Idag var jag hemma efter ett halvlångt långpass redan innan 11. Jag var alltså uppe ovanligt tidigt och letade mig ut med tunnelbana och buss för att tillsammans med andra löpare ta mig ett par varv runt Brunnsviken. Jag har hört talas om den där rundan flera gånger och sprungit delar av den själv vid olika tillfällen. Men att springa hela rundan själv, det hade jag aldrig hittat.

Det var behagligt varmt redan vid 8-tiden vi gick ut i ganska lugnt tempo. Sprang och småtjatade lite som man gör på sina långpass. Jag tror egentligen inte att jag kände av vaden, möjligtvis i form av inbillning, men det gjorde i alla fall att jag sprang lite mer på hälen/hela foten. På andra varvet ökade vi farten lite och då kunde jag inte ens med inbillning känna något i vaden och jag började också gå upp lite längre fram på foten, så det kändes bra. Ett medellångt långpass på 22 kilometer i flexibel 5-fart i fint solsken och dagen och helgen har bara börjat.