Nu avslöjas det. Jag känner att jag har någon form av dipp. Dippen kom nog smygande efter Stockholm Marathon som för min delen inte blev något lopp. Jag känner någon form av tomhet efter de spikade loppen som våren bjöd på. Nu är det långt till nästa stora mål. Troligtvis påverkas jag säkert av att det inte  blev någon mara för mig, men tomheten hade nog varit där ändå.

Det är inte så att jag inte känner för att springa, köra de pass jag gör som löpcoach eller träna överhuvudtaget, det är mest min egen fokusering mot ett kommande mål som inte riktigt finns där. Och det är lätt att säga att det är långt till hösten och de loppen som finns där, men jag tycker inte det är riktigt sant. För sommaren går fort och vips är vi i mitten av augusti och det är bara en månad kvar till den-stora-lopp-månaden september.

Men jag kommer tillbaka och målen i höst är satta. Så det borde ju inte vara så jäkla svårt!

Jag hoppas att lite tid hemma i Halmstad i sommar ska få mig på fokuserade tankar!