Jag har nästan drömt om och längtat efter att kunna skriva detta blogginlägg. Det handlar om att jag förhoppningsvis är tillbaka och kan springa igen. Förutom den lilla testjoggen jag gjorde dagen innan maran, alltså för en vecka sedan, har jag inte sprungit sen jag drog på mig min skada för nästan 2 veckor sedan. Men igår, när jag hade känt under träningen med redskapen från Casall att det borde funka, så kunde jag inte hålla mig. Jag stack ut på en liten runda, runt 4 kilometer, för att testa hur det kändes.

Som vanligt efter ett uppehåll kändes det väldigt kantigt och hemskt och man undrar hur man någonsin ska kunna hitta ett flyt i löpningen igen. Men det kommer tillbaka ganska snabbt, på några minuter var jag tillbaka. Kanske att jag tänkte lite annorlunda när jag sprang, tekniskt sett, men det kändes bra. Och jag sprang på ett sätt så att steget var bra, så att jag faktiskt belastade vaden ordentligt. Jag vågade mig till och med på en fartökning som jag utan att veta troligtvis gick i rätt bra tempo, en bit under 4 min/km.

Och det funkade alltså, jag kände ingenting. När jag joggade lite för en vecka sedan så hade jag känslan av en klump i vaden och ibland under testjoggen så högg det till och smärtade på lite mer. Men idag hade jag inga smärtor och inte en klumpen fanns där och jag kände ingenting i vaden efteråt heller. Så jag är nöjd och glad och hoppas det är bra nu. Men jag kommer ändå besöka min naprapat i veckan för en genomgång.

perfect day halmstad lager

Klart jag var tvungen att fira lite på balkongen efter träningen!

Share Button