Kom hem lite senare från jobbet än vanligt idag, var tvungen att äta, blev trött, hamnade på soffan. Det var inte alls så jag tänkt mig kvällen. Jag måste bryta mitt mönster. Bara för att göra något, bara för att bevisa för mig själv, så tog jag mig i kragen och kom utanför dörren strax efter klockan 10 på kvällen.
Eftersom det var kväll hade jag tagit på mig lite andra kläder än om jag sprungit mitt på dagen. Men det har faktiskt blivit vår i Stockholm. Och det var faktiskt ganska behagligt ute. Och när jag sprang runt Kungsholmen slog det mig att det nog var is här förra gången jag sprang här, så nu när isen är borta är det väl äntligen vår.
Jag hade ingen klocka, ingen brådska och de första hundra metrarna gick nog väldigt sakta men sen började lufsen rulla på och jag bara joggade lugnt på ett sätt så det kändes bra. Jag hade inga känningar i kroppen och det kändes skönt. Jag kände att jag rullade på bra och kunde inte låta bli att trycka på lite, bara lite och jag ville verkligen känna att jag behöll steget, stilen. Jag tänkte lite på att jag skulle vilja orka hålla den stilen i en mil, det vore bra.
Jag är nöjd att jag kom ut, det gör inget att det blir sent. Och som vanligt ångrar jag inte ett träningspass.
