Race report – Göteborgsvarvet 2015

Igår var det alltså Göteborgsvarvet 2015. Men för mig började helgen på västkusten redan i torsdags när jag åkte ner för att göra en liten test hos Salming RunLAB, mer om det i ett separat blogginlägg. Jag hann också med att träffa Marie och snacka lite framtid innan jag åkte hem till Halmstad. I fredags jobbade jag lite för Craft i deras monter på mässan och som vanligt är det både roligt och givande att prata med löpare som kommer in i montern. Men i slutet av dagen så blir man rätt trött i fötterna och knäna så vid 19-tiden lämnade jag mässan och fick en lugn kväll i sängen framför TV’n.

Vädret hade inte varit det bästa på fredagen men lördagen skulle bli bättre och det gjorde den också. Fint väder redan från morgonen även om det var lite småkallt på morgonkvisten och det blev det sen på kvällen också. Men bra löparväder vad gäller temperaturen, men lite blåsigt. Strax efter klockan 10 var jag tillbaka och träffade lite folk innan jag träffade familjen som alltid är på plats. Och nuförtiden är ju starten redan klockan 13.00 så man hinner inte med så mycket innan det är dags att byta om. Tidigare när starten var klockan 15.00 var det perfekt att käka lunch klockan 12 i restaurangen på Slottsskogsvallen.

Känslan inför loppet var ungefär ingen alls. Med tanke på ledbandet så har fokus mer legat på att bli så bra som möjligt och inte springa för mycket, så det har blivit minimalt med egen träning. Men jag har varit med i några av passen med TSM, långpassen har jag dock avbrutit av säkerhetsskäl men jag hade något intervallpass som faktiskt gick bra. Så målet har mest varit att inte fresta på foten för mycket och fokus är ju egentligen mer på maran än varvet. Men jag han träffa lite bekanta, tejpa foten, värma upp med en gammal klasskompis och hoppade sen in i startledet. Jag utgick från att foten skulle hålla och tänkte då att någonstans runt 1.27-1.30 skulle vara okej med tanke på maran nästa vecka, så runt 4.10 min/km kanske kunde funka.

Klockan slog 13.00 och vi drog iväg. Jag tyckte inte att det kändes trångt och den fart man enkelt kunde hålla med tanke på trängseln var helt okej eller mer än så. Första kilometern, som alltid känns långsammare än vad den är, gick på runt 3.47. Okej tänkte jag, så fort får det inte gå, då kommer jag inte i mål. Men jag rullade vidare och försökte släppa lite på trycket i uppförsbackarna som kommer redan inne i Slottsskogen. Klockan fortsatte att visa tider under 4 min/km och när jag passerade 5 km stod klockan på 19.36. Då var vi uppe på första bron och jag såg fram emot att mala på utmed vattnet ute på Hisingen och det gick bra. Vätskestationerna kom ganska tätt och jag tog någon mun vatten på varje station. Jag hade ett bra flow och jag kände att jag sprang förbi folk. Jag hade känt av foten lite, men ytterst lite och det bara under några minuter i första kvarten så nu var det lugnt. Eftersom det kändes bra så hade jag också svårt att hålla igen, men samtidigt ville jag springa smart och inte ta slut, allt med tanke på maran. Jag passerade milen på 38.54 och jag tänkte att det här går ju riktigt fort. Jag rullade på under 4 min/km och det kändes okej, inte som att jag skulle ta helt slut helt plötsligt. Men vid 13-14 km ska man över den andra bron strax därefter upp i ett svagt motlut upp till Götaplatsen och här någonstans, runt 14-17 km hade jag kanske en liten svacka. Eller, egentligen tror jag att det mer berodde på motlutet än att det faktiskt var en svacka, för så stor skillnad i tempo blev det inte. 15 km passerades förresten på 58.36 och jag hade alltså fortsatt att ligga under 4 min/km i snitt. Upp mot Götaplatsen ser man också de löparna man har framför sig springa nerför. Då kan man tänka att åh, där skulle jag vilja vara nu. Men på motsvarande sätt går det att känna något positivt när man själv sen springer nerför efter att ha rundat Poseidon och sett de löparna som är på väg uppför. Vid Valand svänger vi vänster och jag får en kort men uppenbar svacka, jag blir lite skitnödig eller känslan var ungefär så. Det varade i ett par minuter bort mot Handels, men efter att jag svängt höger igen vid Handels så var det borta. 18 km hade passerats och jag kände mig pigg och stark igen, trots att det här går lite uppför. Men när man är på väg mot 19 km i en halvmara, då är det inte långt kvar. Jag ligger på bra, plockar ett antal löpare och flyger uppför bron som sen tar oss in i Slottsskogen igen och där passerar vi också 20 km. En dryg kilometer kvar, men lite konstigt, att även om det då bara är en kilometer kvar kan man ändå få en tanke på att det är långt. Jag byter tanke och tänker istället att om drygt 3 minuter är jag i mål, det är inte längre än så kvar. Och det fortsätter rulla på, som det gjort under loppet i stora drag och när jag är inne på Vallen och de röda tartanbanorna ser jag att jag kanske borde hålla farten uppe så det gör jag och går i mål på 1.22.52, skönt med rätt sida om 1.23. Jag återhämtar mig fort. Jag får lite vatten på händerna och efter någon minut känns allt bra igen. Kan undra vilket pulsdrop jag hade här. Jag känner igen lite kompisar och bekanta som kommer i mål och efter några minuter kommer också gamla klasspolarn i mål. Vi tar oss ut från området dricker lite och genast börjar det bli lite kallt så det är överdragskläder som gäller.

