Helgen tillbringades i Säfsen med löpare från klubben som också åker längdskidor. Jag tycker själv att jag har en lite konstig relation till längdskidor. Att hålla på med utrustningen, vallaprylar, vara tvungen att ha tillgång till snö och spår vilket ofta kräver att man åker iväg och inte minst att det utövas när det oftast är minusgrader ute, detta känns egentligen inte riktigt som jag. Men, så kommer vi ju till det som kanske trots allt är det väsentliga, jag tycker det är kul. Och att gilla det vi gör, dvs ha kul i vår idrottsutövning, är förhoppningsvis grunden till att vi överhuvudtaget håller på.
När jag åker längd är det väldigt tydligt att hela kroppen används. Alla möjliga kroppsdelar och muskler kan bli trötta. Och den sköna upplevelsen av att vara utomhus och aktivera sig är väldigt skön, det känns liksom på riktigt. Och jag tror att det här med utomhus förknippar jag också till att det ligger snö på marken (och förhoppningsvis lite fint med snö på träden också) och det känns äkta, äkta vinter.
Vi får se hur mycket mer längdskidor det blir i vinter, men jag hoppas på några fler tillfällen, lite lagom utspridda över vintern. Jag är också säker på att det är bra träning för oss löpare, alla längdskidåkare är ju bra löpare!
”Att hålla på med utrustningen, vallaprylar, vara tvungen att ha tillgång till snö och spår vilket ofta kräver att man åker iväg och inte minst att det utövas när det oftast är minusgrader ute, detta känns egentligen inte riktigt som jag” – ha ha, det där hade jag kunnat skriva! Usch vad jag svor när jag skulle släpa laggen på isiga stigar från skidbussen igår. Men som du säger, kalasbra träning för hela kroppen och skitkul när man väl är igång. Och som tur är så är ju säsongen begränsad ;)
Gullfot: Tur att jag inte är ensam om att ibland ”klaga” lite på vintersituationen. :)
1:45 på Lidingöloppet 30km
4:39 på Vasaloppet 90Km, men du har fel, alla skidåkare är inte bra på att springa.
de flesta är muskelbaserade nuförtiden