Okej, solen skiner men det är ju fortfarande så jäkla kallt så isen smälter ju inte. Och det märkte jag i dagens långpass med Running Sweden. Efter drygt halva träningen så vurpade jag, för första gången i år. Rätt ner på isen bara, ena knät doppade jag väl lite men ingen fara. Händerna rätt ner i isen fick ta stora smällen. Ja, det gjorde rätt ont men gick över ganska snabbt. Det jag tänker mest på är hur häftigt det är att man klarar av såna här smällar utan skador. Det är ju ändå en stor belastning som kommer på händerna och handlederna vid en sån vurpa.

I övrigt hade vi en skön förhållandevis lätt 3-milsrunda i vad Micke skulle kalla ”flexibel 5-fart” vilket idag nog betydde kilometertider på 4:40-5:10 med ett snitt strax under 5:00.Känns ganska bra att jag kanske är lite på väg tillbaka till att orka springa långpass.

Om två veckor är det påsk, då är det träning i Halmstad som gäller och kanske lite solande! :)