Igår hade vi en backig dag här nere i värmen. Efter en liten sovmorgon skulle vi gå till ett närliggande större samhälle. Vägen dit går över ett litet ”berg” på jag tror knappt 150 höjdmeter och vidare lite igenom ökenliknande landskap. Solen värmde bra när vi påbörjade vandringen vid 11-tiden och lite varma i kläderna hann vi bli innan vi var framme strax innan 12:30. Då satt et Coca Cola och en Bananasplit väldigt bra på uteserveringen på strandpromenaden. Efter vår lilla siesta sprang jag och Sara hemåt, fast nu runt berget och därmed lite längre, men det gick bra det med.
Sedan fanns det ju tid till att slappa i solen vid poolen, men tiden går fort och vill man hinna träna något mer innan det närmar sig middag får man ge sig ut medan det fortfarande är varmt. Men man ska inte klaga på värmen, det är väl snart minusgrader i Sverige. Men hur trött och energilös jag än kände mig så tog jag mig iväg. Jag funderade lite på om det var bra eller inte skulle ge något eller inte. För ibland kan det säkert vara bättre att låta bli. Men jag tog mig iväg till en väg med en backe vi sprungit på tidigare och tänkte springa några backintervaller. För att motivera mig själv (och jag tycker det är bra också) bestämde jag mig för att farten upp för backen är inte det viktigaste utan att jag håller en bra backteknik. Jag lyckades ganska bra med detta och höll mig till planen. 6 gånger uppför backen med joggvila tillbaka skulle få räcka och jag kände hur jag var både varm och trött efter 4. Men efter 5:e var det ju bara en gång kvar så då tog jag den också och ja, den sista intervallen gick snabbast. Backen jag valde tog ungefär 1 minut att springa upp för och det tycker jag är ganska lagom som backintervall av den här typen.
Jag kunde ju inte låta bli att klänga lite i något utomhusgym vi råkade hitta!
Såhär kan det se ut när någon springer förbi!
Klart det måste finnas utrymme för lite cava när man är i Spanien!
