Äntligen!

Tycker ni att jag bloggat lite sparsamt de senaste dagarna så beror det till viss del av att bloggen haft lite tekniska problem, men lagom till att veckan ska börja ska det också vara åtgärdat. Så nu kör vi på igen.

Jag tillbringade helgen hemma i Halmstad med att fylla år, det är ju trots allt bäst att göra det en helgdag. Men är man hemma och fyller år är det också mycket som ska hinnas med i allt firande så jag hade faktiskt träningsfritt igår. Men eftersom långpassen suttit så himla bra de senaste helgerna så kändes det lite konstigt. Man låg kvar i sängen, hade inte riktigt ställt klockan för att gå upp och äta i tid för att sen kunna åka iväg till träningen på morgonkvisten som det sett ut de senaste helgerna. Men lite Vinterstudio med alpina VM har vi hunnit med, skönt det. En stund i soffan framför bra Vinterstudio är ju en klar höjdare.

Tillbaka i Stockholm ikväll och varken jag eller kroppen kände för att träna eller ens röra på sig alls. Antingen så mådde den inte helt bra eller så var den bara på dåligt humör. På något konstigt sätt kändes det som att jag inte alls var speciellt tränad. Kroppen hängde liksom knappt ihop, kändes som spagetti som inte gick att hålla koll på. Men på något sätt, av någon anledning, lyckades jag ta mig iväg till gymmet för att springa en sväng. Att sikta på intervaller med en  känsla som den här kändes inte rimligt så jag tog ”bara” mina adidas adizero takumi ren idag, annars ska jag fortsätta testa takumi sen så snart som möjligt.

Efter 5 minuters gång sprang jag iväg. Planen var att börja långsamt och köra en kort progressiv distans i 3-minutare med start på 5:00-fart. Ganska snabbe kom jag på att 30 minuter, dvs 10*3 minuter skulle bli lagom och det innebar att sista 3-minutaren skulle gå i ca 3:38-fart. Det rullade på bra och skorna kändes riktigt bra. Lite rymligare i framfoten än vad jag egentligen behöver, men det är säkert många som gillar det och rymligheten är inte så stor att det hämmar mig på något sätt. Även från början i låg fart kände jag att skorna funkar bra, inte bara det att de är lätta utan att de hjälper till att förhindra mig att landa på hälen utan det blir på ett naturligt sätt ett bättre steg, och som sagt, detta kände jag även i låg fart. Det känns som skorna kommer bli perfekta lätta träningsskor hel enkelt. Träningspasset gick generellt sätt bra, orken fanns där. Men det är tusan vad varmt och minimalt med luft det ska vara på gymmen. Vem är det som fryser på gymmen så att de måste skruva upp värmen? Så att det är så enkla perfekta förhållanden att springa fort inomhus på löpband, det håller jag inte med om. En annan sak som jag lagt märke till från mina senaste pass på löpbandet är att det är någonstans kring 3:30-3:40 jag tycker att det börjar gå ganska fort. Synd naturligtvis men också bra, för då vet jag vad jag måste bli bättre på.

adidas adizero takumi ren

Mina adidas adizero takumi ren kommer säkerligen att bli ett par nya favoriter!

Share Button
Publicerat den
Kategoriserat som Inlägg

2 kommentarer

  1. Jag har funderat på precis samma sak angående temperaturen på gym. Det gym jag går på är ganska litet, så det kan förstås hända att värmeproblemet och den ganska dåliga luften beror på att det rum där de har motionscyklar, löpband, roddmaskin och crosstrainers inte är ändamålsenligt. Men det är ju bakvänt att det i det rummet är klart varmare än i utrymmena med tyngder och muskelmaskiner. Det är någorlunda ok nu då det är vinter ute, men då temperaturen stiger ute är det alldeles outhärdligt att springa på bandet. Men uppvärmd blir man förstås, men kanske inte på det sätt man tänkt ;-)

  2. Förvånad: Nä, visst är det konstigt. Det är säkert helt omöjligt att ändra på, så det är väl bara att tänka att klarar man av vissa pass i den hettan så klarar man det också i lagom temperatur utomhus. :)

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *