Idén till det här blogginlägget kom efter en diskussion med en adept jag coachar mot hennes mål 2013. Det finns tydliga mål men hur viktiga är de? Är de inte så viktiga utan vi kan hoppa på en massa annat skoj som kan äventyra målen eller är de uppsatta målen som vi tränat mot ett tag det som faktiskt gäller, annat får komma i andra hand. Är målen nummer ett och så viktiga att vi inte ska äventyra dem?

Ju mer jag funderar på det ur olika perspektiv ju mer tror jag på att fullt fokus krävs om du ska lyckas nå dina högt uppsatta mål. Är du på elitnivå finns inga genvägar och även om du inte är på elitnivå men gärna vill nå dina högt uppsatta mål, ja då krävs det fortfarande en hel del fokus. Ska du nå dina mål så fokusera på de aktiviteter som hjälper dig mot dina mål och hoppa över de aktiviteter som inte hjälper dig mot dina mål, kanske snarare stjälper dig. Och visst kan det vara svårt, man vill ju vara med på allt som är kul, både sånt som gynnar en men också sånt man kanske borde hålla sig borta ifrån.

Det finns många exempel att tillgå för att belysa det här:

• Vill du gå från pers på maran på 4 timmar ner till sub 3:30, ja då krävs troligtvis en hel del träning och effektiv träning för just marathondistansen.
• Vill du slå ett pers på milen som redan är bra, krävs troligtvis en del intervaller och tröskelpass och för mycket andra pass ”just for fun” får komma i andra hand.
• Vill du gå ner några kilo i vikt kanske du måste avstå en del julmat och fortsätta med den träning du är van vid, även om det är julhelg.
• Vill du bli bra på löpning men samtidigt tränar fotboll, hockey och pingis måste du kanske bestämma dig för vad du ska satsa på.

För visst är det ofta så, att när vi väl uppnår våra högt ställda mål, då glömmer vi snabbt alla hemska träningspass och inte minst de aktiviteter vi hoppat över för att kunna nå våra mål. Ibland får elitidrottare på TV frågan om de inte har fått offra för mycket för att nå dit där de är idag, men jag vet inte om jag hört någon säga något i stil med ”jo, jag ångrar mig lite att jag satsade…” utan snarare att deras idrottande har berikat dem så mycket att de inte alls anser att de tappat något, tvärtom.

Och tänker jag lite på vad som brukar visas på TV och tidningar är det ofta ordentliga satsningar med fullt fokus som fått någon att bli riktigt bra i sin idrottsgren eller lyckats gå ner de kilona i vikt som var målet. Jag tror att någon har sagt ”Det finns ingen genväg till framgång”, men jag kommer inte ihåg vem, men det stämmer så bra så bra!

”Snillet” funderar kanske på vad som är viktigt och mindre viktigt för att nå sitt mål!