Jag har fått vara med och testspringa ett par skor till skotestet på marathon.se som kommer finnas ute om några veckor. Skorna jag testade var ett par Salming Distance.
Nya skor på fötterna är alltid något nytt och extra nytt är det när man tar på sig ett par skor av ett märke man inte springer så ofta med. Även om jag har sprungit en del i ett par Salming Speed under förra sommaren så kändes det som en ganska ny känsla att snöra på sig ett par Salming Distance. De två första uppenbara känslorna med skorna på foten är att skon är lätt för att vara en distanssko men också att den är ganska bred framtill, dvs en ganska stor tåbox. Här är vi ju olika, en del behöver breda skor medan andra kan ha smalare skor.
Snörningen är lite speciell och håller bra vilket absolut inte alla modeller gör. Men det innebär också att de är lite krångliga att ta av sig, men nu vet jag att jag är inne på väldigt små detaljer. Och ska snörpningen vara riktigt hållbar kanske man får acceptera att det tar någon sekund extra att snöra upp skorna efter passet.
Redan på första passet med Salming Distance fick jag olika känslor som sen har hållit i sig. Det är en lätt distanssko och man får bra hjälp med att få till ett löpsteg som gör att man landar närmre kroppen och på främre delen av foten, som sig bör alltså. Jag tycker själv att denna känsla stämmer bra in på Salmings koncept med ”natural running” och den automatiska följdeffekten blir att det lätt börjar gå lite fortare. Bra naturligtvis, men detta ställer också krav på löparen och vad löparens muskulatur klarar av. Många som byter ganska tvärt från ett annat löpsteg till den här typen av löpsteg kan känna av detta i vaderna ganska ordentligt. Så för att klara av att springa bra i dessa skor tror jag det krävs ganska vältränade vader och att man inte drastiskt kastar sig från ett annat löpsteg i en annan sko till ett nytt löpsteg i denna skon. Med tanke på att skon har denna inriktningen med ”natural running” så behövs det heller inte en massa dämpning i sulan. Detta är naturligtvis en av anledningarna till att skon kan vara ganska lätt men är man inte van vid ”natural running” skulle man kanske behöva lite dämpning, för springer man inte i skon som den bör springas i kan den kännas lite hård och stum.
Jag tror alltså att detta kan vara en perfekt sko för de löpare som klarar av att springa med det löpsteg som skon är tänkt för, men de löpare som inte har detta löpsteg idag gör nog rätt i att vänja sig vid skon under en längre period så att löpsteg och muskulatur har en chans att hänga med.
Test av Salming Distance!
Det är ganska intressant detta med skor, finns en oändlighet av skor! Kör GT2000 o Kayano Asics nu på grus/asfalt…gillar skorna men tycker de har en tendens att känna att det ”släpper” i hälen. Det glappar inte men känns inte riktigt ”fast”. Nästa gång ska jag kika på ett annat märke, kanske har jag för ”smal häl” eller hur man nu ska förklara det..? Ett annat jag tänkt på är dämpningen. Om man har en ganska ”normalvikt” undrar jag om det inte är bättre att undvika för mkt dämpning för att vänja leder, muskelaturer vid tex framfotalöpning som jag nu säkerligen kommer att börja använda mer o mer eftersom jag är tvungen till att tänka på hållningen i löpningen pga djup svank (vilket är bra ur löpteknikpersektivet!). Å andra sidan kan man använda mer dämpning som en övergångsperiod kanske för att vänja leder o muskelatur? I början av min löparkarriär hade jag svårt för asfalt, tyckte fötter o ben inte klarade av det…men känner däremot nu att det är bättre nu än för två år sen då jag började springa regelbundet. Alternerar mina skor.
Tove: Visst är det intressant med skor. Och vi behöver ju inte säga att något är mer rätt än något annat, men vi kan konstatera att vi är olika och tur är väl det, för annars hade det ju bara behövt finnas en skomodell. :-) Och visst är det bra att alternera skorna, både för fötternas skull, men belastningen vi utsätter fötterna för är ju också olika i olika typer av pass. Och för din del så tycker jag nog man kan försöka vänja kroppen mot mindre dämpade skor, men det kan vara en fördel att ta det i så små etapper som kroppen kräver för att inte bli skadad. Skulle du gå direkt från Kayano till t ex en fingerdojja skulle du kanske ligga risigt till.