Idag körde vi ett tufft pass med Running Sweden. Och ibland kan det vara det som krävs för att bli bättre. Eller vad sägs om 3*1km + 1*3km + 3*1km, hela tiden med 60 sekunders vila. Det blir 9 kilometers intervallfart i vinterväglag. Farten anpassar man naturligtvis till sig själv och sin egen nivå, men idag var tanken att man skulle springa något i stil med tusingarna i milfart och tretusingen i marafart. Och jag lovar, det var ganska jobbigt eller som för mig, jättetokjobbigt!

Men jag hade i alla fall rätt skor på fötterna. Egentligen vill jag springa i så ”vanliga” skor som möjligt, men när det ser ut som det gör ute i Stockholm så kan man behöva lite extra hjälp. I slutet av förra vintern köpte jag ett par Icebug billigt och idag var det debut med dem. Och ja, det funkade bra. Nu är det ju lite så att det är svårt att veta hur det hade fungerat med vanliga skor, men jag tror att det är en del av den hjälp man faktiskt får, dvs det mentala. Jag behövde inte bry mig om hur underlaget såg ut där i mörkret, var jag skulle sätta fötterna osv.

Icebug finns naturligtvis i en massa olika modeller men jag valde en modell som passade mina fötter bra. Den var lite tyngre än en annan jag provade som satt sämre och vid den här tiden på året när jag tränar ute på vinterväglag så bryr jag mig inte så mycket om vikten på skorna. Så jag är nöjd med skorna, nöjd att jag vågade prova dem och nu kommer det också bli lättare att bestämma mig för dem i kommande pass under liknande väderförhållande.

Me and my Icebug!