Visst finns det en stor charm med att resa till nya platser när man reser, men jag tycker också det finns en annan charm i att åka tillbaka till samma ställe som man varit tidigare. Jag springer gärna Boston Marathon varje år och det är inte så att jag tänkt att ”nä, nu räcker det med Boston”, för jag gillar det. Och nu när jag är i Portugal och Monte Gordo med Springtime så känns det också lite som att komma hem. Jag kände igen hotellet, vi samlas vid samma plats inför passen som vi ”alltid” gjort och morgonjoggen görs på stranden i vanlig ordning. Det gör att det blir lugnt och avslappnat och det tar inte 2-3 dagar innan man kommer in i matchen. Och att känna lite sand mellan tårna efter morgonjoggen gör också att jag känner mig som hemma och ser fram mot sommaren i Sverige.

Idag blev det en halvtimmes jogg på stranden med lite efterföljande rörlighet på stranden. Bra med rörligheten, men jag tycker det har blivit lite bättre rörlighetspass när det varit inomhus i salen där det körs andra klasser, men visst, inte lika skönt. Jag får nog se om jag kan hitta något mer rörlighetspass under veckan.

Jag var också på något som kallades HIIT ute på ”plankan”. En lunch på ett strandcafé, lite slappande vid poolen och sedan ett stretchpass där man fick veta att att ”kylskåp” faktiskt kan vara ett mellannamn. Sen avslutade jag träningsdagen med en mil i ”lagom” fart. Det känns som man är igång!

Samling vid muren i vanlig ordning!

Inte så spännande, men så här ser det ut helt enkelt!

Gemensam rörlighet i strande efter morgonjoggen!