Jaha, så blev det att jag sprang årets premiärlopp idag, en premiärmil i Stockholm. Fast jag har ju sprungit en mil innan i vår, så det var ju mer ett premiärlopp än en premiärmil, haha! Jag har ju länge vetat om att detta lopp finns, men inte sprungit det tidigare, men det visade sig gå på ganska välbekanta asfaltmetrar eftersom vi tränar där en del med Club Running Sweden. Att det blev start idag är inte bara min förtjänst utan även Saras och Charlottes och även om jag inte gillar millopp så är jag glad att jag var med och glad att det är över.
Jag kom inte dit i jättegod tid, men det räckte för även om solen sken var det inte direkt någon värme i luften, men det där är ju individuellt. Av med kläderna för inlämningen av kläder var ganska långt från start och sen var det bara att röra på sig hit och dit och fram till start. Som vanligt rusas det en del och en del överskattar verkligen sin potential och ställer sig för långt fram i starten. Vi drog iväg och även om det kändes okej så skulle det ju bli jobbigt och det gjorde det till och med lite för tidigt. Jag frös om händerna första 3-4 kilometerns och det var väl när det släppte som även orken försvann. Farten sänktes och det vara bara att plocka kilometer för kilometer och längta till mål. Det var en varvbana och vi sa ändå det att det är inte roligt om man är trött redan vid 5 kilometer när man varvar, men så blev det. Okej, jag höll ihop det hela okej, men inte bra. Jag klarade i alla fall mitt mål, under 40 minuter.
Jag vet inte vad ni andra som sprang säger, men den som satte ut kilometerskyltarna har inte direkt haft mäthjulet med sig. Eller vad sägs om följande? Jag höll 4.00 fart eller strax under i snitt. Jag hade 23.20 när jag passerade 6 kilometersskylten och gissa om jag blev både förvånad och skitnervös när jag passerade 7 kilometersskylten på 28.45, dvs skulle jag haft en kilometer på 5.25? Inte nöjd med att ha tappat 1,5 minut på en kilometer. Men tydligen har jag lagt in en riktig rökare där vid 7 kilometer för vid 8 kilometersskylten hade jag 31.30, dvs jag gjorde helt plötsligt en kilometer på 2.45, wow, vilken grej, vilket pers och det när jag redan sprungit 7 kilometer. Nä, så var det naturligtvis inte, det var säkert skyltarna som satt fel. Och det är klart att det kan skilja lite hit och lite dit, men detta var lite för mycket tycker jag. Tur att man har sin Garmin 620!
Så här såg det ut innan start, Nino ser laddad ut!
shortsväder?
Jag sprang också idag för första gången och tyckte det var ett bra lopp på en trevlig bana. Men jag kan hålla med om skyltarna och att 7 km skylten stod alldeles felplacerad. 2 km skylten stod ju flera hundra meter tidigare. Skön säsongpremiär i alla fall!
Oj, sådan skillnad!! Inte bra… Men du tog en grym tid =)
Träningsglädje: det var shortsväder! Men många hade missat det.
Grymt sprunget som vanligt, tyckte också det var lite konstigt med skyltarna där.
Träningsglädje: Ja, till och med jag hade shorts!
Emma: Ja, det var absolut ett bra lopp och skön bana, den kändes liksom inte så lång, men dock 2 varv…
Mari: Ja, lite för stod skillnad. Nja, tiden var okej, inte mer, men tack tack!!
Pilla: ”Skönt” att fler tyckte skyltarna stod konstigt. Skönt väder (men jag frös faktiskt om händerna i början).
Jag sprang också :)
Personligt rekord med 42:46 kändes som en kanonstart på årets löplopp :)
Linda: Grymt bra sprunget ju! Applåder och visslingar!
Kul att träffa dig igen, Kenth! Mycket känslor börjar ploppa upp nu när Boston närmar sig igen. Dom där kaotiska dagarna glömmer man aldrig…Tragiskt nog är jag inte där i år men nästa så knäcker jag Heartbreak Hill i ett 2:45lopp:)