Nu är det kvällen innan maran för oss i södra Sverige och en bit norrut är det kvällen innan en halvmara. Naturligtvis tråkigt att loppen är lagda på samma dag, men nu är det som det är. Kroppen har inte känts riktigt 100 senaste dagarna och det har påverkat min känsla och längtan efter helgen och maran. Jag vet helt enkelt inte alls hur det kommer kännas, hur det kommer gå. I vanliga fall så skulle jag nog med rätt stor sannolikhet tippa en rimlig sluttid inom 5 minuter men nu känns det som att det kan bli lite vad som helst. Och det svåra med det är att jag ju inte på samma sätt som vanligt vet vilken fart som är rimlig att gå ut i och sånt här brukar vara ganska viktigt för mig. Nu känner det lite som att det inte riktigt finns en plan. Men jag kan tänka mig att när det väl är dags och starten går så tror jag att jag kommer springa iväg ungefär som vanligt, gå på känsla och hålla koll på klockan så att känslan verkar stämma överens med vad som kan tänkas vara rimligt. Men en mara är lång och en bra första halvmara säger egentligen inte så mycket om hur det kommer se ut i mål. Mer än att om första halvan har gått åt pipan så är det svårt att reparera skadan på andra halvan. :-)

Nu är det dags att sova och så får vi se vad kroppen säger imorgon. Viljan är en sak, men kroppen har också en del att säga till om. Det märks inte minst när man hör om alla de som drabbats av förkylningar senaste veckorna och kanske är i liknande situation som mig eller som kanske redan har insett att det inte kommer att bli någon start. Men det kommer fler lopp, det kommer alltid fler lopp!

Hallå där! Imorgon siktar jag på att springa i denna rosa tröjan!