Klart att benen och sinnet skulle få sitt idag också. Jag kan ju inte bara tänka på löpning. Söndagskvällen går fort och egentligen går alla kvällar mycket fortare än de borde, men även om jag behöver tid till att fixa lite annat så behövde kroppen få sitt också. Det blev en liten jogg utmed Nissan, på stranden, genom strandskogen och hem igen. Alldeles lagom för att kroppen ska hålla sig lugn resten av kvällen.

Det kändes inte direkt bra, kantigt och konstigt och magen bråkade lite. Men skönt ändå och vädret var sådär konstigt när det kan komma regndroppar samtidigt som solen skiner. Så det gick helt enkelt inte att klaga på vädret. Och att springa på stranden kan jag aldrig klaga på, på nåt sätt infinner sig alltid en sån skön frihetskänsla.

Men något som är mindre bra med att springa på stranden är att det kan kännas så jäkla långt. Man kan springa en lång stund och ändå tycker man att man har lika långt kvar. Men när man vänder sig om och tittar bakåt så har man sprungit långt också. Konstigt, för stranden blir ju liksom inte längre. Ja ja, tur man är långdistansare och klarar av längre distanser.