Ha, vet ni vad. Igår kväll, efter att jag skrev gårdagens blogginlägg, så tog vi oss till Björnen där det finns längdspår och elljus. Det kändes som ganska sent på kvällen, kanske mest för att det redan hade varit mörkt länge, men klockan kanske var runt 20-tiden.
Att det var första gången på säsongen är ju inte så konstigt, jag har ju typ bara sett snö ett par dagar denna säsongen. Men jag tycker ändå det är ett pyssel att ta sig iväg, både om man ska åka utför och längd, i alla fall om man jämför med löpning. Man har ju helt enkelt en utrustning att ta hand om också. Och det är mest komplicerat i början av säsongen, innan man kommer in i matchen liksom. När jag bodde i Åre och jag åkte lite emellanåt så gick det mer på rutin. Så därför fanns inga krav på att åka långt eller nåt sånt, det viktiga var egentligen bara att komma dit.
Och just detta, att det viktigaste är att komma utanför dörren, att byta om och ge sig iväg, ofta är det viktigaste. För om man väl är ute så gör man i princip alltid något och något är alltid bättre än inget och har man varit ute så tror jag chansen ökar att man kommer ut snart igen.
