Jag är väldigt svag för idrottsprestationer och kan bli lite tårögd för minsta lilla, även om det inte blir mer än just tårögd. Och det behöver inte betyda att det måste vara prestationer på elitnivå, alla kan göra tårögda idrottsliga prestationer på sina sätt.

Jag kan också erkänna att även jag själv kan prestera på ett sätt så att jag blir tårögd, även om det i resultatsammanhang inte händer så ofta. Men känslan sista kilometrarna i Berlin Marathon förra året var åt det tårögda hållet. Men jag har också märkt att jag blir tårögd av fin feedback efter att jag hjälpt andra. När löpare jag coachat återkommer till mig flera veckor eller till och med månader efter att vi setts på en kurs eller ett läger, som vill tacka för det jag gjort för deras löpning, då är tårarna nära. Då känns det så bra, då vet jag att jag nått fram, då vet jag att jag gjort ett bra jobb. Jag har med kunskap, erfarenhet och glädje nått fram och fått andra att utvecklas i sin löpning och det är det jag gillar med att vara löpcoach.

Här är jag och gänget på löparläger i Bad Gastein med STS Alpresor i augusti!