Idag är det 8 dagar kvar till Boston Marathon och det känns egentligen som ett tag kvar, men eftersom vi lämnar Sverige redan på onsdag så börjar själva resan komma allt närmre. När jag funderar på vilken som ska bli dagens lilla story om Boston Marathon så kommer de inte att komma i någon kronologisk ordning.
8 dagar kvar: De gula skolbussarna
Boston Marathon gå inte som ett varv inne i Boston eller liknande utan man springer från förorten Hopkinton och in till Boston. Alltså behöver man på något sätt få skjuts ut till starten i Hopkinton. Organisationen för Boston Marathon löser det här alldeles ypperligt. Med tanke på att det säkert är en ganska stor andel internationella löpare som kommer till USA och Boston för att springa maran så är det säkert också så att vi är många som tycker det är en kul grej att vi blir skjutsade till starten i de klassiska gula skolbussarna som man har sett så många gånger i amerikanska filmer. Väldigt tidigt på måndag morgon samlas det en otrolig mängd löpare vid parken Boston Common och alla köar för att komma på de gula skolbussarna som kommer i en nästan aldrig sinande strid ström. När man fått en plats på en buss sitter man där och tänker, funderar, laddar och insuper atmosfären. Många är nog lite frusna, det är tidigt, man är nervös, man kanske knaprar på något som kan föreställa frukost. Det är ofta ganska tyst i bussen och jag tillhör inte dem som ”i onödan” börjar prata med någon okänd som sitter jämte, jag är hellre tyst och tänker på vad det är jag faktiskt är med om. Till slut kommer karavanen av gula skolbussar fram till startområdet och man blir avsläppt och lämnad. Nu är man här, ett steg närmre startskottet, ett steg närmre Boston Marathon. De gula skolbussarna kan ses som bara ett transportmedel till starten, men jag tycker upplevelsen är mer än så, det är en del av hela upplevelsen av Boston Marathon.
