Var går gränsen?

Jag har ju nyligen pratat om hur viktigt det kan vara att vila lite emellanåt och att det inte är farligt att vila någon dag extra om man känner för det eller om kroppen behöver det. Efter några olika diskussioner senaste dagarna så känner jag att det är på sin plats att ta upp liknande diskussion när det gäller en skada.

Det är ju trots allt så att vi löpare vill springa. Men ska vi träna skadade eller halvskadade? Eller hur är det om vi bara ”känner” lite? Är det något från en skada eller är det träningsvärk från ett tidigare pass? Naturligtvis är detta upp till var och en att känna efter och bedöma. Men vi kan ju vara medvetna om och kanske lite självkritiska när vi gör vår bedömning. För det är ganska vanligt att vi försöker linda in vår skada i en kontext där det inte låter som om det är något att bry sig om. Men om jag bara känner lite, får jag då? Jag sprang ju inte så fort och jag var ju tvungen att testa. Det är nog bara en känning som går över. På liknande sätt försöker vi beskriva vår verklighet för att få ett okej från den vi diskuterar med. Men varför gör vi så? Vem försöker vi lura? Eller framförallt, vem drabbar det om vi gör något dumt? Jo, alltid oss själva.

Jag har börjat jämföra med om vi har feber. För om vi antar om vi haft 40 graders feber och sen går den ner till 38 grader. Då känner vi oss kanske mycket bättre, men sticker vi ut och springer? Förhoppningsvis inte. Rimligtvis väntar vi tills dess att vi inte har någon feber alls och kanske till och med någon dag extra. Borde vi inte tänka likadant då om vi har en skada?

Det här är ingen lätt fråga. Och jag kan tänka mig att de allra flesta av oss har sprungit när vi egentligen kanske inte borde. Frågan är om vi tycker att vi lyckas bra med det. Även om det inte blir sämre så hade vi kanske inte behövt den träningen heller. Är det värt att riskera att det blir värre?Helt klart svårt, men också helt klart något man bör tänka på.

Och vi kanske kan träna kondition på annat sätt än att just springa. Det finns både annan träning rent generellt men det kanske också finns annan typ av konditionsträning som vi kan ersätta löpningen med, utan att det belastar vår skada.

craft halmstad snabbafotter

Och här står jag på Brooklyn Bridge i Halmstad!

Share Button
Publicerat den
Kategoriserat som Inlägg

8 kommentarer

  1. Oj va träffad jag känner mig! Hehe! Läst min blogg ;-) hehe! Klart man måste vil, men ändå bortförklarar man! Jag lovar att vila nu! Crosstrainer ist för lönong!? Va säger du om det? :-)

  2. Det är de där testpassen (”jag ska bara känna om det fortfarande känns…”) som hela tiden river upp eländet. Som drar ut på läkningen och gör att man får vänta ännu längre på den smärtfria löpningen. Min samlade erfarenhet från två löparknän… :)

  3. Mari: Bra där!

    Sara: Haha, ibland är det bra att känna sig träffad och man kan vara helt säker på att man inte är ensam!

    Anna: Ja, att det ska vara så svårt att lära sig! ;-)

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *