Självklart firade jag löpningens dag med en liten runda. Men det var ett tungt firande. Snön på marken gjorde det kanske inte så halt med väldigt ojämnt och väldigt jobbigt. Och på något sätt förväntar jag mig nästan att det ska kännas ganska lätt, speciellt när senaste passen har funkat bra. Men ibland är det så, ibland är det lite motigt men man får göra det ändå.
Jag mötte två löpare som hejade så glatt på mig och jag undrade lite för mig själv om de kände till löpningens dag och om de också var ute och firade, men jag tänkte också, igen, att heja på andra löpare verkar vara ovanligare ju större stad det blir. Kanske naturligt nu när några fler är ute och rör på sig, men skönt att komma hem och bli ”hejad på” också.
Hur firade ni löpningens dag?
Väldigt lite is på Nissan, snart är våren här!
Jag tänkte på löpning – var med i tanken liksom. Räknas det?
Annika: Bättre än inget, så ja, det får räknas!
Jag firade med 8,44 km :) Då tittade jag till vårt slott Gripsholm och hejade på hjortarna i Hjorthagen
Firade idag istället, med 12 km :) heja på andra motionärer är för mig nästan ett måste, känns så bra på något sätt =) och det är alltid trevligt att bli hejad på.
Jag firade med att springa upp och ner i en ishal backe med superbroddar , sen cyklade jag upp och ner i samma backe med mtbn , bara för att känna om cykelbenen fortfarande hänger med. Om folk såg mig så trodde de jag var galen men jag älskart ;-) Tack för en inspirerande blogg