Lördag i Stockholm på Löpningens dag, vad gör man då? Jo, man springer förstås. Och för att fira lite extra såg jag till att få ett lagom långt långpass i lagom långsam fart eller LSD som det kan heta på engelska, Long Slow Distance. Det var lite kallt på morgonkvisten, ungefär 6-8 grader kallt tror jag och jag måste erkänna att jag var lite orolig när jag kom utanför dörren och tyckte det var ganska kallt. Men jag tänkte, för en gång skull har jag nog inte för mycket på mig i alla fall. Och visst blev det lagom, för när vi kom igång så blev det lite varmare och i solen var det i alla fall tillräckligt varmt för de kläder jag hade idag.

Och sol var det ute och vi var väldigt många som var ute och sprang idag kändes det som. Men även barnvagnar, cyklar och en och annan fotgängare hade tagit sig utanför dörren och på vissa ställen såg det riktigt trångt ut. Vi klarade oss nog trots allt förhållandevis bra, men vi såg en del stackars löpare som försökte springa i trängseln utan att välta omkull något. Men det är klart att alla ville vara ute i finvädret. Det märktes också stor skillnad från förra helgen när det fortfarande var snö och modd ute på vägar och trottoarer, nu var det bara is kvar lite bitvis. Det kändes nästan som mars hade börjat, men det är ju bara februari. Är februari den nya vårmånaden?

Under passet pratade vi lite om att det känns ganska bra just nu. Vi ligger nog bättre till i form än vad vi brukar så här års, i alla fall jag är säker på det. Med dagens pass är jag uppe i ett pass på 24 km och tre pass på minst 30 km i år så det känns bra. Annars har jag haft en förmåga att långpassen blir för få och inte mycket längre än 25 km. Ser lovande ut, nu ska jag bara bli snabbare också.

Oj, vad jag gillar att springa i sol! (OBS, gammal bild…)