Det blir ingen start för mig idag. Kroppen och rådet från doktorn vinner över min vilja, att inte starta på Lidingöloppet idag. Tråkigt naturligtvis, jag såg fram emot att få till ett bra långpass tillsammans med många andra. Men det får jag ta när jag blir frisk, men det blir väl inte med så många andra som det hade blivit idag…
Läget är som så att i tidigare i veckan har jag märkt att många varit lite småförkylda. I torsdags kände jag av det själv med ont i halsen och öm i kroppen. Igår började dagen med ont i halsen och lite öm men det blev bättre framåt kvällen och det halsonda försvann men jag kände mig ändå inte helt 100. Idag vaknar jag utan ont i halsen, men däremot lite tjock i halsen och näsan har börjat rinna lite. Det är naturligtvis bra, men om det kan vara ett tecken på att det är på väg att bli bra, att det ”bara” är näsan kvar, så får jag vara nöjd, bara det går fort!
Det jag tänkte på igår eftermiddag/kväll, när beslutet att inte starta idag, togs så kändes det som det naturliga valet, att jag inte kunde göra något annat. Det var som att kroppen har vetat om det här flera dagar men att viljan hoppas in i det sista. För med en kropp som inte är med på noterna är det väldigt svårt att göra de både fysiska och till viss del mentala förberedelser som behövs. Som t ex att orka ta tag i saker som att äta och dricka lite mer, sova bra och mentalt ställa in sig på att man ska stå på startlinjen och vara beredd att satsa.
Lycka till all ni som springer Lidingöloppet idag!
Jag som till och med hade hunnit köpa Enervit Liquid till dagens 3-milapass!
