Cervinia, där jag befinner mig denna veckan, ligger på drygt 2000 meters höjd över havet. Och dagtid, när jag rör på mig som mest i form av alpin skidåkning befinner jag mig på mellan 2000 och drygt 3000 meter över havet. Och i gruppen jag åker med pratas det en del om hur det känns att vara på och kämpa på i hög höjd. På ett sätt kan det kännas som att snacket är på en väldigt basic nivå där man kanske frågar ”känner du att det är jobbigare, flåsigare nu när vi är på hög höjd?” Och vad säger jag, hur lägger jag mig i diskussionen? Nja, egentligen inte alls, men lyssnar nyfiket. Men grejen är att jag vid ett flertal tillfällen nu känt någon form av att jag måste ta lite djupare andetag för att få in tillräckligt med luft och då undrar jag, är detta bara slumpen, för att jag är trött, har mycket kläder på mig eller finns det något i detta som ändå säger att det kan vara för att jag befinner mig på mer än 2000 meter över havet dygnet runt?

Sen ska jag också säga att jag känner i princip inte att jag svettas något så ansträngningsgraden gör sig inte påmind på det sättet för min del. Däremot kan det kännas lite i låren och jag tuffar på bra ett tag, men det är bara skönt och jag ser det som benträning. Men jag är lite fundersam till om mitt kippande efter andan i form av behov av djupa andetag på ett sätt jag inte är van vid, kan bero på den höga höjden och den tunnare luften.

2014-01-21 13.53.25

Jag befinner mig i princip på Sveriges högsta topp, och över det, i en hel vecka!

Share Button