Många gånger tar jag kanske det mesta lite för givet. Att jag är frisk och mår bra och kan träna som jag vill. Någon liten förkylning eller tillfällig skada kan kännas som det värsta som kan hända. Men så är det ju trots allt inte. I torsdags var jag med i en bilolycka på väg upp till ett skidläger i Säfsen. En ordentlig krock med kvaddade bilar som kunde inneburit ordentliga kroppsskador. Men med tur och skicklighet fick vår förare ner farten så pass mycket att vi klarade oss i princip oskadda trots att vi körde rakt in i en en stor tung jeep. Jag satt i baksätet och hade därför ingen airbag men jag hann förberedda mig på smällen och höll emot smällen så bra jag kunde och lyckades visst ganska bra med det. Efteråt var jag nog lite chockad och kände mig senare lite yr och vimsig och senare började jag också känna lite i ryggen/skuldran/axeln, men det är förhoppningsvis ingen fara. Efter ett besök på akuten beslöt ett par av oss att vi trots allt skulle fortsätta vår resa i andra bilar men jag måste erkänna att det var litet läskigt att bara åka bil igen efter olyckan. Kanske hade det varit smartare att åka tillbaka till Stockholm och ta en riktigt lugn helg, men där och då var det svårt att fatta det beslutet när det var tänkt att jag skulle åka skidor.

Jag kom alltså upp till Säfsen i torsdags kväll och igår fredag skulle jag försöka åka lite skidor. Vi som varit inblandade i olyckan fick höra från initierade källor att vi skulle ta det väldigt lugnt eftersom många känningar kunde komma efteråt. Visst kände jag lite men jag kunde i alla fall åka ett pass på förmiddagen och ett pass på eftermiddagen under fredagen. Men samtidigt som jag kunde åka och hade klarat mig väldigt bra går det många tankar igenom huvudet om vad som skulle kunna ha hänt och det ger så många nya olika perspektiv. Både att jag faktiskt lever och inte har några bestående skador och att jag fortfarande kan träna det jag vill och i största allmänhet kan göra det jag vill.

Så samtidigt som vi vill bli så bra som möjligt i våra idrottsgrenar, slå våra pers och allt det där, så ska vi ibland också tänka på och vara tacksamma för hur lyckligt lottade vi är som faktiskt har möjlighet att träna det vi vill och i allmänhet kunna göra det vi vill.