Ibland räcker inte dygnets timmar till. Och då kan jag inte prioritera bloggen först, tyvärr. Men jag har rört på mig ändå, det går före bloggandet. Och vad har jag då gjort? Jo, jag hade en löpcoaching i måndags som egentligen inte gav mig själv någon träning. I tisdags coachade jag ett gäng med Club Running Sweden i 4*3 km i 4:30-tempo. Tänk ett intervallpass där vi med uppvärmning och nerjogg säkert fick ihop en 16-17 kilometer. Det ger resultat om man siktar på distanser över milen. Och idag var det löpcoaching för ett företag där det också fanns snabba löpare med. Så idag fick jag mig ett pass på 3*2 km i 4:00-fart plus uppvärmning och nerjogg.
Och senare på kvällarna har jag haft coachsamtal per telefon och planerat löparläger som kommer annonseras ut här på bloggen när det är bokningsbart. Men det är kul, jag gillar det jag gör. Jag får hålla på med träning och hjälpa andra mot sina mål. Och det tycker jag är kul, så är det bara!
Ett priviligerat liv!
Ja men precis, bara att uppochhoppa! Härlig inställning! Och jäklarns vilken företagssatsning att springa med jobbet i 4.00-fart! (elelr jag menar, vlken snabb och sportig grupp som jobbar på det företaget, äsch, du fattar kanske?)
Ingmarie: Yes!
Sofy: Ja, bra fart på det företaget måste jag säga och det kändes mer än att bara upp och hoppa.