll. Det är ju ändå Göteborgsvarvet om 3 veckor och Stockholm Marathon om 5 veckor och att kunna andas normalt är ju en  förutsättning för att kunna springa okej.

Jag och Johan på Prins Bertils stig i Halmstad

Jag och Johan på Prins Bertils stig i Halmstad!

Share Button
Publicerat den
Kategoriserat som Inlägg

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *