Efter en tidig inspirationsfrukost, en lång jobbig jobbdag, kvällsmat och en powernap så kom jag ut en liten sväng i mina vinterdojjor adidas marathon 10 tr. Ni som följt mig ett tag kanske känner igen hur jag tidigare sprang väldigt mycket i favoritdojjorna marathon 10. Detta är alltså en lite kraftigare version med ordentligare sula som är ett förstahandsval under vintern där det inte är snö och is.
Med tanke på den jobbiga dagen var jag nöjd med att jag orkade byta om och ta mig ut. Väl ute så tänkte jag mest leka med farten en stund. När jag drog iväg slog det mig också att jag under årets första vecka har haft mycket fokus på löpteknik från topp till tå med både privata kunder och på löpkurs. Så nu passade jag på att tänka på det även för egen del i de detaljer jag kan finslipa lite på.
Och fartlek blev det nästan med en gång, jag blev till och med så varm att jag fick ta av min tunna ”buff” ganska tidigt i passet. Och detta trots att det började komma lite duggregn i luften. Det kändes kul, det rullade på riktigt bra. Men farten, ja, jag har ingen aning, jag sprang utan klocka och det kändes ganska skönt. Man behöver ju inte ha koll på sin fart precis varje gång och ofta är det nog så att man kommer ganska långt på känsla. Men visst är det skönt att veta vilket man får med hjälp av en bra klocka.
Roligast på dagens pass var nog den kommentar jag tyckte jag hörde. Men nu måste ni observera att jag har egentligen inte en susning om jag egentligen har rätt, jag kanske bara drömde och hoppades. Det var så att jag mötte två tjejer som var ute och gick, den ena pratade och precis när vi möttes hörde jag hur hon avbröt sig själv och sa ”oj, vad bra…” och efter ”…” fick jag för mig att hon sa ”…han sprang”, alltså ”oj, vad bra han sprang”. Som sagt, jag hörde kanske vad jag ville höra och det spelar egentligen ingen roll, för jag tyckte det var kul och jag tänkte på det som något positivt under resten av rundan.
Dra på lite extra reflexer på vaderna kan väl inte skada. Dessa från Craft funkar bra!
Tror nog du hörde rätt. För jag kan tänka mig att det bara svishade där du kom springande!
Det sa hon alldeles säkert!
Jag tänkte (men sa inte då jag var ensam) när jag mötte en snubbe som fullkomligt FLÖG fram i spåret. Har aldrig sett honom innan eller efter. Galet steg! :-)
Klart du hörde rätt! Och det är garanterat många som tänker samma sak när de ser dig.
Tack för inspirationsfrukosten! Som sagt, fler såna åt folket :).
Tvekar inte en sekund på att du hörde fel :) Bra jobbat!! Hur brukar du lägga upp dina pass, när du kör fartlek?
Hej vart jätte inspirerad att läsa om dig. Har länge velat testa löpa lugnt igen men har haft problem pga mitt ben . Det är nu åtgärdat efter 2 operationer sista var för 8 veckor sen då de släppte på fashen o smalbenet på 2 ställen. Har du nå tips hur jag kan göra för att orka klara av att löpa?:-) intressant o höra andras tips ha de bra
Snorkkis: Nja, jag vet inte det… ;-)
Rund är också en form: Vad snäll du är! Hoppas du inspireras av ”flygande löparsteg!”
Rebecca: Haha, nja, jag hoppas i alla fall att de jag coachar och håller kurs för tycker jag springer okej.
Mari: Fartlek är ju variationens träningspass och tänk just så, våga variera och gå på känsla. Det kan vara bra att man bestämmer sig för att hålla sig lugn de först 10 minuterna innan man börjar ”leka”. Sen tycker jag att man ska vara noga med att faktiskt bra ner farten mellan de spontana intervallerna i fartleken, annars är det lätt till att farten ”råkar” ökas successivt ju längre passet går.
Jessica: Kul att höra att du inspireras av bloggen. Din fråga är intressant så jag skriver ett blogginlägg om det i helgen, så hoppas jag du hittar det. ;-)
Tack =) Ska tänka på det !!