Jag är väldigt svag för successtorys och fina ordspråk och bara få vara i en miljö som jag gillar. När jag går på en löparmässa på något stort marathon, som till exempel Boston som är så speciellt, så är det långt ifrån bara billiga löparskor jag tycker är kul. Det är stämningen och inramningen och när jag tänker på det så tokgillar jag de små ”biografer” där de visar banan som en liten film från start till mål med kända och mindre kända profiler. Visst är det kul och bra att få en översikt av banan, hur det kommer att se ut, men det är inramningen i filmen, alla uttryck från profilerna, som är en stor del av det. Jag kan sitta där och titta på den om och om igen. Jag vet ju att det är arrangerat, men det spelar ingen roll. Jag dras med och det pirrar liksom i kroppen av bara vetskapen att jag ska få vara med.

Filmen nedan tycker jag är lite åt samma håll. Jag har säkert sett den 5-10 gånger och kan se den många fler för den innehåller så mycket. Det handlar om att gilla det man gör, att se hur bra jag kan bli med mina förutsättningar, var gränsen går, osv. Men jag gillar också det avsnitt där hon berättar om skador hon haft och hur det är att komma tillbaka efter mer än ett års tävlande, vilken vilja och mental styrka det kräver. Men att få hålla på med det man gillar, det betyder så mycket eller som Helen Jenkins själv säger: ”I love what I do – there is no option to quit!”

”I am made of getting up – not staying down” – Helen Jenkins, 2-faldig världsmästare i triathlon