Efter träningen igår hade jag tid bokad hos naprapaten. Man skulle kunna säga att det var bra tajming att axeln inte var på sitt bästa humör, men jag vet egentligen inte om det spelade någon roll och jag hade hellre sett att axeln var skitbra när jag kom till naprapaten. Nu var detta ett återbesök och det gör ju att man inte behöver prata och beskriva sitt problem så mycket utan det är mest att lägga sig ned på bänken och vänta på att olika ”övningar” ska göras så att det knakar och låter på ett sånt där obehagligt sätt ni vet. Men det gick tydligen bra, för alla läten som kroppen gav ifrån sig alldeles själv, utan min inblandning, var tydligen ljuv musik för naprapaten.Jag hoppas att det blir bättre nu och visst borde det bli det, så som det knakade. Men när det gäller axeln så kan det ändå bli magnetröntgen, vi får se.

Share Button