I skrivande stund är det 2 dagar kvar till årets Boston Marathon, (men pga av dåligt med internetaccess så publiceras det nu dagen innan loppet), årets höjdpunkt i marathonupplevelse. Det närmar sig alltså start med stormsteg och jag är nu på plats i Boston.

2 dagar kvar: Starten

Efter att man lämnat Athletes Village är det dags att gå/jogga några hundra meter ner till starten. Det hela är egentligen ganska konstigt, för det är inga stora gator, det är bara vägar i ett litet samhälle och så kommer starten och tar upp all plats. Jag kan tänka mig att dagen för Boston Marathon är väldigt speciell för de som bor utmed vägarna kring starten. Man svänger 90 grader höger och direkt börjar startfållorna. I Boston Marathon startar (förutom rullstolar och damelit) alla i 3 olika vågor. I varje våg är det 9 startled (tror jag) och man blir placerad i den våg och startled som man har passande kvalificeringstid för. Att passera några startled och på så sätt få stå längre och längre fram känns naturligtvis bra och när det är dags att gå in i sitt startled ser man ofta hur internationellt det känns. Många har kläder som avslöjar att de inte är från USA och en del har till och med tryckt upp specifika ”on tour” tröjor för planerade lopp under året. När speakern berättar, på ett sätt som bara amerikanare kan, om hur klassiskt och fantastiskt loppet är och hur stolta de är över sitt marathon, ja då är man rätt nöjd över att vara här. När de också berättar om världseliten som är på plats, ja, då är man själv rätt stolt att man får vara med i samma lopp och bara står något startled bakom. När de sen drar igång med nationalsången, ja, då är inramningen komplett och starten kan gå.