Jaha, så var ännu ett Göteborgsvarv avverkat. I detta blogginlägg kommer jag bara berätta om mitt lopp, ett blogginlägg med lite bilder om lite övriga reflektioner om Göteborgsvarvet kommer senare.

Jag skulle starta i startgrupp 2, klockan 13:03, dvs 3 minuter efter de bästa. Som vanligt är det mycket som ska hinnas med på få timmar innan start, gå runt lite om insupa atmosfären och träffa lite gamla polare. Men det var fint väder igår, varmt, så det var inga problem att ta av sig överdragskläderna och närma sig startfållan i god tid. En extremt lite jogg och stretch och sen hoppa in i startfållan strax innan första start gick klockan 13:00. Jag måste erkänna att det kändes inte riktigt bra att se dem springa iväg och jag stå kvar en bit längre ner. Lite svårt att springa ikapp 3 minuter liksom.

Jag hade ingen tydlig målsättning. Jag hade absolut inte tagit hänsyn till Varvet i träningen, som snarare skulle ses som ett sista bra långpass inför maran om 2 veckor. Inkl loppet skulle jag få ihop 9-10 mil och det är mycket mer än vad jag är van vid. Det var också väldigt varmt och med tanke på mina resultat de senaste loppen i värme så har jag lite svårt för värme, som säkert många andra. Och så stod jag på mässan och jobbade mellan 10 och 19:30 på fredagen och det kändes i alla fall i fötter och ben där och då. Hur detta skulle påverka min sluttid visste jag inte, men runt 1:23-1:26 borde jag ju kunna göra tyckte jag.

Jag stod en bit ner i startfållan och ja, det var lite för långt ner men det var inget jag brydde mig så mycket om där och då. Det tog väl en halvminut innan jag passerade startlinjen och sen drog det iväg. Lite armbågar och folk som springer in direkt framför en och lite allmänt dålig med hänsyn tycker jag och jag fick en flashback till Boston där detta inte alls finns, där springer man snarare och pratar med varandra i början. Första kilometern gick på runt 4:20 och även om det var för långsamt som tänkt snittfart så fick det gå som start. Bort mot första långa backen i parken och det gick inte så mycket fortare. Efter 3 kilometer hade jag nog fortfarande runt 4:05 som snabbaste kilometern.

Redan vid första vätskekontrollen vid 4 kilometer märktes det att folk tyckte det var varmt, det kändes som att alla ville ha dricka. Det blev trångt jag tyckte det var mer folk än vanligt. Efter drickan börjar klättringen till bron och jag tog det lugnt, eller lugnt och lugnt, jag sprang med lite lätt men ville inte kriga mig slut uppför bron. Det slog mig uppe på bron att jag redan hade mött en hel del löpare som klivit av och gick mot oss, en del med nummerlappen i handen. Men ingen av dem hade haltat eller sett skadad ut på något sätt som gjort det befogat att bryta och jag undrade lite för mig själv om de klivit av för att det inte gick bra, för att tiden inte var vad de hoppades på? Jag passerade 5 km på 21:04 och det kändes som att det spelade ingen roll at jag kämpade lite, det gick liksom inte tillräckligt fort ändå. Nerför bron och samma tuffa band som vanligt i svängen och sen ny vätskekontroll. Sen när v kom ner till vattnet är där en av de sämsta partierna på hela banan, en grusväg. Ni kan ju tänka er hur det blir när tusentals löpare frustande ska ta sig fram på en grusväg i varmt och torrt väder. Det blir en grusdimma som inte är så skön att få i ögonen och när man senare kom i mål kände man fortfarande ett dammstoff på kroppen av detta. Sträckan på Hisingen mellan typ 6 och 13 kilometer är inte jättekul, men det finns en del publik. Det var också lite blåsigt, men vad jag kommer ihåg hade jag inga större problem med vinden. 10 kilometer passerades på 41:47 och jag vet egentligen inte riktigt vad jag tänkte, men bra vad det ju inte. Det var nog snarare så att här någonstans tappade jag lite intresset för att kolla tiden exakt  vid varje kilometerpassering och det är inte likt mig. Kilometerskyltarna var nog inte helt perfekt placerade heller eftersom jag på en kilometer på Hisingen hade typ 3:34 för att nästa sen vidare typ 4:25 och sådan skillnad hade jag inte i min fart. Om man nu har en godkänd bana, kan man inte sätta ut skyltarna rätt då?

Sista kilometrarna på Hisingen är värst, de tar ju liksom aldrig slut så när man är framme vid andra bron och det ska gå uppför är man glad, trots att det blir jobbigt, men man får komma in i stan och känna att det börjar närma sig mål. Efter bron passeras 15 kilometer och jag såg att jag var farligt nära att inte klara 1:30 som sluttid. Att jag fick tag i sportdricka vid kontrollen som gav mig magknip gjorde inte saken bättre. Det var enda sportdryckan jag drack och det var ju otur att jag skulle få tag i den för sportdrycka fanns bara på 4 ställen utmed hela banan. Upp mot Götaplatsen gick det segare än vanligt, jag har inte haft så ont av den backen tidigare. Isabellah gick i mål när jag rundade Poseidon, men hon startade ju före också… Det rullade på utför Avenyn och jag sprang om folk. Och just detta att jag sprang om folk tyckte jag att jag gjorde hela tiden. Så oavsett hur jag för stunden kände mig så plockade jag löpare hela tiden. Bort mot Handels var långt och även backen upp till Linnéplatsen. När man väl är förbi där , har passerat 19 km och kommer in på lite smala cykelvägar så känns det roligare och det börjar närma sig. Uppför cykelbron och in i Slottsskogen igen. 20 km passeras och jag ser att det vore väl tusan om jag inte skulle kunna hålla ihop det så att jag kommer under 1:30. Jobbigt men det rullade på bra och jag kom i mål på 1:29:23.

Jag kan väl inte påstå att jag var så nöjd med min tid och kände mig lite småsur över de 2-3 minuterna det hade gått för långsamt för att bli godkänt. Men många hade det jobbigt och när jag några timmar senare såg min placering blev jag väldigt förvånad och förstod att min tid kanske inte var så dålig ändå. Placeringsmässigt är jag mer nöjd.

Idag dagen efter har jag inte hunnit göra så väldigt mycket, men jag har i alla fall känt att jag inte känner något i benen och det känns skönt. Samtidigt är jag inte så förvånad heller, för känslan var bara att det inte gick tillräckligt fort trots att jag kämpade, men benen i sig var inga problem, inga krampkänningar eller så. Så allt som allt ett bra sista långpass inför maran om 2 veckor, det är då det gäller!