Idag är det måndag, inte vilken måndag som helst, det är måndag och dagen efter OS slutade. Vilket antiklimax. Samtidigt som de aktiva kommer hem till Sverige och gissningsvis har längtat hem så känns det också konstigt när något man sett fram emot så länge, typ sen förra OS, helt plötsligt är slut. På TV idag såg jag ett inslag från Rio som kommer stå värd för Olympiska Spelen 2016. Och ja, det är klart att jag ser fram emot det och gärna skulle vara där på plats.
Så vad händer nu då? Ja, egentligen är det ju ingen skillnad, men nu är vi i slutet av februari och om en vecka är det mars månad och den svenska klassikern Vasaloppet har gjort sitt för i år. Vi har redan sett att våren är på väg och jag brukar tänka att när Vasaloppet har varit, då är det vår.
Mars kommer också bli en ruskigt bra träningsmånad, hoppas jag. Det är tur att det är 31 dagar i mars för dagarna lär behövas, för sen kommer april och då drar liksom säsongen igång på riktigt. Och när jag tänker på det sättet så är ju april månad inte så långt borta. Så det kanske är lika bra att OS är slut för den här gången så jag får lite mer tid att kämpa mot mina mål.
Ja jisses. En har definitivt samlat en del tv-timmar de senasste veckorna. Lite skönt att frigöras från OS-spänningens bojor, men saknaden finns där.