Stockholm har inte visat sig från någon bra sida sen jag kom hit efter Prag, mest regn helt enkelt. Och jag gillar fint väder, så är det bara. Sen händer det ju att man måste träna utomhus ändå, nästan oavsett väder. Men visst kan det vara lätt att stanna inne när vädret inte är så kul utanför dörren. Jag har själv varit den som i princip aldrig tränade utomhus om det regnade. Så jag har full förståelse för att man inte tycker det är särkilt kul och därför låter bli.

Nu har jag som sagt blivit bättre på att träna utomhus i regn, men i princip gör jag det när jag måste. Så idag när jag jobbade med en SATS-klass i Tantolunden på Södermalm i Stockholm var det helt otroligt att se vilket gäng som trotsade vädret, hade lämnat sköna kvällen inomhus för att vara med på vårt träningspass, fantastiskt tycker jag. Och jag försökte också få fram just det, att de som var där hade tagit ett stort och bra beslut som kom till träningen trots det tråkiga vädret. Och detta beslut ska man tänka på emellanåt när det kanske känns trögt, tänka på hur man tog sig utanför värmen inomhus i torra kläder. Och nästa gång det är lite ruttet väder så vet man att det faktiskt går att träna i det vädret också. Det kanske är lite kallt i början men man vet att det bara är i början som man som man fryser och att det går över. Men jag tycker det är stort, det var löparhjältar som dök upp på våra SATS-klasser idag!

Det här är en gammal bild, men jag tänker på den när jag springer regniga dagar. Det var ett ultralopp i Skövde för flera år sedan, och det vara bara att ta på sig något regnplagg och köra vidare.