När jag skriver detta sitter jag på flyget hem, ett flyg som tar drygt 5 timmar. Även om jag ganska nyligen har lämnat Playitas så börjar jag reflektera lite över veckan som varit. Men jag kommer fortsätta att reflektera ett tag till, det brukar vara så.
Bland mina reflektioner nu så här några timmar sedan vi lämnade Playitas är faktiskt något som inte direkt har med träning att göra. Jag tänker på att träningen bara var en del av veckan, men där sol, värme och framförallt semester också utgjorde en stor del av resan. För även om vi tränade någon form av aktivitet några timmar varje dag så fanns det ju alltid tid över till att känna sig ledig, känna att man har semester. Detta blir alltid påtagligt när man är på väg hem från en semester, hur tankarna på vardagen börjar komma tillbaka.
Det är alltså inte alls så att det bara är en massa elitidrottare på Playitas som tränar hela dagarna, tvärtom skulle jag nog vilja säga. Den veckan vi nu har varit där så har det varit en väldigt stor andel vanliga motionärer som vill kombinera sin semester med träning i en eller flera former. Jag kan också tänka mig att det finns de som åker till Playitas på en motivationsresa eller komma-igång-resa och det är ju också en utmärkt anledning. Jag har hemma tidigare fått en del frågor om motivation inför hösten och vintern och att då boka in en träningsresa till varmare breddgrader kan ju vara en bra idé.
Det är klart att det ska finnas utrymme till semester och vila även på en träningsresa!
Efter era blogginlägg om Playitas känner jag faktiskt ännu mer – nej, inte min typ av resa. Åker hellre till Maccu piccu och vandrar och kör morgonsightsing spring eller liknande. Eller Klippiga bergen och har ett eget träningsläger.