Tidigare i veckan körde vi ett bra intervallpass som jag tycker är värt att nämnas. Jag kallar det helt enkelt långa intervaller och det speciella med det passet är just att jag tror att intervallerna var längre än vad många vanligtvis tränar. Det är vanligt att man hör talas om intervaller som 30 sekunder till 2 minuter och de längre intervallerna är de klassiska tusingarna. Men satsar man på en distans på 10 km eller längre kan det vara en bra idé att låta de längre intervallerna vara lite längre.
Vi körde ett pass på 6*2 km med 60 sekunders vila. Ett bra pass där man verkligen får lära sig att springa på en ganska hög belastning och att det faktiskt går utan så mycket vila. Men visst, vilan kändes allt annat än lång i slutet av passet, det kan jag erkänna. Alla väljer ju hur man vill springa sina pass, men den här typen av intervallpass är helt klart något jag lättare gör i grupp. Och visst fanns det en del i gruppen som från början inte tänkte att de skulle köra alla 6 intervallerna, utan kanske sluta efter 3-4 stycken, men som tog en intervall i taget och till slut faktiskt hängde med hela vägen, häftigt tycker jag.
Jag hade ingen perfekt dag. Jag tyckte jag mådde illa redan på uppvärmningen med magen krånglade inte, det var bara en illamåendekänsla på något sätt. Men jag tänkte att jag kan ju testa och det gick väl sådär de 2 första intervallerna. Men så på tredje, så var det helt plötsligt bra och sen kom illamåendekänslan aldrig tillbaka och jag körde de 4 sista intervallerna utan problem.
Sprillans nya Craft Elite Run Light Jacket från SS14
