Ja, ni vet säkert att det inte blev något lopp igår för min del. Men ett litet blogginlägg blir det ändå. Jag åkte till Östermalms IP i samma tid som om jag skulle sprungit, men jag plockade aldrig ut någon nummerlapp. Men jag vill ändå insupa atmosfären och just där och då kändes det inte så jobbigt att jag inte skulle vara med, beslutet var liksom taget. Det jag snarare kände var att jag gärna vill vara med på fler löparfester, i Sverige och utomlands. Jag hann med och träffa en del kända ansikten, ta lite kort och själv hamna på lite kort. Men som vanligt går denna tid innan start så fort, man vill hinna med så mycket när så många bekanta ansikten är samlade på samma plats. Men snart var det dags för start och jag tog mig upp till startrakan, ett stenkast framför startlinjen där den riktiga eliten får värma upp. Jag kände en del, ropade hejarop till en del, även om de kanske inte hörde det. Jag tänkte att det vore grymt att få stå så långt fram så att man får jogga lite fram och tillbaka framför startlinjen, det är coolt!

Men min plan var att så snabbt som möjligt efter start ta mig till Rålamshovsparken runt 10 km och 35 km och där skulle Krister och Maria stå och även Andrea med flera dök upp. Därför tog jag mig till några hundra meter efter startlinjen så att jag hade väldigt nära till tunnelbanan. Starten gick, jag hann bland annat se Musse, Maria och Lona och sen stack jag ner i underjorden. Jag hittade gänget vid milpasseringen och hade några minuter till godo, jag är också lite småsnabb. Sen kom eliten och sen rann det på med en ständig ström med löpare och ja, naturligtvis var det kul att titta och heja, men ja, jag hade hellre sprungit själv. Och jag hade koll på klockan och sa till de andra att nu (på dryga 41 min) hade jag varit här. En strid ström med bekanta från Running Sweden och IF Linnéa såg jag passera, bekanta från förr såg jag passera och bloggare som t ex Helena och Annika såg jag passera. Men det är inte lätt att hinna se alla man känner, det är väldigt mycket folk som väller förbi ganska tätt 10 kilometer in i loppet.

Både när starten gick och när löparna passerade oss vid 10 kilometer så var jag åskådare. Jag hade lämnat mitt lopp bakom mig. En konstig känsla hur jag kunde ändra fokus så snabbt. Jag som haft fokus på att springa så länge. Men men, det var bara att köpa läget och det var väl det jag hade gjort. Intressant också att titta på löpstilar och löpsteg på allt från elit till motionärer.

Från att ha varit ganska varmt och skönt väder, kanske lite för varmt för löparna, började det regna en del någon timme in i loppet. Och regnet tog till att öka allt mer ju längre loppet gick. Jag vet inte riktigt hur det påverkade löparna, men det blev väldigt blött och till slut väldigt kallt för oss vid sidan om.

Alla löpare hann inte riktigt passera oss vid 10 kilometer innan eliten kom på sitt andra varv, vid 35 kilometer. En ensam kille i täten, dryga minuter före Musse som låg 4:a. Ännu överlägsnare var Isabellah när hon lite senare passerade, med mindre än 20 killar framför sig. Vi nätet hade jag haft koll på en del löpare vid olika passeringar och när de sen dök upp hos oss vid 35 kilometer blev det liksom ännu tydligare vilka tider de var på väg att göra. Och återigen började jag gissa när jag kanske hade passerat, även om det naturligtvis är svårare att gissa ju längre in i loppet man är.

Efter att löpare som sprang mot en tid runt 3:30 som sluttid hade passerat stack jag och Maria mot målet för att om möjligt träffa på lite kända marathonhjältar efter målgång. Det var inte lättaste att ta sig till Stadion, SL kan inte hantera stora mängder folk utan stängde av en del för resenärerna så vi fick gå mycket längre än vi borde behöva. När vi till slut kom fram regnade det ordentligt och det märktes hur kalla och frusna löparna var efter målgång. Jag frös naturligtvis också och började därför gå banan baklänges hemåt så jag kunde heja på de löparna jag mötte då, de riktiga marathonhjältarna som varit ute i runt 5 timmar. Jag klappade händer och jag hejade, kunde det hjälpa någon så är jag nöjd. För det var en tuff dag på Stockholms gator vilket också bevisas av att mer än 1000 personer bröt loppet. Att springa ett marathon kräver mer än vad många tror.

 2013-06-01 12.01.58-2

Täten direkt efter start!

2013-06-01 12.32.24

Täten vid 10 kilometer!

2013-06-01 14.06.20

Isabellah helt själv på andra varvet vid 35 kilometer!

2013-06-01 14.08.35

Även supporterteamet behöver lite vätska!

Share Button