Vet ni vad? Jag har varit i en annan värld. En värld som är långt ifrån min vanliga värld. Jag har varit på ett gym och dessutom utan att röra ett löpband. Men jag kan erkänna att jag tittade lite avundsjukt på dem som sprang på löpbanden. Upplevelsen på gymmet var lite obekväm. Okej, jag har varit på ett gym innan men idag var det lite annorlunda.

Idag tänkte jag på alla dem, alla vi, som påbörjar en ny resa vi vill göra och helt naturligt känner vi oss vilsna i början. Vi vet inte hur vi ska göra, vi kanske inte tycker det är kul, men vi vill ändå försöka. En av de fantastiska deltagarna på löpkursen i Åre förra helgen gillade inte att springa tidigare, men hen bestämde sig för att ge det en chans för att kunna tycka att det är roligt. Och har lyckats. Och jag tror och hoppas att jag på kursen kunde hjälpa hen ytterligare i rätt riktning. Och tänk vilken mental styrka, att börja med något som man tycker är skittråkigt bara för att försöka tycka det är roligt lite längre fram i tiden.

Idag på gymmet kände jag mig som en nybörjare, en kille som gick runt flera varv i gymmet för att hitta några få maskiner som jag förstod mig på för att jag testat dem förr. Jag funderade på om annat folk i gymmet tittade på mig och tänkte att jag var en sån där nybörjare, en sån som sagt att efter nyår, då jäklar. Jag tänkte att jag får vara vem jag vill och att det inte spelar någon roll vilken tid på året jag börjar med något nytt, på samma sätt som jag inte ska titta ”snett” på de som kanske bara springer på sommaren när det är finväder. Alla är vi nybörjare på nya saker och alla borde få känna sig välkomna in i ett förhoppningsvis nytt intresse. Okej, på gymmet tänkte jag också, kanske mest för att det skulle kännas lite bättre, att ”jag springer nog ifrån de flesta av er”. Kanske en dum tanke, för det spelar ju egentligen ingen roll, men där och då kändes det lite skönt att kunna tänka så.

Jag gjorde i alla fall det viktigaste, fick ett bevis på att jag faktiskt var i gymmet!