Ett stående inslag som har varit med på dessa resor är backpasset på torsdagar när i princip alla åker med upp till den lilla bergsbyn Odeleite. Där kan man välja på att springa 10 km, 14 km, gå stavgång 10 km eller glassa i solen. På senare år har man också kommit på att man kan springa tillbaka till Monte Gordo efter bergspasset. Det är 28 km så utifrån det får man fundera ut sin träningsdos för torsdagen. Min plan var att fokusera på springa tillbaka, men eftersom det är ganska gott om tid från det att man börjar springa 10 eller 14 uppe i Odeleite innan klockslaget går för de som ska springa tillbaka också, så sprang jag 14 lugna kilometrar i bergen som start.
Sen blev det en knapp timmes vila och fika innan två av fyra grupper som skulle springa hem, skulle ge sig i väg. Dessa två grupper skulle hålla ihop de första kilometrarna men så blev det inte riktigt. Det blev direkt en liten uppdelning jag ”råkade” hamna i den främre med Jonas Buud och Andreas Falk och Daniel (vet inte mer). Det gick egentligen inte så fort, men luckan växte. Så jaja, vi springer väl då och inte så mycket mer om det, men min plan var kanske att ligga i Kristoffer Österlunds grupp som kom efter.
Bara för att man sprungit bergspass däruppe innebär inte det att backarna är slut, nej då, det finns gott om backar. Men vi tuffade på och vid första planerade fikastoppet blev det inget fikastopp utan vi körde på, det var ju långskubbare jag sprang med. Min något överansträngda fot har känts emellanåt här nere och jag märkte att den började göra sig lite påmind. Så jag fick lite beslutsångest, skulle jag fortsätta med detta gänget eller skulle jag stanna till och vänta in nästa gäng och fortsätta med dem, som förhoppningsvis foten skulle gilla lite bättre. Jag funderade ett tag och sen vann den smartare delen av mig som sa att jag borde ta ett break och vänta in de andra. Inte så kul när farten inte var så hög så det hade ju inget med det att göra. Så vid nästa fikastopp efter 17 km (totalt 31 km) stannade jag till och skulle vänta in de andra. De hade tappat en del, också pga att de tagit ett extra fikastopp, så jag fick vänta en dryg halvtimme innan de dök upp och ville fika. Sen körde vi vidare de sista 11 km in till Monte Gordo då var det baddags. Kristoffer sa ju att det var bra att kyla ner benen lite. Så vi var 5 stycken som direkt tog oss ner på stranden och havet och alla sprang i, men undertecknad kom inte längre i än till låren, det var ju rätt kallt i vattnet. Ännu ett backpass med hemspring var gjord.
Fikan uppe i Odeleite efter mina 14 km och innan mina 28 km!
De från långpasset som vågade sig lite längre ut i det kalla havet än mig!
