Klockan slår snart 21 på kvällen och trots att det varit fint och ljust ute hela sommaren så har jag inte riktigt fattat det än verkar det som. Hur kan klockan vara så mycket? För det känns ju inte så när det är så ljust ute. Och även om klockan är mycket känns det som jag borde ha gjort mer idag. En del jobbprylar tog helt enkelt lite längre tid än jag trodde. Tidigare ikväll, någon gång mellan 17 och 18 kom jag på att jag inte varit utanför dörren idag, okej förutom på balkongerna då förstås. Och allt inomhusjobbande hade också gjort mig lite trött och småsur och jag kände att jag inte orkade mer just då. En paus utomhus behövde jag och det blev också i träningskläderna.
Jag lämnade klockan hemma, men tog adidas adios boost på fötterna för att jag ville känna på dem en sista gång innan jag publicerar mitt blogginlägg om just de skorna. Planen var att bara springa och det gjorde jag. Första kvarten kändes lite tung, eller kanske inte tung, men tiden gick långsamt. Jag tänkte på helgens ultralöpare och sen var tankarna iväg på an massa olika ställen som gjorde att det rullade på bättre. Och vid ett tillfälle slog det mig faktiskt, direkt efter en lång uppförsbacke, att om man bara bestämmer sig för att tänka på något annat en kort liten stund så är tankarna ofta på väg till något nytt ställe efter första tanken. På det sättet är det ju bara att ta fram en liten tanke när det börjar bli jobbigt och vips är man i några bättre tankar än att det bara är jobbigt.
Jag sprang olika rundor, jag hittade backar som jag bestämde mig för att gilla och jag kom förbi vårt berg här i stan, Galgberget, och tog ett par varv på elljusspåret där. Jag gillar att springa på slingan på Galgberget, det känns som det alltid är lite folk där och idag var det riktigt många löpare. Och det var också folk som använde små utomhusgym och det är ju jättebra när det faktiskt används. Efter en timmes löpning var jag hemma igen, både piggare och gladare än innan!
Så här såg det ut från balkongen när jag kom hem, helt okej tycker jag!