Klockan är inte så mycket och löpare ska starta i runt 1,5 timme till. Efter att ha joggat bort till passering vid 2,5 kilometer vid Fågelhuset och stretchat lite där och kollat på andra löpare där så joggar jag tillbaka till startområdet och tittar lite på de startled som ska ge sig iväg. Instruktörer från SATS håller i uppvärmningen för alla 31 startgrupperna, ett både kul och jobbigt jobb kan jag tänka mig. Men det är go i musiken och energi i löparna och alla verkar taggade och glada. Ganska härligt att se och på något sätt är det ju denna stora totala del som gör Göteborgsvarvet till det jippo det ändå är. Jag tänkte t ex att under flera timmar finns det löpare utmed hela banan, i över två mil ringlar löparna sig fram, ganska coolt. Jag hänger kvar i målområdet, går lite småsvängar och tittar lite på folk och på löpare som går i mål. Eftermiddagen går, löpare kommer med medaljerna runt halsen och tillslut är det dags för mig att lämna området och då längtar jag till en varm dusch. Om jag kommer tillbaka nästa år? Ja, det finns ju ingen anledning till att inte göra det. Häng med du också!

IMG_2036

Här står jag som en skyltdocka framför Crafts monter!

IMG_2043

Jag hade en liten bit fram till startlinjen, men inte så lång bit!

IMG_2048

Strax efter målgång med det klassiska tornet på Slottsskogsvallen i bakgrunden!

IMG_2049

Hjältinnorna från SATS som värmde upp med 31 startgrupper!

IMG_2053

Och tusentals löpare som väntar på att få ge sig ut på Göteborgs gator!

Share Button
Publicerat den
Kategoriserat som Inlägg

5 kommentarer

  1. Snygg blå färg på Craft jackan och stabilt varv som vanligt. Nästa år tänker jag springa. punkt.

  2. Jag missade Göteborgsvarvet i år eftersom jag skulle springa Köpenhamn Marathon dagen efter. Men nästa år, då blir det Göteborg igen. Man blir sjukt sugen efter att ha läst din race-report!
    Ja och den där blå Craft-jackan, som dockan till vänster i bild har, den måste jag nog kolla in!

  3. Pilla: Ja, jag gillar också färgen! :-) Ja, du måste ju vara med på bästkusten! :-)

    Richard: Ja, synd att de loppen går så nära varandra. Jackan till vänster är en vindjacka med luva, riktigt skön och lätt!

    Rund är också en form: Tack och ja, foten var viktigast! :-)

    Johannes: Tack och ja, de kämpade tappert! :-)

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *