Så sent som natten mellan torsdag och fredag bestämde vi oss för att inte åka till Halmstad i helgen. Då öppnade sig helt plötsligt möjligheten till gemensamma långpass i Stockholm i helgen. Jag visste att Running Sweden skulle köra ett tretimmarspass vilket lät väldigt länge, men jag tänkte att jag kan ju alltid testa. Och i en fart runt 5 min/km tyckte jag lät lagom. Men saker och ting kan ändra sig. Jag och Gylle var ensamma i den tänkta gruppen som skulle hålla just 5 min/km och det verkade ju lite onödigt, så vi bestämde oss ganska snabbt för att hoppa på den snabbaste gruppen, som skulle hålla ca 4,40 min/km istället, lät ju skitenkelt…

Det fanns en plan för rundan som var att springa ut förbi Mörby mot Täby och nåt sånt och sen vända och springa samma väg tillbaka. Det kanske inte låter så roligt att springa fram och tillbaka, men jag har faktiskt inga problem med det. Vi sprang iväg och väldigt snabbt hittade vi vårt tempo på ca 4,40 min/km. Coach Rubin var med som såg till att vi hittade rätt tempo snabbt och sen var det ”bara” att hänga på. Tre timmar är ganska lång tid, en bra mara tar mindre än tre timmar. Jag kommer ihåg att efter ett tag sa Deri att det är en timme kvar, till vi skulle vända. Vi hade alltså sprungit i en halvtimme, en sjättedel av passet.

Vi kom snabbt in på vilka vi egentligen var i gruppen, den var verkligen internationell. En skåning, en hallänning (jag), en stockholmare och fem med utländska påbrån. Det var också en salig blandning av svengelska i snacket. Det var inga dåliga löpare heller, alla hade gjort sub 3 på maran. Och med såna här träningspass kommer vi kunna göra sub 3 i år också. Jag måste erkänna att det inspirerar att springa i samma grupp som så duktiga löpare.

Det rullade på bra, inga problem alls på vägen ut. Vi sprang förbi området där TEC-banan håller till och fortsatte en bit till. Det är faktiskt lite kuperat där ute och tankarna gick tillbaka till Jubileumsmaran som gick i krokarna i somras. Vi hade naturligtvis lite snömodd och slirigt under fötterna vilket inte gjorde saken lättare. Men vi tuffade på bra och vände någonstans därborta och började vår resa tillbaka till Stockholm. Efter ett tag så började det ändå kännas och vid ett tillfälle kom jag på det lite småkomiska, vi hade sprungit 25 kilometer men hade ändå mer än en timme kvar, det händer typ aldrig på träning. Men vi hade ju inget att välja på, det var bara att kämpa på, ta in lite mer Enervit energi och hoppas det gör nytta. Någonstans mellan 25-30 km började vi tystna i gruppen, det var inte så mycket snack längre, tröttheten kom smygande. Men vi höll farten och den 29:e kilometern gick till och med på 4,30 min/km och vi hade även fler kilometrar efter 3 mil som gick under 4,40 min/km men visst kändes det. När vi hade några kilometer kvar gled vi isär lite, några släppte lite och det blev ett led av gruppen. Jag klarade mig dock ganska bra och höll mig framme, men jag blev rätt trött när vi hade 15-20 minuter kvar och fick verkligen kämpa. Men, bara att kämpa på och vips så var vi tillbaka på Planet Fitness och jag har aldrig druckit en Gainomax Choklad så snabbt, den bara försvann.

Jag är väldigt nöjd med dagens långpass och det känns som att det finns där, jag tror och hoppas fortfarande att jag har en bra vår och sommar framför mig i kommande lopp.

Klart att jag fick festa på lite ”finfika” efter långpasset!