I dagens lugna långpass blev jag väldigt hungrig sista 7-8 kilometerna. Även om det går långsamt blir det påtagligt när energin helt enkelt är på väg att ta slut. Jag blir nästan som och vimsig och eftersom jag frös också så tar även kylan på energin. Första biten av mina tunga sista kilometer så kände jag bara att det var tomt, hungrig, tänkte på mat, godis och annat. Men sista kilometerna började jag få andra tankar i huvudet. jag kan inte komma på om jag medvetet sa till mig själv att börja tänka på något bättre eller om det bara hände automatiskt.
Det viktiga i allt var att jag började minnas tillbaka på positiva saker som hänt, vad jag lyckats med som jag varit nöjd med. I mitt fall idag var det förra årets Berlin Marathon jag tänkte på. Och då var det inte själva loppet jag tänkte på utan hur extremt nöjd jag kände mig efter loppet. Jag tänkte på hur jag redan direkt efter mållinjen knöt näven och tänkte ”såja, där satt den” samtidigt som jag säkert hade ett stort smile mellan öronen. Jag tänkte på hur jag ville gå omkring extra länge i målområdet, jag ville vara kvar och njuta där och då. När jag till slut kom till klädutlämningen var det jag som direkt ringde löparpolaren och berättade, något som jag inte brukar göra förrän en stund efter loppet och då är det alltid han som ringer och undrar. Men nu ville jag berätta, jag ville våga visa för både mig själv och omgivningen att jag för en gång skull var nöjd med min insats. Och även senare på dagen och kvällen kände jag att jag gick omkring i ett litet rus och jag påminde mig själv att jag gärna ville stanna kvar i ruset ett tag, för här skulle minsann njutas när jag hade något att vara nöjd över.
Dessa positiva tankarna hade jag med mig de sista tunga kilometrarna idag och de tankarna hjälpte mig att fokusera mindre på vad jag höll på med idag och helt plötsligt började kilometrarna plockas en efter en och till helt plötsligt var vi tillbaka. Jag tackar mig själv för tankarna och påminner mig själv att jag absolut ska komma ihåg att ta fram positiva tankar nästa gång det känns jobbigt.
