Har det gått så långt att vi måste vara extrema för att få uppskattning för våra prestationer? Jag hoppas inte det. Men nu i augusti när det har varit ett antal olika extrema lopp som till exempel Ironman, Fjällmarathon och så vidare, så har jag också sett vilka ”hejarop” dessa deltagare får för sina prestationer och ja visst, det kan de få och ska ha. Men det låter i samma andetag som att de som deltar i ett mindre extremt lopp, som till exempel ett millopp, inte får samma ”hejarop” som deltagarna i de mer extrema loppen. Är det så att ju extremare tävling, desto mer ”hejarop”?
Kan man inte se prestationen utifrån individen istället? Då kanske man kan tycka att det kan vara en större prestation för någon att ta sig runt ett millopp än för någon annan att ta sig runt en Ironman? För om vi tar en individ som alltid varit aktiv och tränat triathlon i 5-10 års tid så behöver kanske inte prestationen att deltaga i en Ironman vara större jämfört med en individ som inte har tränat i hela sitt liv men väldigt nyligen lyckats komma igång och är på väg att tycka att det kan vara roligt och har lyckats ta sig runt sitt första millopp.
För de allra flesta av oss så är vi inte på väg till några väldiga elitsatsningar utan då kanske hälsoperspektivet istället har en stor betydelse. Och ju fler vi är som håller igång, oavsett hur långa eller extrema våra lopp är, desto bättre för den allmänna hälsan bland folket. Så jag välkomnar och hejar fram de som kan känna sig lite nya i träningsvärlden, ni ska inte behöva känna er pressade av att ni måste deltaga i extrema lopp för att få ”hejarop”, ni är bra som ni är. Tänk på er egen prestation och vad den betyder för er, ni behöver inte jämföra er med andra.
I alperna med STS Alpresor var det njutarlöpning med ryggsäck som gällde!
Jag är ingen löpare alls (ogillar det verkligen intensivt). Men jag tog mig runt midnattsloppet och blev överväldigad av hur många som faktiskt hejade på mig på Facebook både innan och efter.
Kanske för att jag varit ganska tydlig med hur tråkigt jag tycker det är att springa (styrkelyft och olympiska lyft är mycket roligare).
Så det finns hopp :) Jag tror att bland motionärer så är det hejarop för alla millopp (även 5k) som någon får för sig att genomföra. De flesta vet att det är en utmaning att ställa upp i lopp speciellt när en inte är elitsatsande alls.
Kloka ord och jag håller med på alla punkter. Däremot har jag inte noterat det du beskriver i min omgivning. Alla runt mig, är väldigt peppande mot varandra och jag själv känner mig alltid nästan som en stjärna tack vare alla snälla ord. Jag tycker den kulturen är väldigt stark inom triathlon. Där är det alltid prestationen utifrån individen som räknas.
Väldigt kloka ord. Bra !! =)
Kanon bra skrivet och mycjet kloka ord :-)
Så otroligt bra skrivit!
Tack alla för det! Det kan låta självklart, men jag tror att många behöver höra något som det här ibland!